Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!
Vi har en dotter som är 6 månader som vi hoppas ska växa upp som tvåspråkig. Vi bor i sverige, jag är svensk och pappan är tysk. Jag och min sambo har ända sedan vi träffades pratat svenska med varandra. Han pratar tyska till dottern och jag pratar svenska.
Vi har många gånger sagt att vi ska byta till att prata tyska med varandra hemma så att dottern blir exponerad för mer tyska. Svenska hör hon ju ändå. Problemet är att han är bättre på svenska än jag är på tyska, så våra konversationer flyter inte riktigt. För mig att prata om något viktigt på tyska är svårt. Dessutom så är det svårt att bryta vanan med svenska. Har du några tips för hur vi ska göra angående "vuxenspråket"?
När det gäller hur vi pratar med dottern. Pappan råkar såklart ibland säga något på svenska till henne. Särskilt om der är andra närvarande som inte förstår tyska. Bebisen förstår ju ändå inte, så det man säger är ju egentligen för att de vuxna i närheten ska förstå att det exempelvis är dags att byta blöja. Det samma gäller för mig i Tyskland. Jag pratar lite tyska med dottern för att det ska kännas mindre ansträngt med svärmor.
Är det dumt att göra så?
Hur brukar det vara (hur kan det vara) i tvåspråkiga familjer där föräldrarna har olika språk med båda kan båda? I ett samtal med hela familjen, ska jag exempelvis prata svenska både när jag riktar mig till dottern och sambon, samtidigt som han pratar tyska till oss båda? Eller ska vi hålla oss till ex tyska mellan oss vuxna och jag pratar svenska när jag riktar mig till dottern? Hur blir det då när man vill rikta sig till båda?
Ju mer jag tänker på det desto mer förvirrat känns det.