Rädd för allvarlig sjukdom

Jag känner mig så trött men samtidigt rastlös i kroppen... antar att det kan bli så av ångest? Känns då inte roligt, tror jag måste ta mig ut en sväng och hälsa på någon. 

Har ni också känt så här när ni har ångest? Känns konstigt i armar och ben, lite som spring i kroppen fast fryser lite också. Ganska allmänt nedstämd också, allt känns jobbigt osv.

Vill bara ge dig en liten headsup om att när man börjar med antidepp som sertralin så är det vanligt att man mår sämre ungefär dem första två veckorna innan det vänder och man mår bättre och bättre. Så sluta inte med dem om du inte tkr dem hjälper nu första tiden, utan håll ut så ska du se att allt känns lättare om ett tag!

Jo jag har hört om det. Men jag har mått såhär nångång innan jag började med det. Fast det kan ju bara vara den som spökar... har ätit den i två dagar nu.

2 dagar är ingenting.....jag äter citalopram 40 mg o se två första v var hemska för att sedan bli bättre! Se till att få sobril utskrivet ifall ångesten under dessa 2 v blir för jobbig, spec om du har svårt att somna.

Sen aktivera dig!!! För mig blir ångesten mindre om jag aktiverar mig. Skotta snö,, kratta i trädgården, eller liknande.... Det kommer vända!!!

Japp det är så det känns för mug när ångesten kryper på. Kan inte vara stilla kryper i kroppen.

Och när jag sätter mig ner sitter jag och tittar mig omkring efter något att göra.

Nu är jag 49 år så jag brukar som sagt börja städa tvätta osv. Tack och lov bor vi i hus så jag stör ingen om jag stökar runt på nätterna. Min man jobbar natt. Dagtid är det trädgården som gäller om vädret tillåter.

Nu har vi snart förnyat huset tack vare min ångest målat om hallen köket och tvättstugan. Och skall nu börja slita ner väggarna i varfagsrummet och sovalkov för att isolera om. Så ångesten är inte bara av ondo för mig.

Med det vill jag ha sagt "spring ifrån ångesten" sitt inte bara och låt den skjölja över dig.

Sen som jag föreslog tidigare när tankarna kommer avbryt försök att täbka på annat. Se till att din koncentration är upptagen med annat så tankarna på sjukdom och död inte får plats.

Gillar du att spela dataspel? Spela något där du måste tänka. Läs en bok vad som helst som hindrar att du börjar snurra med negativa tankar.

Det är det som funkar för mig.

Jag är nog en positiv person i grunden från början. Och då är det kanske lättare. Jag vet inte om det är någon terapiform som lär ut vad jag praktiserar för det jag gör har jag lärt mig själv.

Jag tröttnade på mitt sjuka jag som dominerade mitt liv totalt och gav mig tusan på en förändring. Sen fick jag ju världens bakslag för två år sedan när det upptäcktes att det jag var säker på vad magbesvär och psykiska problem var tilltäppta kranskärl och om jag inte genomgick en akut bypass skulla jag dö :O . Det var lite chockerande men på det stora hela har allt gått bra och jag har faktiskt aldrig varit psykiskt starkare än vad jag är idag.

Jag tror på att manipulera sig själv och även på att tillåta sig själv att misslyckas utan att för den skull vara misslyckad.

Sen tillåter jag mig själv att ha dagar när allt är piss och jag vill ingenting. Men jag brukar tröttna efter en dag eller två och då kommer duracellkaninen igång igen

Du ska se att du kommer klara av detta och må bra och inte fastna i hypokondribeteende.

Ge det lite tid bara var inte för otålig nu.

Okej, jo jag har hört att det ska ta bra lång tid innan det händer något positivt. Jag har fått atarax 25mg som jag ska ta mot kvällen... ska kanske prova en sån nu i natt innan jag ska sova då.

Jag har börjat lite smått att aktivera mig faktiskt, det känns bra under tiden jag håller på men sen mot natten kan det komma ändå.

Tack för dina långa svar, är lugnande att läsa! Tyvärr är jag dock själv dålig på att komma med långa svar.

Jag försöker springa iväg från ångesten men jag kommer alltid tillbaka på det där med tarmcancer, det är helt sjukt. Som nu har jag börjat tänka på att jag har nog gått ner runt 6-7kg sedan i somras samtidigt som jag försöker tänka att det förmodligen är pga att jag ätit sämre och har dålig dygsrytm. Samt direkt smärtorna kommer börjar jag tänka på det och dra iväg.

Jag förstår vad du menar med att man själv måste ta tag i det och verkligen bestämma att nu ska det bli nån förändring... men jag har nog inte kommit så långt ännu, har ju fortfarande inte tagit blodprov. 

Riktigt tråkigt att höra om ditt bakslag men tur att allt slutade gott...

Tack så mycket igen och jag ska försöka ta mig ur det här!

Skriv gärna mer om du vill, jag är uppe hela nätterna. :)

Du behäver inte ge långa svar bara för att jag pladdrar på ju.

När du tagit blodproverna och fått svar.

Om de är bra, hur kommer du reagera då?

Kommer du accepterar det eller treo att de missat något?

Jag tänkte på att du kan ha fått magkatarr det kan man få av oro. Eller IBS och bägge dom är ju ofarliga men besvärliga.

Jag har Crohns som är en mag/tarmsjukdom inte farlig den heller men jobbig att leva med.

Kan inte äta vad jag vill och i perioder har jag svinont i magen och måste hålla mig i närheten av toaletten pga diarréer. Men det går att leva med. Kanske något sånt du har.

Om man har ont från magen är det naturligt att slarva med maten och då går man ju ner i vikt. Även oron kan göra att man går ner i vikt.

Vad äter du? Får du ont i magen av mat?

Jag hoppas väl att jag kommer acceptera det, det vet jag ju aldrig nu men det är väl det jag vill göra.

Jag vet inte riktigt om jag har magkatarr, tror inte det iallafall. IBS vet jag inte heller om jag har, jag har aldrig sådär att jag måste rusa på toa eller att magont släpper efter toabesök osv.

Jo crohns har jag läst mycket om bara för att jag har dessa besvär. 

Jo det jag brukar tänka det där med slarva med maten samt oro osv... att det ej kan vara bra för vikten.

Jag äter väl det mesta, det som serveras hemma. Dock äter jag aldrig fisk då jag inte gillar det, äter dock fiskpinnar (vilket inte jag tycker räknas som fisk). Får inte speciellt ont just när jag äter, det kan vara när som helst.

Dum fråga kanske har det kollats så du inte har hemorrojder?

Om du hade haft cancer är jag övertygade om att du vid detta laget hade varit jättesjuk.

Ont i magen kan ju alla ha i perioder utan att vara direkt sjuk.

Jag tror och hoppas att dina besvär beror på att du av någon anledning började oroa dig för cancer och då har du hamnat i en ond cirkel där oron föder besvären.

Iom att du inte får några direkta besvär av mat tror jag att du har en i grunden frisk magen men att du kanske är som min man. Hans mage reagerar direkt om han oroar sig ( mer än vanligt , stackarn lever ju med mig som är sjuk) tex för några veckor sedan lades jag in på HIVA (hjärtintensiven) trots att alla prover var bra. Och jag genomgick en ballongvidgning av ett kranskärl dagen efter. Då blir han jättedålig i magen och får ont. Sen släpper det när allt återgår till det normala.

Vissa personer är så att dom reagerar med magen på oro, stress, osv. Du har inte varit stressad innan du nu började oroa dig för cancer?

Magen.är både jättekänslig och otroligt tålig.