Hur hanterar ni ensamheten?

Det kändes peppande för mig, att ensameten i tvåsamheten var värre. Finns förstås inget ensidigt svar på den frågan, utan var relation och skilsmässa är ju unik.

Hur känner du när du umgås med vänner? Har du kvar samma ekande tomhet och ensamhet då, eller kommer den bara när du är helt själv?

Jag har mest ytliga vänner där jag bor, Medans mina nära vänner bor längre bort (jag har flyttat ett par gånger...) Dessutom är alla bekanta i relationer med barn och då Finns inte den där Tiden, lusten och orken till att umgås med sina vänner... Inte på samma sätt som jag kan tänka mig att den gör när man är ensamstående oh barnen är hos pappan.... :-/

Kanske du kan hitta en ny Hobby som slukar lite av din tid och ditt engagemang?

Ja, träning är verkligen upplyftande även för sinnet!! Speciellt om man hittar en träningsform som man verkligen gillar!

Jag mår så himla dåligt. Är så trött på att må så här. Jag ser verkligen upp till min man... han är en så fin och bra människa... men jag har inte rätt känslor för honom... Vi har haft (och har fortfarande) en del Problem som vi inte kommer till bukt med och detta har tagit död på alla känslor... 

Jag inbillar mig att jag aldrig kommer hitta en så bra man som honom... och försöker intala mig att det är han jag ska vara med... men det känns så fel i hjärtat... och jag känner mig så Tom och ensam... Är livrädd för att lämna och sedan ångra mig.. men också det motsatta.. stanna och bli bitter!

Mannen och jag kan prata... så länge vi inte går in på problemområdena... Vi har provat samtalsterapi, men till Ingen nytta. Han vill absolut inte separera och säger att han älskar mig och vill leva hela sitt liv med mig.

Låter klokt att träna sig på att vara ensam! Tidigare har jag aldrig haft Problem med ensamhet, men då har jag ju vart lycklig Det är nu, när jag är rädd och olycklig, som jag inte klarar av ensamhetskäsorna... Usch!!

Aw! Stackars dig! Jag är iaf. i mitt trygga hem där mina fina barn ligger och sussar sött och även om känslorna slocknat för  min man är som sagt en väldigt fin, trygg och omtänksam människa... så mitti allt virrvarr av ledsamhet, daglig gråt och panikkänslor  känner jag mig ändå trygg...

Du gör rätt i att försöka hitta nya vänner! <3 En vän som man klickar med ger så mycket energi! Häromdan fikade jag med en vän på förmiddagen och mötte sedan upp en annan på ett cafe på eftermiddgen... Vet inte om det var just därför eller om jag bara hade en bra dag... men den dagen var den basta på länge!! Dock brukar jag alltid få en rejäl dipp dagen efter en bra dag....

Uff... man låter så bräcklig..., men det är väl bara att inse att just nu är jag det... oavsett hur stark jag sett mig själv som tidigare.. innan den här turbulensen bröt sig in i mitt liv.

Hoppas att du kan sova Gott! Kram å dig!

Jag drömde och planerade i flera år för att lämna och leva ensam. Mitt ex gjord nog det själv. Planerna var storslagna och jag längtade efter att börja leva vv med barnen. Nu är jag här i min dröm men har blivit livrädd för ensamheten????. Skilsmässan gick smärtfritt vi var bägge överens så på 14 dagar ordnade vi upp allt. Mitt ex hoppade in i en ny relation på en gång. Kanske hon var rädd för ensamheten? Men efter 20 år så känner jag att man måste våga landa själv. Men ensamheten gnager och dom flesta vännerna bor ju i min gamla hemstad. Så det är ju på jobbet man umgås med folk. Så är det nog för dom flesta att det är svårt att umgås med par som man var vänner med förut nu när man är singel. Mitt ex som är utåtriktad och har ett stort nätverk har nog samma bekymmer om hon rannsakar sig själv med Många ytliga vänner. Men man får tänka positivt:( börja träna= fin kropp= attraktiv?? man äger sin egen tid och ekonomi= resa och köpa vad man vill. Men själv skulle jag vara nöjd att leva särbo eller bara träffas då och då. Men märker att en del inte fixar det och vill att man inleder en relation och flyttar ihop. Skulle ni vara nöjd att vara särbo? Blir ju så många barn inblandade om man stadgar sig igen= bortskämda barn som inte vill bli en plastfamilj