orkar inte med kraven
Är det flera än jag som känner ibland att jag orkar inte gå upp på morgonen för att starta en ny dag?
Just när väckarklockan ringer vill jag stänga av den, ligga under täcket hela dagen, inte ta itu med någonting, bara bädda ner mig i min trygga säng och blunda för att fantsera om att jag befinner mig på en plats där allt är kravlöst, bekymmerslöst, inga prestationer, ingen konkurrens, ingen prestige...
Vill bara krypa in i mitt skal och gråta ut, tänka över livet och vara ifred.
Detta gör jag aldrig dock.
Jag tar itu med allt, går till jobbet, sätter på mig masken, skojar, gör bra ifrån mig, tar itu med problem som uppstår, ja jag sköter mig helt enkelt.
När jag gör allt detta så känns inte allt lika jobbigt längre och på kvällen känns livet ganska okej.
Men när jag går och lägger mig ensam (är singel) känns allt bara tomt och meningslöst och man börjar på att grubbla.
Ibland undrar jag om jag kanske är onormal eftersom jag känner ett sådant motstånd till att börja en ny arbetsdag? Jag trivs på mitt jobb men det är stundtals stressigt som alla yrken idag. När jag har en ledig dag känner jag inte alls samma ångest när jag kliver upp på morgonen.
Känner någon igen sig?