• Anonym (Kluven)

    Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

    Hej!

    Känner att jag måste få ventilera mig lite.

    Jag är en kvinna på snart 30 år. Jag är git och har barn ihop med en man som kommer från en helt annan kultur än oss. Detta har gett oss många problem och kulturkrockar. 

    Just nu lever vi i ett kaos. Vi har väldigt dålig ekonomi, vi har en dotter som inte sover om nätterna - jag måste gå upp alla nätter och ta hand om henne.

    Angående ekonomin så måste han skicka pengar till sin familj i sitt hemland. Det är ofta stora belopp i kontrast till vår dåliga ekonomi. Detta är en av orsakerna till att vi bråkar så. Det andra skälet är att han dricker så mycket, för så gjorde man i hans hemland.  Samma sak med pengarna, man gör så i hans hemland men vi måste ju klara av våra egna utgifter först, men icke enligt honom.

    Vi bråkar mer eller mindre varje dag. Bråken är väldigt explosiva. Vi båda skriker och säger väldigt elaka saker, bland annat hotar jag honom att han kommer åka ut ur Sverige. Han har två år tills han blir svensk medborgare. Han måste då vara helt fläckfri. Men jag oroar mig att vår 9-mån dotter hör detta och förstår, mer än vi tror. Det som har hänt mer och mer med tiden är den fysiska delen. 
    Jag är absolut ingen ängel för jag slåss jag också, men samtidigt känner jag att han är större och kan mota bort mig i dessa situationer medan när han går på mig så kan jag inte göra så mycket, kan tillägga att jag inte är stor, är endast 1.51 cm lång. Han har bitit mig, dragit i mig, tryckt ner mig i golvet och hållt fast mig, knuffat mig hårt så jag har ramlat.

    Nu är polisen och socialtjänsten inblandad för att vi har ett barn. Detta känns väldigt hemskt. Jag vill inte skiljas och jag vill inte att han ska åka tillbaka till sitt hemland. Som sagt måste han vara fläckfri och nu är polisen inblandad och anmälan av polisen är gjorda. Jag vägrade att väcka åtal mot min man men poliserna var tydligen tvungna att skriva en anmälan.

    Min man har stora aggressionsproblem och pga där han är uppväxt så pratar man inte om sina känslor och försöka lösa de problem som är. Nä, utan man går och dricker. Helg existerar inte, man dricker varje dag oavsett veckodag. Min man ska INTE dricka. Aggression + alkohol = VÄLDIGT arg man.

    Hur tycker ni att man ska kunna lösa detta på bästa sätt? Borde detta vara varningsklockor innan han börjar att faktiskt slår mig i ansiktet? Vad är bäst för min dotter, att skiljas eller stanna kvar? Jag är verkligen rädd för att han ska bli utvisad. Jag är också orolig för min dotter. Tror ni att hon förstår stämningen här hemma trots att hon endast är 9 månader?

  • Svar på tråden Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?
  • Anonym (Hjälpande hand)
    Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:12:41 följande:
    En del är lite väl hårda anser jag. Dom har inget konstruktivt att komma med.

    Som jag har sagt tidigare så ska hela vår familj till familjerådgivingen nu i veckan som kommer. Jag ska även på ett möte hos socialtjänsten. Det var även jag som larmade till 112 så att polisen kom. I samband med det så blev socialtjänsten inblandad. 

    Så det är inte som att jag sitter på händerna och låter allt bara ske. Ni kanske inte förstår att det tar tid att kunna ta sig ur den bubbla som man lever i. Han har övertygat mig med sina åsikter och jag har säkert gjort desamma. Man kan säga att vi båda är lite hjärntvättade. Men fortfarande är det så att jag lever i en bubbla nu när jag är mammaledig (jobbar ibland) och den enda stimulans och det enda intryck jag får är ifrån dottern, mannen och mina föräldrar. Ibland umgås jag med mina vänner, dock inte så ofta som förr. Men det jag vill säga är att det är skitsvårt att ta sig ur detta men det är faktiskt JAG som agerat till slut genom att ringa 112. Ni får det att låta som att jag är helt dum i huvudet som inte fattar men det är ni som inte fattar. 
    Det var bra att du ringde polisen.
    Var du ärlig med vad som hade hänt?
    Var ärlig mot soc, förringa ingenting. 'De är där för dig och din dotter om du bara är villig att ta emot hjälpen.

    Älskar du verkligen din man?
    Jag trodde mig älska min plågoande men har efteråt insett att det inte var så. Det är svårt att förklara och jag orkar inte ens försöka när det döms så från vissa håll.
    Att han inte får stanna i landet om ni skiljer er är inte ditt problem, du kan inte leva i misär för att han ska få stanna. Det är inte värt det.
  • Anonym (Ö)

    Fattar faktiskt inte det här TS. Du har klarat av utbildningar, men bodde hemma till du träffade maken för nåt år sen o flyttade ihop med honom, o du är nästan 30 år. O att bo ensam skrämmer dig. Hur bor ni nu, soc gav er en lägenhet?

    Har han jobb t ex? Eftersom du undrade vem som skulle "hjälpa dig" ekonomiskt om du lämnar, trots att du själv verkar ha ett jobb. Hört talas om Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, barnbidrag, sjukskrivning, läkarintyg, bostadsförmedling etc? Du verkar ju inte veta nånting om hur samhället funkar:/?!

    Bra att han gått med parterapi iaf.

  • lilith88
    Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:17:27 följande:
    Dig orkar jag inte diskutera med.
    Du har verkligen ingen kunskap om detta.
    Ha en trevlig dag!
    Öh, jag riktade mig inte till dig. Förutsatt att inte du också lägger ansvaret för att lösa er situation på omgivningen.

    Trevlig helg själv. Men handen på hjärtat: Tror du verkligen att du kommer att få en trevlig helg?
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Hjälpande hand) skrev 2014-11-01 12:19:48 följande:
    Det var bra att du ringde polisen.
    Var du ärlig med vad som hade hänt?
    Var ärlig mot soc, förringa ingenting. 'De är där för dig och din dotter om du bara är villig att ta emot hjälpen.

    Älskar du verkligen din man?
    Jag trodde mig älska min plågoande men har efteråt insett att det inte var så. Det är svårt att förklara och jag orkar inte ens försöka när det döms så från vissa håll.
    Att han inte får stanna i landet om ni skiljer er är inte ditt problem, du kan inte leva i misär för att han ska få stanna. Det är inte värt det.
    Det var två poliser som kom hem till oss. Den ena intervjuade min man och den andra intervjuade mig. Jag berättade precis vad som hade hänt. Förringade inget. Tänker också vara ärlig mot socialtjänsten och familjerådgivningen när jag kommer dit.

    Jag älskar min man ibland, om man kan säga så. Jag älskar honom inte när bråk uppstår men däremellan älskar jag honom. Mycket svårt att beskriva denna konstiga kärlek.
  • lilith88
    Anonym (Ö) skrev 2014-11-01 12:24:18 följande:

    Fattar faktiskt inte det här TS. Du har klarat av utbildningar, men bodde hemma till du träffade maken för nåt år sen o flyttade ihop med honom, o du är nästan 30 år. O att bo ensam skrämmer dig. Hur bor ni nu, soc gav er en lägenhet?

    Har han jobb t ex? Eftersom du undrade vem som skulle "hjälpa dig" ekonomiskt om du lämnar, trots att du själv verkar ha ett jobb. Hört talas om Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, barnbidrag, sjukskrivning, läkarintyg, bostadsförmedling etc? Du verkar ju inte veta nånting om hur samhället funkar:/?!

    Bra att han gått med parterapi iaf.


    Det här reagerade jag också på. Det är något i den här tråden som inte stämmer.

    TS är snart 30 år och påstår sig ha gått igenom högskolan, men verkar ändå inte klara sig själv eller ha koll på hur samhället funkar.
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Ö) skrev 2014-11-01 12:24:18 följande:

    Fattar faktiskt inte det här TS. Du har klarat av utbildningar, men bodde hemma till du träffade maken för nåt år sen o flyttade ihop med honom, o du är nästan 30 år. O att bo ensam skrämmer dig. Hur bor ni nu, soc gav er en lägenhet?

    Har han jobb t ex? Eftersom du undrade vem som skulle "hjälpa dig" ekonomiskt om du lämnar, trots att du själv verkar ha ett jobb. Hört talas om Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, barnbidrag, sjukskrivning, läkarintyg, bostadsförmedling etc? Du verkar ju inte veta nånting om hur samhället funkar:/?!

    Bra att han gått med parterapi iaf.


    Bodde ihop med mitt ex förut. Vi var ihop i nästan 10 år. Träffade min nuvarande man när jag fortfarande var ihop med mitt ex. Gjorde slut med exet och blev tillsammans med min nuvarande. Kort förklarat.

    Han jobbar och går i skolan.

    Jag vet hur samhället fungerar, tack. 
  • Anonym (ytterligare en *suck*)
    Anonym (Ö) skrev 2014-11-01 12:24:18 följande:

    Fattar faktiskt inte det här TS. Du har klarat av utbildningar, men bodde hemma till du träffade maken för nåt år sen o flyttade ihop med honom, o du är nästan 30 år. O att bo ensam skrämmer dig. Hur bor ni nu, soc gav er en lägenhet?

    Har han jobb t ex? Eftersom du undrade vem som skulle "hjälpa dig" ekonomiskt om du lämnar, trots att du själv verkar ha ett jobb. Hört talas om Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, barnbidrag, sjukskrivning, läkarintyg, bostadsförmedling etc? Du verkar ju inte veta nånting om hur samhället funkar:/?!

    Bra att han gått med parterapi iaf.


    Hela trådstarten liknar mest ytterligare en sd-tråd där någon låtsas vara något man inte är för att framställa andra i dålig dager

    TS blev 'intvingad' men vil ländå absolut inte skilja sig etc etc samma gamla vanliga fördomar kommer fram och 'bekräftas'
    fNä, ör många saker låter helt ologiska och tyvärr framträder tråden mer och mer som bara en i raden gjorda a dessa människor som försöker framställa saker som dom inte är
    Sorgligt och vidrigt att man ska utnyttja ett så pass allvarligt och tragiskt ämne
  • Anonym (Hjälpande hand)
    Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:25:31 följande:
    Det var två poliser som kom hem till oss. Den ena intervjuade min man och den andra intervjuade mig. Jag berättade precis vad som hade hänt. Förringade inget. Tänker också vara ärlig mot socialtjänsten och familjerådgivningen när jag kommer dit.

    Jag älskar min man ibland, om man kan säga så. Jag älskar honom inte när bråk uppstår men däremellan älskar jag honom. Mycket svårt att beskriva denna konstiga kärlek.
    Bra så långt!
    Hoppas det löser sig för dig och din dotter.
    Mannen har jag ingen stor förhoppning om, ibland går det bara inte.
    Verkar ju också som han skyller på sin kultur, eller missförstår jag där?

    Tror jag förstår hur du menar angående det där med kärleken...
  • Anonym (Kluven)
    lilith88 skrev 2014-11-01 12:29:12 följande:
    Det här reagerade jag också på. Det är något i den här tråden som inte stämmer.

    TS är snart 30 år och påstår sig ha gått igenom högskolan, men verkar ändå inte klara sig själv eller ha koll på hur samhället funkar.
    Jag har koll på hur samhället fungerar. Det var fel av mig att uttrycka min rädsla för ekonmin. Det är så att alla kanske inte får jobb trots högskoleutbildning. Alla kanske inte vill springa till soc. och få pengar därifrån. Men som sagt, jag gjorde fel i att uttrycka min rädsla.
  • Anonym (Hjälpande hand)
    Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:17:27 följande:
    Dig orkar jag inte diskutera med.
    Du har verkligen ingen kunskap om detta.
    Ha en trevlig dag!
    TS, gör som jag.
    Ignorera bråkmakare, så länge du svarar kommer personen käfta emot.
    Ignorera.
Svar på tråden Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?