Snart ensam mamma med 7 mån bebis

Jag har en jätte bra relation till mina föräldrar dom är jätte hjälpsamma, vi kommer flytta 2 timmar bort från pappan men jag kan inte stanna kvar i samma stad då jag ej kommer få någon hjälp . Just nu kan jag verkligen inte ha någon vänskaplig relation till honom mår så dåligt över allt detta, och han inte bryr sig alls och är hur lycklig som helst. Men vet att det kommer sen längre fram i tiden, då vi ändå måste ha nån slags av relation, men vill han träffa sonen så självklart får han det, även fast jag tror att han inte kommer göra det så värst ofta. Han byter inte blöja,matar eller nåt sånt även fast jag har bett och han är ganska egoistisk person, tar sig själv först i alla lägen vilket ska vara tvärtom när man får barn, så skulle inte heller våga lämna honom själv. Men måste bara försöka klara av detta för sonens skull, inte kul att må såhär känner mig helt förkrossad..

Han är för liten och är jätte fast vid mig gråter om jag e borta mer än 30 min så nae skulle aldrig lämna honom hos pappan. Kanske när han är 1-2 men till och med då skulle det göra ont i hjärtat en sån far förtjänar inte sin son, om han inte verkligen skärper till sig man vet aldrig. Men jag som har tagit hand om sonen i princip själv hela tiden och slitit sönder mig är också rädd att liksom förlora tid med sonen om pappan nu skulle kräva att ha honom varan helg i framtiden, men det löser dig hoppas jag. Hur klarar ni andra mammor av det ? Men men han vill ju leva själv som han sa han trivs bäst så vi får väl se . Vill ändå att min son ska ha en far, men sån som har är nu är han bara en dålig förebild