Vilsen i livet och äktenskapet. Hur tänker man? Vad gör man?

Är gift sedan 11 år tillbaka och har två barn, 5 och 9 år gamla.
Det senaste året har jag känt att äktenskapet och det liv vi lever idag kanske inte är det som gör mig lycklig. Jag kan heller inte sätta fingret på någon viss anledning, utan det känns som att det finns flera. Jag saknar någon att göra roliga saker med, uppleva nya saker. Vi har renoverat sönder vårt äktenskap känns det som. Vi har under tiden renoverat två hus. Det känns som att vi har en bra yta men inget innehåll. Jag tvivlar på om vi har något annat gemensamt än renoveringar och barnen. Vi har svårt att prata om vardagliga saker eller djupa saker. Allt handlar om vilka taklister som ska köpas, vilken färg på tapeterna vi ska välja osv. 

Jag är social och gillar att komma ut och träffa nya människor medan han hellre sitter hemma och gör ingenting. Jag försöker att vi ska göra saker tillsammans men det finns alltid ursäkter och undanflykter. Vill ju heller inte tvinga honom att åka bort med mig en helg tex. 
Jag saknar att känna mig omtyckt, älskad och vacker. Eller att i alla fall få frågan hur min dag varit när man kommer hem från jobbet. 

När jag försöker ta upp detta med honom anser han bara att jag är bortskämd då vi har "allt". Vi har hus, två fina barn, fasta jobb. Han tycker att jag ser för mycket till mina vänner som är singlar och bara vill ha det som dem.
Sanningen är ju den att jag helst av allt vill få det att fungera med min man.

Jag antar att jag/vi inte kan vara de enda med dessa tankar och känslor?
Finns andra här som upplever samma sak? Eller gått igenom det och vill berätta hur det gick för er?
För jag är helt vilsen och vet inte hur jag ska komma vidare...