Forum Förälder Barns utveckling
Inlägg från: Wagram |Visa alla inlägg
  • Wagram
    Wagram
    87 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

    Anonym (Kina) skrev 2014-12-10 14:55:14 följande:

    Jag har bott i Kina i 8 år och träffade min fru här för 6 år sedan. Nu ska vi flytta till Sverige med vår ettåriga son. Jag och min fru har alltid bara pratat på kinesiska med varandra och jag känner mig bekväm med språket även om jag fortfarande har bristande ordförråd och så. Här i Kina har jag pratat mycket på svenska med sonen, även om det lätt blir kinesiska ofta, men när vi flyttar till Sverige tänkte jag övergå till att endast prata kinesiska med honom så att vi bara pratar kinesiska i familjen och så får han lära sig svenska av farföräldrar, dagis och världen utanför hemmet. Jag tror att detta är en mer framgångsrik metod än om jag ska prata svenska med honom, vilket är mitt modersmål men som han ju får ändå från alla andra runt omkring.


    Normalt brukar man rekommendera att man skall tala sitt känslospråk med sina barn, dvs det språk man känner sig bekvämast att uttrycka känslor på. Samtidigt stämmer det att kinesiskan kommer att behöva allt stöd den kan få i ett hav av svenska. Svenskan behöver ni inte oroa er för, den kommer ändå från annat håll, som du säger. Prova på och se hur det känns. Funkar det så varför inte. Kanske kommer du fram till att det känns avigt, och då kan du byta tillbaka igen. En sak jag skulle rekommendera är att du byter språk redan innan flytten, eftersom det sannolikt kommer att kännas lättare att prata kinesiska i Kina än i Sverige. På så sätt blir kinesiskan förhoppningsvis etablerad som ert språk redan innan ni flyttar. Viktigt är att du försöker undvika att blanda språken så mycket som möjligt eftersom det visat sig att barn till föräldrar som blandar språk själva blandar i hög utsträckning. (Senare, när båda språken är etablerade kan man kosta på sig att blanda mer än när de är små, och då kan det t om vara ett värdefullt kommunikationsmedel att använda båda språken.) När ni sedan är i Sverige så försök ge sonen så mycket kinesisk språkstimulans som möjligt i form av böcker, filmer, musik, osv, oavsett vilket språk du talar med honom. Det är jättebra också om ni kan hitta familjer med barn som talar kinesiska så att han inte känner sig som den enda i världen i sin ålder som talar det. Lycka till med flytt och språk!
  • Wagram
    Wagram
    #23
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (sa) skrev 2014-12-15 16:30:57 följande:

    Jag har en fråga, både jag och min man kan turkiska men vi är kurder. Min man vill inte att vår sons första språk ska vara turkiska därför vill han att vi pratar svenska hemma med varandra och med vår son (pappan pratar kurdiska med honom). Jag förstår min man men det jag jag är rädd för utifrån det jag har lärt mig från mina språk kurser i högskolan är att vår son kan lära sig svenska fel i och med att svenska inte är vår modersmål och det händer att vi pratar fel någon gång. Om vår son lär sig fel från början så finns det väl en risk att det blir svårt för honom att ändra det sen och lära sig rätt? Jag försökt berätta det för min man men han vill inte förstå.


    Jag håller med dig, men kanske inte riktigt av samma anledning som den du ger. Oavsett vilket språk ni pratar hemma så kommer er sons starkaste språk sannolikt att bli svenska, eftersom barn har tendens att anpassa sig mer till hur omgivningen pratar än hur föräldrarna pratar. Därför tror jag egentligen inte att det är så farligt om ni som föräldrar inte pratar helt korrekt, eftersom han kommer att höra tillräckligt mycket felfri svenska omkring sig, från kompisar, lärare, tv, osv, för att lära sig perfekt svenska i alla fall.

    Däremot är det viktigt att ni som föräldrar talar det språk med honom som ni känner att ni bäst kan uttrycka era känslor på och som känns naturligast för er. Då blir kommunikationen bäst. Om du/ni inte känner er helt bekväma med det språk ni använder för att tala med honom känner barnet av det och det kan leda till att kommunikationen blir bristfällig.

    Sedan är det dessutom en väldigt stor fördel om han får lära sig det språk ni talar med vänner från hemlandet och med släkten, plus att det finns andra fördelar med att växa upp med två språk, t ex att det blir lättare att lära sig främmande språk senare och att simultanförmågan förbättras.

    Så prata ni det språk som ni tycker känns mest naturligt, så är jag säker på att han kommer att tacka er när han är stor nog att förstå värdet av att växa upp tvåspråkigt!
  • Wagram
    Wagram
    #29
    Citera Återställ Anmäl
    Kabanga skrev 2014-12-22 19:27:50 följande:

    Jag bor i England med min sambo och vår son. Sambon är engelsman och hans svenska är i princip obefintlig även om han försöker lära sig. Han förstår mycket men har väldigt svårt att prata.

    Sonen är 3 år och går hos logoped då han ligger 1-1,5 år efter med talet. Det beror dock på hans tuffa start i livet och var egentligen ganska väntat.

    Mitt största problem är att jag har så förbannat svårt att hålla mig till att prata svenska kommer på mig själv hela tiden med att byta till engelska. Man säger ju att man ska prata sitt känslospråk. Jag har alltid sen jag var liten 8-10 år varit mer bekväm med engelskan än svenskan trotts att jag växt upp i Sverige med svenska föräldrar. Valde att gå i en engelskspråkig skola under högstadiet osv. Helt enkelt för att jag tyckte det var enklare.

    Jag försöker få in så mycket svenska som möjligt. Vi läser alltid svenska böcker. Tittar på en del svenska barnprogram men det blir såklart mycket engelska också. Dagis har börjat använda lite svenska med honom och de andra barnen. De har flera flerspråkiga barn på dagis och går igenom färger, tal, veckodagar osv på alla språken varje dag.

    Jag undrar egentligen bara om du har något tips som gör det lättare att hålla sig till ett språk. Jag blir så himla besviken på mig själv som byter hela tiden.

    Logopeden stöttar oss och pushar mig att fortsätta med svenskan och de övningar vi fått. Men det känns som att vi bara backar. Sonen pratade enkel svenska när han var mindre nu använder han kanske 3-4 ord på svenska även om hans förståelse är mycket större.

    Undrar även om du har några bra tips för hur man ska tackla släkt som inte är med på tvåspråkigeten. Farmor är helt anti svenskan och är väldigt högljud med det. Säger sonen något på svenska till mig kontrar hon med att vi pratar minsann inte svenska i den här familjen. Det sårar ju mig såklart men det påverkar ju även sonens vilja att använda svenskan. Vi har försökt prata med henne och det har logopeden också men det går liksom inte in. Att vi bor grannar och träffas nästintill dagligen gör inte saken bättre heller.

    Jag vet inte om det bästa skulle vara om jag helt enkelt bestämde mig för att helt sluta med engelskan utom i kommunikationen med min sambo och se om det hjälper men just nu känner jag mig rejält vilsen :/

    Hoppas på lite bra tips. Att inte ge honom tvåspråkigheten är inte ett alternativ då vi siktar på att flytta tillbaka till Sverige inom en snar framtid.


    Hej! Jag ber om ursäkt att det dröjt med svar, men jag har varit bortrest under julen.

    Det låter som om det finns en del komplikationer och osäkerhet runt tvåspråkigheten både inom dig och inom familjen. Jättebra dock att logopeden stöttar er i beslutet att ge pojken svenskan, det är tyvärr ganska vanligt att logopeder inta har så stora kunskaper om tvåspråkighet och rekommenderar föräldrar att hålla sig till ett språk av ren okunskap.

    Om du vill att pojken skall kunna svenska finns det nog inget annat att göra än att du som du själv nämner helt slutar med engelskan och använder svenska till hundra procent när du pratar med sonen. Annars blir det som du själv märkt lätt att majoritetsspråket tar överhanden och man alltmer glömmer bort att använda minoritetsspråket. Det kan kännas avigt i början om du inte är van vid att använda svenskan så mycket, men kommer att bli en vana som du inte ens tänker på om du bara härdar ut några veckor. Be människor omkring dig att påminna dig om att använda svenska så att du får hjälp att vara konsekvent.

    Sedan var det det "lilla" problemet med svärmor. Det första du kan göra är att försöka förstå varifrån hennes negativa inställning kommer. Är hon rädd att ni säger något om henne? Eller handlar det om att hon inte kan tåla att någon annan kan något som hon inte kan? Bygger det på missförstånd om hur tvåspråkighet fungerar och förlegade idéer om att det på något sätt skulle kunna vara farligt eller negativt för barnet att lära sig mer än ett språk? Eller är det något helt annat, kanske tankar om att svenskan är onödig eftersom det är et så litet språk? Beroende på anledningen finns det lite olika sätt att handskas med problemet. Kanske hjälper det att informera henne om tvåspråkighetens fördelar, eller att konsekvent översätta att du säger till sonen för henne när hon är där så att hon ser att det inte är farligt eller att ni inte talar illa om henne bakom hennes rygg på svenska. Kanske kan ni ta en mer personlig vinkel och förklara varför det är så viktigt för er att pojken lär sig svenska (ni kan också fråga henne hur det skulle ha känts om hon inte hade fått tala sitt modersmål med barnen när de växte upp). Om ingenting annat hjälper får ni helt enkelt be svärmor hålla inne med sina åsikter om svenskan inför pojken, för det kan absolut påverka honom negativt och färga hans åsikter om tvåspråkigheten.

    Hoppas detta kan hjälpa, och lycka till! Hör gärna sv dig och berätta hur det går!
  • Wagram
    Wagram
    #30
    Citera Återställ Anmäl
    linnéa001 skrev 2014-12-30 23:02:10 följande:

    Vilken bra tråd och vilka långa, uttömmande svar du ger!

    Vilket språk ska mannen ska prata med vår dotter? Han har bott i Sverige i tio år, men har inte svenska som modersmål. Han kommer från ett land där tyska är ett minoritetsspråk och det är det han är uppväxt med. Han kan dock även landets "riktiga" språk eftersom han fått lära sig det i skolan. Han har en väldigt grov tysk dialekt, det är knappt att tyskar förstår det. När han skriver så skriver han på "riktig" tyska då hans dialekt inte har något eget skriftspråk. Fast när de skriver inom familjen skriver de ord som är deras egna och på dialekten.

    Jag tycker att han ska prata sitt eget språk med vårt barn, det är ju det mest naturliga, plus att barnet lär sig hans version och kan prata med släktingarna utomlands. Högtyska kan barnet lära sig i skolan (hon kommer få gå i tyska skolan) samt att alla barnprogram på språket är dubbade till högtyska, så hon kommer lära sig förstå tidigt tror jag (dock kanske inte prata förrän skolan börjar). 

    Både svärmor och mannen tycker att han ska prata högtyska eftersom flickan kommer ha större nytta av att kunna det. Jag tror dock att han kommer glömma detta och dessutom automatiskt prata sin dialekt när han gullar med henne och så. I nuläget pratar han högtyska med lite svenska ord som slinker in här och var, men när han och dottern pratar med farmor på Skype så blir det ju bara på dialekten.

    Tycker det verkar ganska ansträngande att hela tiden behöva tänka på att uttala ord annorlunda även om de påminner om varandra. Kan tillägga att mannen pratar högtyska felfritt enligt en bekant som har det som modersmål.

    Blir det för mycket för vår tjej med svenska, dialekten och högtyska? Kan tänka mig att hon kommer att blanda in ord från dialekten i den riktiga tyskan. Jag har själv läst lite tyska i skolan, men använder många ord som jag snappat upp av mannen och hans familj och uttalar en del ord så som de gör (omedvetet), så jag kan tänka mig att det kanske blir likadant för dottern. 

    Flickan är bra tre månader ännu, men man vill ju att det ska bli rätt från början.

    Har det förresten någon betydelse vilket språk vi talar inom familjen? Hans svenska är inte felfri och inte heller min tyska så oavsett hur vi väljer att göra så kommer flickan att få höra fel.


    För mig känns det ganska självklart att han skall prata det språk han känner sig mest bekväm att uttrycka känslor på, och det låter som om det är dialekten. Jag tycker att det viktigaste är att man kan kommunicera obehindrat med föräldern och släkten, inte att lära barnet det språk som anses mest användbart. Jag tror absolut inte att svenskan, dialekten och högtyskan blir för mycket, och inte heller tror jag att det finns en risk att hon blandar ihop dialekten och högtyskan, eftersom det rör sig om två olika språksfärer. Den enda gången jag tycker att det kan vara vettigt att använda högtyska hemma är när din man hjälper flickan med läxor.

    Vad det gäller vilket språk ni använder i familjen, så tror jag inte att det är så farligt om hon får höra lite språkmisstag. Inte ens på modersmålet talar människor alltid helt korrekt, men det hindrar inte barnen från att lära sig språket felfritt. Du bör använda svenska med flickan, och han dialekt men om du känner dig tillräckligt säker på tyska kan det inte skada om du talar det med din man, så att hon får lite extra träning.
  • Wagram
    Wagram
    #32
    Citera Återställ Anmäl

    Synd att skolan inte är med på noterna. Om han har pratat det hemma sedan han var tre skulle jag nog hävda att det är ett av hand modersmål. Förutom det ni gör redan kan ni försöka fixa playdates med sndra engelskspråkiga barn, om möjligt resa till engelskspråkiga länder, samt kanske, om möjligheten finns anställa någon som kan hjälpa honom att lära siäg att läsa och skriva på engelska (om ni själva inte känner att ni har möjlighet till det). Engelskspråkiga barnvakter kan också vara en ide. Ju mer han får höra och använda engelskan desto bättre är det.


    Fatheya skrev 2014-12-31 16:39:28 följande:

    Min grabb är tvåspråkig. Svenska och engelska, han lärde sig engelska som treåring då jag gifte mig med en man som inte kunde svenska. Tyvärr så är skolan motsträvig. Han får inte läsa engelska som modersmål då de inte anser att det är hans modersmål.

    Att han talar engelska flytande och läser faktaböcker på engelska (för vuxna) och förstår allt spelar tydligen ingen roll. Vi har många vänner med engelska som modersmål som inte märker någon som helst skillnad mellan deras barns språk och min sons.

    Så min fråga är hur jag ska stötta honom mer i hans engelska? Vi pratar engelska hemma, läser engelska böcker, tittar på engelska filmer. Men vad kan jag göra mer?


  • Wagram
    Wagram
    #34
    Citera Återställ Anmäl

    Hej och god fortsättning!

    Jag skulle rekommendera att du pratar grekiska i alla lägen, oavsett var eller med vem ni är. Men det är inte för att sonen skulle bli förvirrad annars, utan för att han skulle gå miste om många tillfällen att höra och använda grekiskan. Ju mer konsekvent man använder minoritetsspråket, desto bättre lär sig barnet det, helt enkelt eftersom man behöver höra väldigt mycket av ett språk för att lära sig det, och du är, antar jag, en av de få personer i hans liv som han får höra och använda grekiskan med.

    Det finns två andra anledningar till varför det är viktigt att använda språket så ofta som möjligt, och helst då i alla lägen. Den ena är att barnet snabbt inser att mamma eller pappa kan majoritetsspråket och att det därför slutar anstränga sig för att prata minoritetsspråket, som ofta är lite svårare för barnet eftersom han eller hon får mindre träning på det språket. Om man innan barnet ens inser att föräldern lika gärna kan prata majoritetsspråket tar för vana att alltid använda minoritetsspråket i kommunikation med föräldern (eller föräldrarna) är risken mindre att barnet senare hellre använder majoritetsspråket. När barn är riktigt små inser de ofta inte ens att mamma eller pappa använder ett annat språk när de pratar med andra. Det är mycket vunnet om minoritetsspråket blir det mest naturliga språket att använda med mamma eller pappa, och det uppnår man bäst genom att vara helt konsekvent.

    Till sist blir det gärna så att man använder majoritetsspråket mer och mer när man väl börjat. Dels blir det en vana, dels blir det lätt en ond cirkel där barnets nivå blir allt lägre i takt med att majoritetsspråket tar över, vilket i sin tur leder till att det blir allt svårare att tala minoritetsspråket även i situationer där man tidigare gjorde det. Reaktionen från föräldrarna blir ofta att man tror att tvåspråkigheten misslyckats, och då är det lätt att man börjar tala majoritetsspråket alltmer, fast man egentligen tvärtom borde använda minoritetsspråket mer för att få upp nivån. Jag känner till många utlandssvenskar som tyvärr till slut helt har gett upp svenskan i familjen av den anledningen.

    Jag förstår absolut att det kan kännas konstigt och avigt att använda ett språk som inte alla i sällskapet förstår, men jag har själv löst det så att jag först pratade svenska med barnen och sedan översatte eller sammanfattade det vi precis sa för de andra så att de skulle hänga med. Nu när barnen är lite större förklarar de ofta själva för kompisarna vad mamma eller pappa precis sa.

    Till sist vill jag ändå tillägga att det naturligtvis är upp till var och en att göra det som känns bäst och det vad man än bestämmer sig för tIll slut är bra och viktigt att tänka igenom hur man vill göra innan man kommer i den situationen, precis som du gör. Om det känns alltför konstigt att prata grekiska när andra är med som inte företår kan du naturligtvis bestämma att du bara gör det när ni är ensamma, för det är ändå bättre än att du inte pratar grekiska alls. Det finns inget rätt eller fel, utan är väldigt individuellt vad man känner sig bekväm med. Men om du vill att han skall bli så balanserat tvåspråkig som möjligt (dvs att skillnaden i kompetens mellan svenska och grekiska inte blir för stor) rekommenderar jag absolut att vara så konsekvent med grekiskan som möjligt. Jag har faktiskt aldrig varit i en situation där människor omkring mig har tagit illa upp för att jag pratar svenska med barnen inför dem. Tvärtom har de tyckt att det varit jättebra att jag gör det, och många har sagt att de hade önskat att deras föräldrar hade varit mer konsekventa med att prata sitt hemspråk med dem när de var små. Tvåspråkighet kräver mycket jobb, och är inte alltid det smidigaste att få till, men om man härdar ut är det värt otroligt mycket av så många anledningar för Både barn och föräldrar att barnen kan använda och förstå ett andra språk.

    Hoppas detta hjälper, och lycka till!


    lingon1236 skrev 2014-12-31 23:55:20 följande:

    Vad roligt att hitta denna tråd. Min fråga: Jag är tvåspråkig (grekiska och svenska) och min man talar bara svenska. Vi bor i Sverige och pratar svenska med varandra. Min son är nu bara 2 månader men jag försöker redan nu bara prata grekiska med honom. Men hur ska jag göra när vi är i sällskap med andra personer, vänner och släkt som inte förstår grekiska? Kan jag prata svenska med honom så att även de andra förstår vad vi säger? Det känns oartigt och konstigt att inte göra det. och när vi är på Bvc, öppna förskolan, hos doktorn? Kan jag prata svenska då eller blir barnet förvirrat? När vi är ute på tu man hand eller med min man då känns det ok att prata grekiska.

    tack på förhand och jag vill även passa på att önska gott nytt år!


  • Wagram
    Wagram
    #36
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (grekiska) skrev 2015-01-16 12:51:14 följande:

    Många här som pratar grekiska, roligt! Finns det någon som bor i Stockholm och vill ses med sitt barn?. Behöver några i min omgivning att prata grekiska med :)

    Nu till min fråga. Både min man och jag pratar våra modersmål med vårt barn (hen är ca ett år). Inga problem för barnet, hen förstår båda språken och lär sig förstå nya ord hela tiden. Hen pratar inte än (förutom mamma, pappa, och med lite god vilja ett par ord till) men kommunicerar mycket.

    Problemet är att både jag och mannen egentligen är bättre på svenska. Vi pratar våra respektive språk utan brytning men ordförrådet är lite mer begränsat och spontaniteten och uttryckssättet är inte detsamma. Vi kan berätta saga men ordförråd och kreativitet skulle vara bättre på svenska. Hitta på ett spontant rim kan jag inte göra på grekiska men däremot på svenska. Etc. Jag försöker anstränga mig att verkligen komma på rätt ord (inte bara säga titta där och titta på den saken utan benämna saken med rätt ord och var den finns i rummet etc...) men är rädd att jag begränsas i min kommunikation med mitt barn.

    Än så länge är hen ju liten så jag tror inte det spelar så stor roll. Men när börjar det bli ett problem? 


    Hej! Jag skrev ett långt svar, men det försvann visst, så jag försöker igen. Din fråga är lite klurig, för den ställer fördelarna med tvåspråkighet emot principen att man skall tala sitt känslospråk (dvs det språk man bäst kan uttrycka känslor på) med sitt barn. Det är inte bra om du känner att du begränsas i kommunikationen med ditt barn, men samtidigt är det ju mycket värt om hen kan kommunicera med släkten, lära känna kulturen "inifrån", osv. Det är svårt att säga när det blir ett problem, men jag skulle nog säga att det är ett problem redan nu om kommunikationen inte flyter som ni skulle vilja. 

    Om ni framhärdar med grekiskan måste ni nog själva förbättra er grekiska så att ni känner er bekväma med att tala det med barnet. Ni skulle t ex kunna ta kurser (på ett studieförbund, eller t om på nätet), läsa böcker (både barn- och vuxenböcker), titta på filmer, umgås med andra grekisktalande, osv, så att ni lär er det både på ett formellt och informellt sätt. Ni kan också träna genom att bara tala grekiska hemma med varandra om ni inte redan gör det. Ordförrådet är ju ganska lätt att bättra på, och det kan vara roligt för er också att upptäcka speciellt grekisk barnkultur som ni kanske inte kände till innan. Värre är det med grammatik och uttal, men det verkar inte vara ett problem för er. 

    Om ni framhärdar med grekiska skulle jag också rekommendera att ni tar kontakt med andra grekisktalande. Kanske finns det grekisk skola, barngrupper för grekisktalande eller liknande i närheten av ert hem. Det kan väga upp en del av vad ni känner är brister i ert språk om barnet får höra grekiska från andra. 

    Jag tycker nog att ni skall försöka fortsätta med grekiskan om det går, men då får ni vara beredda på att det kommer att krävas ganska mycket jobb från er sida för att få upp grekiskan på en nivå där ni känner er bekväma med att prata det med barnet. Om ni inte gör det är det lätt att barnet känner det och blir negativt inställd till språket.

    Lycka till!
  • Wagram
    Wagram
    #37
    Citera Återställ Anmäl

    Här är några länkar som jag tror kan vara av intresse för föräldrar till tvåspråkiga barn. Ni gör ett bra jobb, ni som låter era barn lära sig mer än ett språk från början!

    spraktidningen.se/blogg/tvasprakighet-gor-hjarnan-piggare-pa-aldre-dar

    spraktidningen.se/artiklar/2013/04/extra-allt-darfor-ar-flersprakiga-friskare-och-smartare

    www.nytimes.com/2012/03/18/opinion/sunday/the-benefits-of-bilingualism.html

Svara i tråden
Svar på tråden Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies