Jag ska propsa på samtalskontakt. Jag har gjort det ända från starten med psykiatrin men piller verkar vara deras melodi.
Jag sa redan från början att jag ville ha konkreta verktyg att hantera mina känslor och inga piller, men det gick inte för sig för så arbetade inte dom med förlossningsdepression !?
Rut: tyvärr bor vi så till att privata aktörer saknas. Har redan kollat det. Däremot fanns det nån som pysslar med akupunktur mot ångest depression och oro. Någon som har erfarenhet om verkningsgraden på det?
Min sambo hjälper mig absolut. Om inte annat för sin egen skull så han slipper höra mitt tjat om autism.
vet inte riktigt vad för sorts tabletter jag har. De heter venaflaxin eller nå liknande
En fråga igen....
Jag har alltid upplevt att dottern flackar runt rätt länge med huvudet om någon tilltalar henne el liknande. som att det tar några sekunder att lokalisera vart ljudet kommer från.
Fick kallelse till BOEL test idag och började då tänka på det där att det är som hon hör väldigt bra men det tar några sekunder att lokalisera ljudet.
Läser nu att det är ett tecken på autism, att inte kunna lokalisera ljud.
Någon som känner igen detta??
Givetvis märker jag att jag letar symtom. Det är ju det mina dagar och nätter handlar om oavbrutet. Men jag gör det ju av en orsak.
Hon jollrar inte heller nämnvärt vilket förutom ögonkontakten verkar vara en stor varningsflagga.
Finns det fler sju månaders som inte jollrar med konsonanter?
Hon låter aaa iiii, i olika tonlägen och har senaste dagarna börjat med en form av rrrr som hon gurglar långt bak i halsen. Inget som helst da ba ma el liknande
Jo förvisso men dottern avviker ju också
Jag försöker se min dotter som normal. Men det är svårt då hon skiljer sig så mkt från andra jämnåldriga.
Jag vill bara hon ska vara 'frisk'
Tack för din undersökning kerubmamman! Känns som att oavsett om hon fixar det eller ej betyder det inte så mycket.
förstår: menar du att din son aldrig gett svarsleende? Varken till familj eller obekanta?
Snälla: jag ignorerar på inget sätt att ditt barn beter sig på samma sätt. Det är tvärtom en stor lättnad! Däremot vågar jag inte tro att allt är bra utan funderar istället om det finns symtom som jag missat beskriva
Nån som upplever att barn kan vara ojämna i sitt sociala samspel? Från dag till dag liksom??