• Anonym (jo)

    orkar inte med kraven

    Anonym (jobbigt) skrev 2014-11-25 08:43:13 följande:

    Ja jag tycker att det är så jobbigt på morgonen så att det känns som att jag skall bryta ihop när som helst. Är rädd att jag snart skall bli sjukskriven.
    Kanske har jag ångest som måste behandlas.
    Jag känner också såhär. 
    Lider av depression och ångest sedan flera år.
  • Anonym (jo)
    Anonym (jobbigt) skrev 2014-11-25 11:15:05 följande:

    Har du fått de diagnoserna av en läkare eller är det vad du själv tror du lider av?
    Jag är obehandlad och odiagnostiserad.
    Äter du någon medicin?
    Ja, har fått diagnos. Det kom med mitt andra barn, sedan dess har det tyvärr inte blivit riktigt bra, även om jag jobbar och så numera. Kan dock få känslan av att vilja gå hem och lägga mig eller bara lägga mig på trottoaren och sova, även när jag är ute på dagen. 

    Annars är morgonångest väldigt typiskt för depression.

    Mig har div mediciner inte hjälpt. Jag vill inte skriva den jag har nu, eftersom den är beroendeframkallande och jag hoppas att inte många får den. Den är ett tredjehandsval för ångest typ. Och den hjälpte i början, sedan slutar den hjälpa, fast man kan inte sluta så lätt.

    Tycker ändå du skulle gå till läkare, de kommer att fråga om hur du har det med barnen, men de kommer inte att döma dig. Depression kan ju komma av sömnbrist också, sover du dåligt?
  • Anonym (jo)
    Anonym (jobbigt) skrev 2014-11-25 22:50:33 följande:

    Okej men hur mådde du innan du fick barn?
    Är det någon speciell händelse som utlöst depressionen?

    Tror jag haft morgonångest i 20 år men visste inte att den var ett tecken på depression. Kan man inte ha morgonångest utan att vara deprimerad?
    Jag har mått dåligt innan också. Men det hade "naturliga orsaker" då jag vuxit upp med föräldrar som slog mig mycket. Men det gick i perioder. Det blev mycket värre när jag fick barn, dels tror jag pga sömnbrist, dels pga hormonförändringar och illamående större delen av graviditeten- (gick ner 8kg i början). 

    Numera är det så att jag mår dåligt på vintern. De år det går brukar jag försöka ta semester på vintern och inte på sommaren av denna anledning. Hellre en kort än inget ljus på ett halvår. 

    Man kan ju ha renodlade ångestsyndrom, eller en långvarig ångest över en verklig situation (har du det?), eller just depression som ger ångest. 
Svar på tråden orkar inte med kraven