• scanmia

    Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

    Jag har en fråga om hur man gör när barnet inte vill använda ett av språken. Vi pratar två språk hemma. Jag talar svenska med barnen, vi bor i ett engelskspråkigt land och min man talar nästan uteslutande engelska med barnen även om han förstår liiiite svenska. Min nioåring talar, läser och skriver svenska riktigt bra och tvååringen babblar glatt på båda språken i härlig blandning. 6-åringen däremot vägrar att prata svenska. Han förstår svenska utan problem och använder sig av vissa fraser (tack för maten, hopp i säng, etc) och fyller i ord i ramsor, sånger och rim (tex i Beskovs bok Hattstugan). Pushar jag lite och ber honom använda svenska så säger han att han inte kan. När han var mindre så gick det att leka fram mer av svenskan genom att leka tex Bamse och Lille Skutt eller någon annan lek där jag kunde etablera ett starkt, svenskt ordförråd men nu så verkar det som förgjort. Lekspråket är engelska med både syskon och kompisar och han vet ju att  jag förstår honom lika bra på engelska. Samma med morföräldrarna via skype... Ofta pratar jag och hans storebror svenska och han kör ensidigt med engelska.

    Jag är lite mesig och vill inte tvinga fram svenskan - det känns viktigare att han pratar med mig och kommunicerar än att det är på "rätt" språk. Hans passiva ordförråd är stort på svenska och jag vet att han förstår och översätter även mer avancerade saker. Vi läste tex Bröderna Lejonhjärta nyligen och hade djupa diskussioner om innehållet. 

    Hur gör man? Har du några bra knep för att få igång pratet? Är det något han växer ifrån kanske?

  • scanmia
    Wagram skrev 2014-12-08 20:51:24 följande:
    Det där är jättesvårt, och händer nästan i alla tvåspråkiga familjer någon gång.  Barn är ju ofta väldigt pragmatiska, och förstår inte varför de skall anstränga sig att prata på ett språk som kanske känns lite svårare än majoritetsspråket (eftersom de inte hör lika mycket av det och ibland saknar ord, osv).  Vad man gör åt saken beror på vad som känns bäst i varje familj. 

    ---

    Lycka till!
    Wow tack så mycket för ett uttömmande svar! Mycket att tänka på där. Jag saknar fler som talar svenska i vardagen... Vi går till svenska skolan en gång i månaden, men de flesta barnen där pratar mindre svenska än vad mina gör. I övrigt är det bara kontakten med min familj via skype och telefon. En längre vistelse i Sverige hade gjort susen, men finns tyvärr inte med i planeringen de närmsta året.
    Tack igen för ditt insiktsfulla svar.
  • scanmia
    Kabanga skrev 2014-12-22 19:27:50 följande:

    Undrar även om du har några bra tips för hur man ska tackla släkt som inte är med på tvåspråkigeten. Farmor är helt anti svenskan och är väldigt högljud med det. Säger sonen något på svenska till mig kontrar hon med att vi pratar minsann inte svenska i den här familjen. Det sårar ju mig såklart men det påverkar ju även sonens vilja att använda svenskan. Vi har försökt prata med henne och det har logopeden också men det går liksom inte in. Att vi bor grannar och träffas nästintill dagligen gör inte saken bättre heller.


    Hög igenkänningsfaktor här - mina barns farmor tycker också att all svenska är väldigt provocerande. Hon är kanske inte lika direkt som din svärmor för jag har fräst ifrån några gånger och vi bor inte nästgårds heller så problemet kommer mest upp vid högtider (nu!!!). Hoppas att du får många bra tips för jag kan definitivt behöva några. Vad svarar din svärmor om du bara lugnt frågar henne hur hon menar nu? För svenskan är ju en stor del av er familj? Och om insisterar på ett svar.
Svar på tråden Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!