Vad menar du med gränssättning. Ju större världen bli för de små liven, desto mer motgångar kommer det naturligt och det är svårt för barn att hantera detta.
jag har resonerat som så, gränserna kommer ofta av sig själv, inget man behöver sträva efter. Och så ska man välja sina strider
Ge gärna exempel på vad som orsakar bråken hemma och vad som gör dig så arg
Hur hade ni gjort med ett barn som inte vill sätta på sig ytterkläderna eller skor, utan vrider på sig och vrålar som om någon gör barnet illa? Vet varken in eller ut.
Barnet är ganska bestämd ochgråter om barnet inte får det denne vill, tex en sak eller annat som denne fått upp ögonen på. Men det är kläderna som är största problemet!
En sak som slår mig i tråden (och även bland föräldrar i umgänget) är att det verkar vara närmaste katastrofalt om ungarna gråter och är ledsna för att de inte får som de vill. Vissa saker är aldrig någonsin öppna för diskussion, som t ex bilbälte. Bältet sitter på när bilen rullar - punkt slut. Har aldrig känt att jag "begränsar" barnen för att jag tvingar dem att göra vissa saker och faktiskt sätter gränser.
Det här med gränser verkar nästan lite tabu bland dagens föräldrar. "Barnen ska ges tillfälle att utvecklas i gen takt och inte hämmas av föräldrarna". Tyvärr verkar allt för många tolka det som att barnen får bete sig hur son helst och att man aldrig sätter ner foten.
Vem har tid med allt detta på morgonen? Springa ut och in igen för att klä på mer kläder? Har ni inga tider att passa?
Sedan kan jag tycka att man måste ta vissa konflikter. Till exempel om man har en unge som går barfota utan ytterkläder till dagis hela vintern (som någon skrev ovan)...
Då tänker jag att man antagligen är extremt konflikträdd som förälder. Och att pedagogerna antagligen tycker man är skitjobbig som dumpar över det på dem på morgonen.
Bekymret med vår dotter är att hennes vilja att få "rätt" är starkare än obehaget av kylan men sådana är ju inte alla men känner igen både mig och min mans envishet som hon givetvis fått dubbelt av.
)
Jo men som förälder måste man köra över sina barn i vissa lägen, tex måste man komma iväg på morgonen finns inga alternativ. Sen är utmaningen att komma iväg utan att det blir en konflikt och kamp och där är barn olika.
Ja precis men det kan för säkert fler än mig ta emot lite att acceptera den lösningen man känner sig inte jättebra som förälder som är ute och promenerar med barfota barn iförd endast trosor i november.
Ja, det är ens ansvar som förälder - att uppfostra barnen!
Du är inte kompis med ditt barn - du är förälder. I ditt ansvar ingår att bestämma en hel massa saker.
Ju tidigare man börjar sätta tydliga gränser och regler desto bättre. Sen kan man släppa efter i takt med att barnen blir äldre och mogna att ta allt mer eget ansvar.
Ja, jag har egna barn. 3 st. 4, 8, 11 år. Som uppfostras med kärlek och tydliga regler om hur man beter sig.
Blir alltid nyfiken på er som påstår att ni aldrig bestämmer över barnet, ger några exempel från min vardag där jag kör över min 4 åring, hur bör jag göra istället?
- nej hon får inte tända ljusen själv, jag hanterar tändstickor, lyssnar hon inte bänder jag tändaren ur händerna på henne.
- nej, i min säng hoppar man inte slutar hon inte lyfter jag bort henne.
- nej, man får inte springa runt i trafiken håller man inte handen och går bredvid kan vi inte göra promenader, utflykter.
- nej man springer inte runt och kladdar med. Målarfärg på händerna raka vägen till badrummet, gör hon inte det lyfter jag in och henne och tvångs tvättar om det behövs, vill inte få kläder och annat förstört.
Hur gör ni andra?
. Jag tror även att du skulle köra över hennes kroppsliga integritet om hon vore i behov av läkarvård och medicinering.