Gränssättning för barn

Ni som har småttingar hemma.

Jag har en dotter på 2,5 år och har nu en enmånadsbebis. Jag var hemma med min dotter 2 år och 3 månader och har haft massor av tid för henne. Nu har hon börjat förskolan och lite senare fick hon ett syskon.

Eftersom jag har haft så mkt tid för henne så inser jag nu att vi inte haft några gränser för henne. Det har funkat så bra ändå. Men nu behövs gränser! Vi har börjat sätta det men fyfasen så jobbigt det är för oss alla att vänja oss :(. Vi känner inte igen varandra.

Nu verkar jag så arg hela tiden och tjejen ledsen hela tiden. Det verkar ta sin tid att vänja sig :( men det är nödvändigt.

Jag behöver era åsikter om gränssättning och gärna i vår situation.

Tack för era råd och hjälp som jag värdesätter!

Känner bara att jag inte kan låta barnet vara i bara pyjamasen. Vårt kyliga och blåsiga ibland regninga väder. Vi måste gå långt med barnvagn. Känner mig som en dålig mamma som tvingar på kläderna Jag sjunger, avleder, pratar men ingenting fungerar. Villhelst bara låta barnet vara men då kan vi inte gå ut heller hela vintern.

Känner ändå att overallen är ett måste speciellt när vi ska ut och gunga och leka. Barnet är snart 19 månader.

Tackar alla för råden jag fått!

Snart 19 månader så fortfarande en liten plutt. Jag förstår tanken med att låta barnet förstå genom konsekvenser som attkänna kyla, regn osv för att förstå varför overallen är bra att sätta på, men mitt barn är för litet än för det känner jag. Barnet kanske inte kopplar än ändå? Ja får väl spexa och leka clown ännu mer imorgon när vi ska ut, kanske går bättre.

Tackför svar! Ska absolut lägga detta på minnet och göra så ifall detta fortsätter när barnet blir lite äldre, när barnet förstår mer.

Tack!

Vi har bara en overall och en mössa och två vantar.

Barnet är sen i utvecklingen, började krypa sent, har precis tagit sina första steg och pratar inte än. Dessutom äter barnet väldigt dåligt och är smal. Jag är orolig för barnet på mer än ett sätt. Där är allergier och annat också. Barnet är ett normalbegåvat barn så inga diagnoser eller annat.

Barnet är väldigt allert och väldigt intelligent vad gäller mycket, men jag har känslan av att barnet inte förstår mig riktigt än när jag pratar vuxen språk. Men absolut förstår barnet mer än vad jag tror, absolut.

Är väl min egen rädsla främst som stoppar mig från att gå ut med ett halv naket barn som inte har mycket fett på kroppen med allergier och eksem på kroppen.

Okej, jag känner inte alls att jag begränsar barnet på något sätt i dennes utveckling.

Det är just vid dessa tillfällen med kläderna och även blöjbyten som är svåra nu. Barnet vill inte lägga sig längre, okej det har jag då låtit bli och tagit med mig blöja, kräm, servetter vatten ner på golvet och försökt rengöra när barnet står upp och samtidigt gjort eller fösökt göra en lek av det, det går väl hyffsat.

Värre när det är bajs i blöjan då går det inte smidigt alltid.

Jag vill absolut inte kontrollera barnet eller att saker måste göras på mitt sätt. Jag har inga sätt. Funderar och testar nya metoder hela tiden. Jag har absolut inga sådana behov. Tvärtom är jag väldigt mån om att barnet ska ha en stark känsla av ett starkt JAG. Att få vara det lilla barnet den är, fullt ut. Men samtidigt måste jag som förälder sköta om barnets hygien.

Ja, jag önskar bara att jag visste vad för fel jag gör om det är jag som orsakar att barnet inte vill sätta på sig overallen. Hade aldrig gjort det mer.

Åh, en till som tänker som jag! Vissa saker är helt enkelt inte förhandlingsbara. Någon här skrev ett exempel om bilbälte. Hon satte på barnet bilbälte för sin skull, inte för barnet. Jag sätter på mina barn bilbälte dela för min skull, för att jag inte ska förlora mina barn vid en eventuell krock, dels för deras egna skull, för att de ska få växa upp och bli vuxna och för att de inte ska behöva skada sig i onödan och kanske få men för livet vid en eventuell olycka.

Är man ute med barn så får man onda ögat om barnet gråter oavsett barnets ålder. Idag får barn visst inte gråta alls