ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Hej.
Jag har en lillebror med svår autism men som är "normalbegåvad". Alltså han har ett IQ som är LÅNGT över det normala. Han har även fel på hjärtat, binder symbrom som påverkar skelettet, psoriasis i framförallt hårborten men hela kroppen är påverkad mer eller mindre. När han var liten kunde huden spricka så den blödde. Olika allergier och svår aska som har blivit bättre med åren. Lillhjärnan är påverkad så han har lite svårt med tal och balans. Han har svårt för de sociala koderna men har lärt sig hur vi andra vill att han ska uppföra sig. Dock glömmer han ibland.
Han minns inte ansikten eller sådant som inte är viktigt för honom. Men hade du varit en hund så hade han vetat ALLT om dig, var du bor, hur din päls känns och hur du reagera i vissa situationer mm.
Han pratar mycket men han håller aldrig en dialåg utan en monolog. Han pratar aldrig med dig utan till dig och skulle du börja prata om dig eller något som inte intresserar honom så tappar han intresset helt. Han har dock blivit bättre med åren på det.
Han är idag 25 år gammal.
För 6 år sedan fick jag och mamma våra första julklappar utav honom som han själv hade valt ut, köpt och slagit in. DET var ett stort ögonblick för mig.
Han bor idag själv i en så kallad servis lägenhet. Det är ett flerfamiljshus, han har egen lägenhet men på bottenvåningen finns det personal dynget runt. De hjälper honom med det mesta.
Han jobbar fyra dagar i veckan på ett ställe som kommunen har med flera som är som honom. Och så träffar han sin ledsagare en gång i veckan. Jag är godman åt han och hjälper honom med den biten.
Han är rädd för knivar och spisen så laga mat själv kan han inte då han är rädd att det skulle hända något. Han litar inte på sig själv där. Men med hjälp går det bra.
Han är otroligt duktig på allt som har med kroppen att göra, om hur den fungerar och olika sjukdomar.
Han är intresserad utav vetenskap och har länge drömt om att blir forskare eller läkare. Dock så tror han att han inte skulle klara det så det blir tyvärr inget med det.
Han talar flytande engelska och skriver mycket bra.
Han har haft olika intressen genom åren och då har han slukat dom helt och han kan allt som finns och kunna om rymden, dinosaurer (stavning?) småkryp, hundar, kroppen och svåra sjukdomar. Nu är det manga som hägrar.
Anledningen till att jag berättar detta är för att visa att autism inte är en dödsdom eller att det betyder ett svårt liv utan mening.
Bror min skulle inte bli ett år enligt läkare, han skulle aldrig kunna tala (han började med det som sexåring så vi körde tänkespråk) han skulle aldrig kunna gå eller ha ett fungerande liv och vardag med vänner, jobb och egen bostad. Han gör allt det och mer där till! Han knäppte hela Sveriges bästa läkarkår på den tiden riktigt ordentligt på näsan!
Det kommer att lösa sig!
Om du vill prata mer får du gärna PM mig om du vill.
Stort lycka till och varma styrkekramar!!
Lillmajsan