Problem med svärföräldrar som uttrycker missnöje med mina bröllopsplaner.

Självklart ska du och din blivande fru planera ert bröllop utifrån era önskemål. Tycker faktiskt att det är konstigt att dina blivande svärföräldrar inte kan acceptera ett sådant upplägg som du beskriver, i synnerhet när de själva inte ska finansiera det.

Jag förstår mycket väl att du vill ha stöd av din blivande fru. Det är inte schysst av henne att "gömma sig" och låta dig ta konflikten med hennes föräldrar. Och jag tror ärligt talat att det är där ni måste börja - att ta itu med er egen situation och komma överens om att ni måste stötta och stå upp för varandra. Sedan tänker jag att ni får låta bli att prata så mycket med hennes föräldrar om bröllopet. Planera utifrån ert eget tycke och var tydliga med att ni själva bestämmer hur det ska vara. Det är dem som stöter bort er genom att inte respektera er. Ni är inte skyldiga att göra dem glada på bekostnad av era egna önskemål. 

Slutligen tänker jag att det kan vara en fördel att involvera din blivande fru lite mer i bröllopsplaneringen. Det är ju ert gemensamma projekt!

Lycka till och grattis till att ni ska gifta er 

Prata inte om bröllopet med dem!!!

TS - tycker det låter som ett jättebra bröllop. Det är ERAN dag inte hennes föräldrars eller dina föräldrars dag! Gör som ni vill. Däremot tycker jag att du ska prata med din flickvän, hon måste säga till föräldrarna att det du säger är ett bröllop hon vill ha.

Tycker nog att det är din tjej som är problemet här. Varför sätter hon inte ner foten mot sina föräldrar angående detta?

Det är fult av henne att både låta dig ta all planering och alla smällar. Ni borde göra det tillsammans och HON borde vara den som presenterar planeringen för sina föräldrar och hanterar ev kritik som dom har, det borde inte du behöva. 

Jag hade oxå problem med mina svärföräldrar, men jag talade helt enkelt om för dom att passar det inte behöver dom inte komma. "Det här är vårt bröllop och vi har det precis som vi vill".

Tycker det låter som en bra kompromiss mellan olika kulturer. Huvudsaken är att du och din blivande brud är överens, för det är er dag som ni vill dela med andra. Jag vet hur lång tid ett bröllop tar att planera, så sätt ner foten mot dina svärföräldrar och markera, dom gör det extra svårt för dig. Det verkar som att dom inte helt har accepterat att ni kommer från olika kulturer, men du är omtänksam och dom borde vara glad att deras dotter är lycklig.

Jag kan tillägga att på vårt bröllop hade vi inslag av 4 olika kulturer som vi har anknytning till. De icke-svenska var särkilt uppskattade då de tillförde något utöver det vanliga, samtidigt som utformningen på det stora hela var svensk och välbekant.
Önskar er ett härligt bröllop. Lycka till!

Tack för era svar. Jag har pratat med min flickvän angående detta och förklarat att jag tycker det är jobbigt att ta "fighten" själv mot hennes föräldrar. Då svarar hon mig "men de vill ju bara väl, de menar inget illa". Jag svarade henne då att jag upplever att de har ett särskilt bekymmer vilket tynger dem...och detta bekymmer är just min kultur och att vi ska ha inslag av min kultur på bröllopet. Hon förnekade detta. Jag vet inte om hon förnekar i och med att hon kanske vill skydda dem och inte få mig att hata hennes föräldrar. Jag kommer inte hata dem-de kommer bli mina blivande svärföräldrar. Jag kommer inte hata dem ifall de hatar mitt bröllopet eller vägrar komma. Det ända jag kräver är att inte få en massa negativ respons med ett tillrättavisande finger mot mig när jag i planeringen strävar efter en rättvis fördelning. Talade till slut om för henne att hon faktiskt får ta och skärpa sig och sätta ner foten, för jag kommer inte klara av att ha en partner som inte står på min sida när jag inte felat. Återstå att se vad som händer. Jag ska hem till hennes föräldrar imorgon. Bjuden på middag.

Min fd svärmor var jättetrevlig i början, hjälpte till jättemycket med saker, men blev även sur för konstiga saker. När vi flyttade in i ett nytt hus erbjöd hon sig att packa upp alla kökssaker. Jag tackade nej, men exet övertalade mig. Dagen efter fick jag riva ut allt och börja om från början för att få det så att det passade mig. Exet hade ingen åsikt sa han. När svårmor hälsade på nästa gång blev hon uppenbart sårad över detta. När jag blev gravid blev det plötsligt mycket värre. Hon hade åsikter om vad jag åt, hur snabbt jag gick upp (totalt 14 kg - 5 kg för mycket enligt henne) och när sonen föddes gjorde jag allt fel. Jämt. Hon var hemma hos oss flera ggr i veckan och hackade ständigt på mig, samt att hon kom och tog sonen ifrån mig även om han skulle äta, höll på att somna osv. Varje gång jag försökte försvara mig och mitt barn gick exet därifrån för att slippa bli indragen i bråket. Till sist fick jag träffa psykolog pga depression och hon gav mig numret till en parterapeut som efter några få möten konstaterade att både jag och barnet tog direkt skada av situationen. Vi är nu lyckligt skilda

Vad jag vill säga med detta är att det kommer inte att bli bättre med tiden. Om ni ska få leva på era egna villkor måste hon säga ifrån nu, annars bör du gå. Kärleken håller för mycket men inte för det svek hon redan nu utsätter dig för. Tro mig, jag älskade mitt ex mer än någon annan jag någonsin träffat, men efter 4 år av påhopp och svek fanns inget kvar mer än smärta.