egoist till karl!

Då satt man i skiten, har liksom haft det på känn så det är ingen direkt nyhet.

Blev gravid snabbt i förhållandet, dumt nog. Efter massa diskussioner och funderingar valde vi att behålla. Är nu i vecka 20. Vi bor på varsitt håll och träffas på helgerna. Jag har tre stora barn sedan tidigare, så det har funkat enklast så. Klart vi har planerat att flytta ihop i framtiden, men just nu klingar alla varningsklockor som finns för mig... :(

Om man ska kunna ha ett fungerande vardagsliv med många barn, måste han ju involveras. Har försökt få honom involverad bla genom att han sover här och genom roliga saker tsm med barnen. Numera skiner hans egoistiska sida igenom rätt rejält i mina ögon.

Förut ställde han upp och följde med, men nu har han slutat. Saker barnen väntat på ett år kan han inte lägga sin tid på några timmar, trots att jag betalat. Börjar oroa sig att det tar flera timmar typ en vecka innan. Han dricker också varje helg, inte så att han blir full, men jag har sedan januari inte sett en vit helg... Han har aldrig varit sambo och har inga egna barn.

När vi diskuterat har han målat upp en bra bild på hur allt ska bli och vara, men den rasar i mina ögon för varje dag... Är så otroligt ledsen. Jag behöver se en framtid nu, vill bona in mig, hur den än ser ut. Är jag bara fjantig och hormoniell? Vad ska jag säga till honom? Som det känns nu vill jag hålla honom helt utanför mitt liv, då det tydligen är ett besvär för honom iaf. Hur hade ni gjort? Grät på jobbet igår och mår skit idag. Gravid, trött och förbannat ensam, det är så det känns... Snälla ni, hur hade ni gjort? Behöver inga negativa kommentarer, de har jag i huvudet konstant iaf. Ledsen...