Ska sluta nattamma och behöver pepp!

Hej! Jag har tre barn och har slutat nattamma tre barn. Yngsta är 16 månader. Slutade nattamma honom runt året också. Ammade vidare dagtid tills för en månad sedan ungefär då han valde bort det själv. Har samsovit med alla våra tre barn länge. Yngsta har väl ett par år kvar i vår säng skulle jag tro .

Jag har aldrig gett annan mat istället. Mina har varit så pass stora att nattamningen inte har varit en fråga om mat egentligen utan ett välbekant och tryggt sätt att komma till ro vid uppvak helt enkelt. Dumt att ersätta amningen med välling eller liknande för då kan man ju lika väl fortsätta nattamma kan jag tycka. 

Jag har valt att gå upp och vagga våra i stor utsträckning. Har haft dem i sjal eller bärsele alternativt suttit och guppat på pilatesboll. Har fungerat bra tycker jag. De har varit vana att somna på det viset dagtid och kvällar också.

Hur lång tid det tar beror på barnet . Det har varit ganska olika med mina tre. Olika barn. Olika personlighet . Sedan ska du inte ha för bråttom eller känna dig nedslagen om du "ger upp". Man måste inte ta allt rakt av. Min yngsta passade det inte. Vi började helt enkelt med att minska amningstillfällena. Det är inte "ett slag" med en vinnare och en förlorare. Du ska inte tänka på det på det viset, då blir det tokigt. Ni förändrar er vardag TILLSAMMANS . Ta det lugnt och fint. 

Min yngsta upptäckte jag exempelvis att han gillade att ligga på min mage och bli lite buffad i rumpan så att det gungade. Fortfarande när han vaknar och inte kommer till ro, så puttar han (argt om jag inte rullar till rygg ) på mig och sedan klättrar han upp och somnar nästan direkt på min mage .

Det kommer att gå fint, men ha inte alltför många principer huggna i sten är mitt tips.

Skippa maten. I den åldern handlar inte nattamning om näringsintag.  

Nej, det tror jag inte. Jag har ammat alla mina tre dagtid långt efter att de slutat nattamma. Jag har även ammat till sömns långt efter att jag slutat nattamma. 

Man får ha lite tålamod och inte förvänta sig att nattliga uppvak huvudsakligen beror på nattamning....för det är min erfarenhet att det inte är. Avslutad nattamning har inte med någon av mina tre inneburit att de sovit hal nätter. Det har kommit när de varit redo för det...helt oberoende av amning och mat....och så har det kommit perioder då de haft uppvak igen. 

Det jag har satsat på är att vänja dem vid något annat som insomningshjälp, dvs att det räcker med att man håller om en stund eller att de känner att man är där. Hur lång tid det tar är individuellt, men man brukar kunna få ge det lite tid. Försök att inte bli nedslagen utan se det som en inledd process. Hjälps åt du och pappan så ska du se att det ganska snart kommer att gå fint att bara hålla om, men uppvaken kan som sagt vara kvar. M

Mina har varit rätt olika. Min äldsta började sova hela nätter när han var runt 13 månader. Runt året fick han de första kindtänderna och alla hörntänderna så då vaknade han varje halvtimme, men så fort de tittat fram så började han sova hela nätter rätt konsekvent. Egentligen sov han inte hela nätter för han vaknade till, men det då att han kände någon av oss med sin hand (det kom en lite hand trevandes) eller att vi la en hand på honom (det gjorde vi oftast i sömnen mer eller mindre omedvetet).

Vår mellanson sov sina första hela nätter vid 10 månader, men han har haft mycket mer orolig sömn periodvis efter det. Men det har sedan dess aldrig behövts några stora insatser utan han har somnat om om han fått ligga som ett frimärke på en . Han är 5,5 år nu och varvar hela nätter med att som i natt komma traskande ett par gånger .

Yngsta sov som en kratta tills han var 14 månader. Där vände det rätt dramatiskt över natt. Plötsligt sov han hela nätter och sover sedan dess som en gud. Han är 16 månader drygt nu. Ammade tills för en månad sedan. Han har uppvak ibland, men det räcker med att hålla om lite eller så lägger han sig en stund på min mage. Inget som är jobbigt. Jag tror att ni också inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha en mycket lugnare sömnsituation .

För alla mina tre har det hänt väldigt mycket sömnmässigt just mellan 1-1,5 år. De två äldsta sövde vi i famnen tills de plötsligt vid 16 månader bara gick att ligga bredvid. Delvis samma med vår trea fast han var 15 månader. Sedan har det kommit orolig sömn vid närmandefasen (1,5 år) samt vid 2-årsåldern då det också händer mycket utvecklingsmässigt.

Oavsett är mitt tips att fortsätta att samsova om ni trivs med det. Känns det trångt så ställ en vanlig säng bredvid er dubbelsäng (om ni har plats). Det underlättar enormt. Våra stora sov med oss tills i somras. Fast de sov egentligen i egna sängar som vi ställt i kloss med vår dubbelsäng. Det är skönt att slippa vandrande barn. Även ganska stora barn vaknar till och söker närhet. Skönt att då slippa gå upp eller att de kommer och ska trängas.....skönt när de bara märker att de har sällskap och somnar om av sig själva .

Och det är urjobbigt att sluta nattamma, vara uppe och vandra innan man fått in nya vanor. Men det är övergående....försök tänka på det .