orkar inte med kraven

Åh vad jag känner igen mig. Är oxå singel och livet känns sjukt ensamt ibland. Visst trivs jag med mig själv - eller Har jag bara vant mig? Men ibland känner jag så starkt att jag bara vill ha någon att prata med. Umgås med. Som får mig på andra tankar. Jag vet inte.

Jag har ingen tid att passa, så vissa dagar har det faktiskt blivit så att jag legat hemma Hela jävla dagen. Det är hemskt. Men känns skönt ibland. Vissa dagar på skolan (jag pluggar) så kommer jag på mig själv med att "denna dagen va värdelös" - det här med carpe diem är långt borta :D men vissa dagar känns verkligen som att jag kan ha och mista dom lika gärna.

Jag beskriver min känsla som att jag dukar under från alla krav. Allt om framtiden. Vill lägga mig under en sten och sova. Vila. Skölja ur huvudet. Återkommande tanke är att jag är på fel plats.

Ah, med detta vill jag bara säga att jag känner igen mig. Du är verkligen inte ensam.

Jag läser mycket om självhjälp. Ibland funkar det superbra. Ibland, som nu, är det som att det inte är någon el i uttaget när jag försöker koppla i sladden.

Tänker oxå att en partner eller en riktigt bra vän vore lösningen. Man ska inte underskatta relationer men man vill ju vara självstående med...

Förstår precis vad du menar.

Vet du hur du skulle vilja ha det? Om du får drömma?

Bor du i någon stad? Eller nära en?

Jag har ett par gånger hittat på saker själv, gå på nån utställning eller så. Det löser ju det här problemet med att man inte gör något iaf. Vissa gånger kan man känna sig mer ensam bland folk Men oftast så känner man sig rätt "nöjd" och glad ändå för att man gjort nåt. Man vet ju aldrig var den där kärleken är ;)

Det med längtan att fylla ett tomrum.... Känner så igen de orden. Jag känner att jag har tagit en paus, tiden och livet går ju - men jag är pausad.

Hur länge har du känt såhär?

Ja, killar som passar en (gillar - gillar en tillvaka) är svåra att hitta :) jag känner att jag behöver den där stabila ihållande glädjen som inte tar slut efter en helg med trevliga vänner, eller håller i sig i en dag nån dag i veckan. Utan en bas av glädje. Vet inte var den är men jag tror och litar på att den finns och kommer att komma bara jag tar mig dit utan att ruttna sönder helt av bitterhet :) tror desamma för dig.