Ja, det är ens ansvar som förälder - att uppfostra barnen!
Du är inte kompis med ditt barn - du är förälder. I ditt ansvar ingår att bestämma en hel massa saker.
Ju tidigare man börjar sätta tydliga gränser och regler desto bättre. Sen kan man släppa efter i takt med att barnen blir äldre och mogna att ta allt mer eget ansvar.
Ja, jag har egna barn. 3 st. 4, 8, 11 år. Som uppfostras med kärlek och tydliga regler om hur man beter sig.
Att lära sina barn rätt och fel.
Att sätta gränser.
Inte nödvändigtvis många gränser och regler - men som förälder är det ens uppgift att sätta dem.
Vilka frågor.
Vem ska annars sätta gränser?
Förväntar du dig att en 2-åring ska klara av det?
Isf har du snart skapat ett litet monster.
Barnuppfostran är vägledning. Och ditt ansvar som vuxen. Ta det ansvaret - det är en av dina viktigaste uppgifter som förälder. :)
Vad som är rätt och fel, det bestämmer du själv och förmedlar till ditt barn genom din barnuppfostran.
Det är inget jag varken, kan, ska eller ens vill definiera för dig. :)
"Anonym (mamsi) skrev 2014-11-29 14:08:47 följande:
Så den som är bäst lämpad fattar besluten och kör över de mindre lämpade?"
JA!
För som förälder har du alltid sista ordet.
I synnerhet när det gäller en 2-åring, vilket vi pratar om här.
Allt klart nu? :)
För att småbarn INTE bestämmer över sig själva! Det gör du som förälder. Det är ditt ansvar, ditt jobb!
Hur ska ett litet barn nånsin lära sig regler, vett, uppförande, om du som förälder smiter från ditt ansvar för att det är "jobbigt"?
Så bit ihop nu och ta ditt ansvar. Jag minns mkt väl hur trött man är som småbarnsförälder och hur lätt det är att man gör det som är enklast för stunden - men tro mig, då biter man sig i baken. För straffet kommer sen, i form av ouppfostrade monsterungar.
För övrigt har sign "hammarhajen" helt rätt.
Att visa respekt och föregå med gott exempel, är en mycket viktig del av barnuppfostran. :)
Men det är INTE samma sak som fri uppfostran!
Och "banka"...det får stå för dig mamsi.