.....innan man mår bra igen? 
Känner mig fortfarande djupt nere i skiten. Vissa dagar är bättre än andra men känns hopplöst och tomt. Aktiverar mig mycket men tomheten och ångesten är ändå där väldigt ofta. Svårt att hitta motivationen att gå vidare själv, någon som känner igen sig?
Min ex flickvän dumpade mig för snart 8 månader sedan och jag mår fortfarande dåligt över det.. Men det är väl individuellt från person till person hur länge det tar för en. Jag har börjat gå till en psykolog nu, vilket jag borde gjort tidigare känner jag. Det kan vara något för dig att testa också.
För mig tog det 15 månader innan jag började må någotsånär...
Robin: fy vad trist att hon var otrogen också..... det var mitt ex med. Hemskt att människor gör så :( jag ska börja gå hos en kbt-terapeut istället, jag hoppas att det kommer att hjälpa mig lite mer! :)
Verkar som många här tycker att det tar lång tid att komma över sina ex..... så jag antar att man måste ställa in sig på det. Det är verkligen tufft :/ Svårt att hantera alla känslor av saknad, svek, längtan, olycka... man längtar tillbaka och svårt att fokusera framåt. Nånstans är det svårt att motivera sig att släppa taget också för att man vill så gärna vara kvar i det som en gång var. Låter kanske hemskumt men så känner jag ganska ofta
Hemskt är det, lider med er alla...
Vissa dagar går ändå helt ok, klart tankarna och känslorna finns där men man tar sig igenom dagen och kan tom ha lite roligt ibland. Men ändå är det så tomt så tomt. Och sen kommer de dagarna (idag!) när man gråter och gråter och mår hemskt dåligt. Försökte gå och lägga mig och sova för en stund sedan men direkt började jag igen. Hur ska man hittar man den inre kraften att kämpa sig igenom detta när man vet att man troligen aldrig mer får tillbaka honom? Det känns inte särskilt upplyftande att kämpa på. Så sorgligt jag vet att man hängt upp sig liv så fruktansvärt på någon annan. Visst har vänner och allt sånt, men.... det räcker liksom inte att bara träffa lite vänner då och då för att känna livsglädje.