Gränssättning för barn

Men hur många barn skulle gå hela vintern utan ytterkläder?

Jag tror att du underskattar barn rätt grovt. De är människor de med, med självbevarelsedrift. Om de är normalt funtade (vilket de allra flesta är) tar de på sig kläderna när de börjar frysa. Och lär sig dessutom att det är kallt utomhus vintertid om man inte är påklädd.

Oftast vägrar barn initualt inte kläder för att få rätt. Men däremot kan de senare vägra kläderna trots att de fryser för att markera att de hade rätt. Vilket de också hade. Därför är det bättre att aldrig ens från en början skapa en konflikt om kläderna utan låta barnet själv bestämma när de tar på sig dem.

Som förälder straffas man med trilskande barn om man kör över dem för mycket. Särskilt om det handlar om barn med stark integritet och stort behov av att känna sig självkompetenta. Och med rätta eftersom vi som föräldrar egentligen inte har rätt att köra över våra barn.

När får vi fatta beslut åt andra och köra över dem?

Så den som är bäst lämpad fattar besluten och kör över de mindre lämpade?

Det är klart du inte vill generalisera en sådan princip eftersom du vet att det skulle leda dig på moraliska villovägar.

Men en princip som inte är generaliserbar är också värdelös.

Mitt barn bestämmer över sig själv. Inte för att jag är lat, eller tycker att det är jobbigt att bestämma, utan för att jag tycker att det är viktigt att hon lär sig att lyssna till sig själv i första hand.

Däremot bestämmer hon ju inte över allt i sitt liv. Jag bestämmer över mig, till exempel, och hon får inte klänga på mig när jag inte vill, jag säger nej till att bära när jag inte orkar eller vill.

Hemma bestämmer vi tillsammans. Hon får inte göra som hon vill, precis som jag inte kan göra precis vad jag känner för och köra över henne.

Jag lär mitt barn 'gott' uppförande genom att själv föregå med gott exempel. Jag behandlar mitt barn på det sättet jag själv vill bli behandlad. Konstigt nog verkar även det sättet också funka. Hen är väluppfostrad och uppför sig mycket väl även om jag aldrig satt i system att köra över hen eller banka vett in i skallen på hen.

Tycker du? Nej. Hon bestämmer över sig själv. Det betyder att hon bestämmer om hon vill äta eller inte, när hon vill gå på toaletten, vilka kläder hon vill ha på sig.

Hemma bestämmer vi tillsammans - vi pratar i familjen om vilka regler som ska gälla hemma. Vi hoppar till exempel inte i soffan, vi ritar inte med tuschpennor på möbler och så vidare.

Jag ser alltså ingen motsättning mellan mitt första och mitt sista stycke.

Hur jag lär henne att lyssna till andra? Dels pratar vi mycket om att alla har rätt till sin egen person och sin egen kropp. Precis som hon får säga nej till kramar så måste hon lyssna när andra säger nej. Eftersom jag vill vara ifred på toa så är det inte okej att öppna dörren när jag är där.

Och ja, givetvis finns det saker som vuxna måste bestämma. Men man kan göra det på olika sätt. Jag bestämmer att hon måste ha hjälm när hon cyklar och åker pulka. Hon bestämmer om hon vill cykla och åka pulka under de premisserna, eller om hon vill avstå. Jag skulle aldrig tvinga på en hjälm på hennes huvud, men jag skulle konfiskera cykeln eller pulkan. Hennes kropp, hennes sfär, hennes huvud. Men min känsla för farliga konsekvenser och mina erfarenheter av vad som kan hända.

Jag kan välja att ge bort en villkorad gåva till mitt barn. Om jag ger bort en cykel kan villkoret vara att cykeln endast används i kombination med en cykelhjälm. Under de premisserna är det inte att köra över barnet om man plockar bort cykeln för att barnet vägrar hjälm. Barnet får bestämma över sig själv. Men eftersom föräldern har samma rätt som barnet att bestämma över sig själv (och sina gåvor) så ges inte barnet några möjligheter till att cykla ihjäl sig själv.

Istället för att säga "du får inte cykla utan hjälm och därför tar jag tillfälligt ifrån dig cykeln" så säger man "jag vill inte att du cyklar utan hjälm och därför tar jag tillfälligt tillbaka cykeln"

Det där med "du får inte" är lika fånigt som det låter. Vad då "får inte"? Tänk om barnet säger "jag har inte lust att finna mig i att andra bestämmer över mig. stick och brinn, jag bestämmer själv över mig själv". Vad gör du då? Inför hårdare tag? Hur bra tror du att det fungerar? Du kan säga "du får inte" hur många gånger som helst till ett barn utan att det betyder något. För de orden har ingen egentlig betydelse förutom "jag vill inte att du slår din lillasyster och om du ändå gör det så kommer jag att straffa dig".

I livet kommer hela tiden nya situationer, och då kommer det automatiskt in. Vissa saker kan barnet möta utan problem, vid andra tillfällen måste man som förälder gå in och vägleda barnet.
Gränssättning kommer hela tiden, så fort du möter en annan person så möter man en gränssättning, den personens egna gränser.
Jag hade också lyft bort mitt barn, vrålandes, i samma situation, absolut.

Som jag skrev, jag har aldrig varit rädd för att ta någon konfilkt om det behövts, men jag har valt konflikterna. MIn uppgift som förälder har inte varit att sätta gränser, för de finns där automatiskt, mer i såfall att lära barnet att hantera det faktum att världen är full av möjligheter och begränsningar.

Så för mig är det fel infallsvinkel att som förälder fokusera på gränssättning.

Självklart, men jag tror många ser oss med mjukare förhållningssätt, att vi inte klarar av att ta konflikter och är livrädda att göra våra barn ledsna, så är det inte alls (även om det förekommer) utan vi väljer våra konflikter, precis som du skriver. Är detta värt att köra över barnet för att visa att jag har rätt som vuxen är nog den frågan vi ställer många gånger (men inte alltid, för nog sjutton har jag också kört över min grabb i frustation absolut, men inget som jag ställer på min plussida)

Och vad skulle den bakomliggande orsaken kunna vara?

Jag får i alla fall göra vad jag vill.

Okej ja, det är säkrare att cykla med cykelhjälm än utan. Har du då rätt att förbjuda mig från att cykla utan cykelhjälm?

Overallen är ett måste först när barnet börjar få köldskador

Varför tror du att ditt barn är för litet för att börja fatta beslut för sig själv?

Men tänk alltid på anledningen till att du kräver något av barnet. För vems skull gör du det egentligen?

Jag sätter på bilbältet på min son (ofta under stor vånda) för min skull. För att jag känner ansvar. För att jag inte vill förlora min son. Min son skiter nämligen fullständigt om han har på sig bilbältet eller inte.

Jag kör över honom varje dag när jag tvingar på honom säkerhetsbältet. Inte för att jag kanske har rätt att göra det utan för att jag kan och vill köra över honom. Jag gör det för min egen skull. Om det även är för hans skull vet ingen. Han säger nej men menar han det verkligen?? Who knows liksom..