ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Helst av allt vill jag att hon ska vara ' frisk' och att någon skulle kunna bedöma det redan nu så jag fick ro i själen

Jag: på vilket sätt syntes den avvikande blicken på foto? Om du förstår hur jag menar? Gick igenom lite foton nu men kan nog inte direkt tycka blicken ser konstig ut på bild. Lite kanske, men jag vet inte???

En fråga till... ni som har barn eller kände barn med kort ögonkontakt. Gällde den mot alla människor?? Alltså det är ju inte bara mig dottern inte vill möta blicken på. Var på besök på jobbet i går och hon tog inte ögonkontakt med någon! Tittar på annat även när personen pratar med henne, eller tittar superkort för att sedan borra ned ansiktet i min axel. Som om hon vore blyg typ. Fast hon har ju gjort så alltid så blyghet är det väl knappast

Nej men jag vill veta.

Problemet är ju att hon uppvisar sånt avvikande beteende att jag inte bara kan njuta och vänta liksom.

jag menar jag går ex inte och oroar mig att hon har cancer för det visar hon inga symptom på så den oron tar jag OM symptom kommer.

Men detta blir ju nått helt annat

Rut: delar av det gör vi redan, och resten kommer jag absolut använda mig av också.

wtf: nej jag vill inte att hon ska ha ögonkontakt med mig hela tiden. Men några längre stunder om dagen vore trevligt. Typ 6-7 sek iaf. Och framförallt borde hon inte vara mer intresserad av nya människor och inte bara undvika ögonkontakt/totalt ignorera dem?

Nogoogle4u: oron upptar all vaken tid och jag drömmer också om detta. Jag försöker att inte tänka på det men eftersom ögonkontakt är något så centralt i samspel hela tiden blir jag ju påmind hela tiden.

Förstår: Tack för ditt svar. Vinklingen på att jag även med diagnos inte vet hur livet ser ut för henne om 20 år var intressant.

Nogoogle4u: det är fruktansvärt jobbigt och jag förstör för både dottern, mig själv och övriga i min omgivning. Och även för mina stora barn. De vet inget om mina tankar men blir ju ändå påverkade indirekt.

Jag är redan uppfångad av bvc och psyk men får bara piller och en klapp på huvudet med orden 'ingen kan avgöra ännu om hon är autistisk'... det hjälper inte..

Detta lilla sladdbarn var något som jag och maken skaffade i rent egoistiskt syfte. Och det var jag som drev på. Och nu känns det som jag satt ett barn till världen som kommer få ett tufft liv. Det kommer påverka de stora barnens liv negativt då livet kommer bli helt förändrat. De är vana ett mkt aktivt liv med stort socialt nätverk. Ofta mycket gäster hemma, ofta bortresta och många många impulsideer. Typ hitta på kl 11 på morgonen en lördag att åka iväg till en annan stad och bo på hotell osv.

Jo visst har jag problem. Absolut.

men dottern uppvisar ju också ett avvikande beteende

Just nu är det väl bristen/ointreesset av ögonkontakt som känns som det största bekymret. Samt att hon aldrig sträckt armarna mot mig för att visa att hon vill komma. Att hon inte jollrar.

Att peka och vinka och klappa händerna är hon kanske fortfarande liten för?

Det hon inte gör rent konkret, som att sträcka sig mot mig, är ju enkelt att veta att det gör hon verkligen inte.

ögonkontakten är ju mer 'svårmätad' och bristen förstoras kanske pga mitt mående endel.

Jag kan ju se att hon inte är mycket för ögonkontakt. Tittar mycket kort i ögonen både på mig andra familjemedlemmar och vänner bekanta och okända. Jämför jag med de bebisar jag känner som är jämnåldriga håller de kvar blicken bra mycket längre.

samtidigt sa en vännina att ' varför ska hon sitta och stirra i mina ögon. Jag sitter ju inte och stirrar i dina heller' och det håller jag med henne om. Men som sagt i jämförelse med andra jämnåriga så är kontakten kort.

Har bokat ett läkarbesök på psyk om två veckor. Hoppas kunna få mig något annat än mer eller nya piller