Hej.
Tänkte starta en tråd för alla oss som väntar vårt FÖRSTA barn. Har hittat en del trodar men de har spårat enligt min åsikt.
Dena tråden ska vara för oss som väntar första barnet och vill dela sina tankar och erfarenheter så här långt i graviditeten.
Själv väntar jag mitt första barn. Jag är 21 och väldigt spänd :) bf 7/7-15 :D
Alla som ska ha barn i JULI är varmt välkomna! :)
Jag va rädd i början men efter ulraljudet så känner jag mig lugnare och börjar längta efter den lillle fast de är långt kvar. :)
Jag gjorde mitt första ultraljud idag de va min barnmorska som skickade mig på ett tidigt u. Hom ville se hur långt gången jag är samt om de va mer än ett foster då hon misstänkte detta pga min vikt uppgång och ihållande illamående.
Ska på mitt nästa ul den 11/12 och längtar redan :)
Jaha.. Inte första barnet överhuvudtaget då?
Jag har gått upp 5kg sen jag blev gravid och börjar få (kanske bara inbillning) lite putmage. Eftersom de va osäkra på om de är en eller två så får jag allt vänta och se :/
Jag gick upp 8kg innan jag blev gravid, men det är inget som syns. Så nu har jag gått ner 0,5kg sen jag blev gravid. Såg ut så här för nån morgon sen, är jäättesvullen.
Jag använder redam mamma byxor för jag tycker de är skönare. Stod ej ut med obehaget från vanliga byxor så bytte :P har även övervägt amningsbh på nätterna då mina bröst håller på att sprängas av smärta om jag tar av bhn :'(
Jag har inskrivning på torsdag (20/11) och mitt andra ultraljud den 11/12 och känner mig inte alls så orolig längre.
Jag hade jätte oro innan jag va på mitt första ultraljud men när jag såg hjärtat slå på ultraljudet så försvann all min oro och ersattes med kärlek och förundran. Så jag tro att de flestaflesta oro försvinner när man får se sitt lila pyre för första gången.
Längtar så till mitt nästa ultraljud så jag kan få med mig ännu en underbar bild hem till en fotoram att ha på sängabordet. :)
Jag gjorde mitt första ultraljud 13/11 och först hitta hon inget men sen såg vi båda en pickande prik som är mitt barns hjärta. Har mitt nästa 11/12 för att fastställa exakt hur långt jag är gången. :)
De kommer att kännas bättre bara man ser att där är något de kan jag lova och min barnmorska sa till mig att de dumast man kan göra är att vara nojig över förlossningen för de är bara skadligt för barnet.
Asså ja visst de är stressad att vara gravid men de blir inte bättre av att man stressar upp sig i onödan. Är mamma go och glad så är ungen de enkel logik sen så hävdar jag fortfarande att den värsta oron försvinner efter första ultraljud. Förmodligen kommer att göra obeskrivligt ont att trycka ut den lille MEN kan man inte se de som en bra sak att man redan då gör precis allt för sit barn skull oavsett hur ont de gör!?
Jag vet att mitt barn inte kommer att må bra i min mage om jag går runt och är stressad och orolig därför planerar jag enbart dag för dag och känner efter hur dagsformen är varje morgon inan jag starar dagen. Jag ser fram emot förlossningen för de är något fint som jag kommer att dela med mitt barn för resten av livet och jag tänker inte minnas de som något jobbigt utan som något fint.
Ni har ca 9 månader på er att förbereda för den lille och de den de bästa förutsättningarna utanför er mage men varför inte ge den de i magen också det är den här tiden som är nu som är viktigast för era barns utveckling ta vara på den och skit i alla måsten och all stress de kommer en dag i morgon också! Jag är ensamstående så jag vet.