marlinire skrev 2015-05-13 23:11:11 följande:
Hej! Vi har en något extrem situation med fyra dagligen talade språk i familjen (svenska, franska, engelska och luxemburgska) och ett femte språk (tyska) som snabbt kommer bli obligatoriskt när vår dotter börjar skolan. Hon är bara 17 månader så än så länge kommer det ord från alla språken (utom tyska) i en salig blandning. Vi bor i Luxemburg, så "majoritetsspråken" är luxemburgska, franska och tyska.
Jag talar i princip uteslutande svenska med henne, min man talar franska/engelska/luxemburgska med visst inslag av svenska ord, dagis (4h per dag) talar franska och portugisiska, och farfar (8 h två dagar i veckan) talar luxemburgska. Jag och min man talar mest engelska tillsammans.
Det jag funderar kring är:
1. Vad skulle du anse vara hennes primära majoritetsspråk? Hon spenderar mest tid med mig av oss föräldrar (3 eftermiddagar i veckan, förutom kvällar och helger då så klart även pappa är med).
2. Hur ska vi gå tillväga när hon ska lära sig läsa och skriva? Hon kommer att börja med luxemburgska och tyska kring 4 års ålder, franska tillkommer vid 7-8 år, engelska vid 12 år. Luxemburgska ses som majoritetsspråk i skolan, tyska, franska och engelska som främmande språk, men ämnesundervisning sker på alla språken. När ska vi dra igång svenskundervisning avseende läsning, skrift, stavning, grammatik etc. (vilket inte skolan erbjuder utan vi får lösa själva)?
3. Böcker, ramsor och sånger. Jag läser, ramsar och sjunger väldigt mycket med henne på både svenska, engelska och franska, och emellanåt även på luxemburgska och tyska. När jag riktar mig direkt till henne som i "konversation" håller jag mig till svenska. OK eller potentiellt dåligt för svenskan?
4. Är det dåligt för henne att jag och min man talar engelska tillsammans? Jag är helt flytande men har svag brytning, min man talar bra men är inte helt flytande. Vi har talat om att byta till franska men det är svårt när man har vant sig vid ett språk. Plus, franska är min mans primära känslospråk varför jag känner att han får ett visst "överläge" vilket inte riktigt är fallet med engelska som är ett andraspråk för oss båda.
Många frågor, många tankar - tack för att du tar dig tid!
Hej! Oj, oj, oj, det var många språk på en gånng, det! Spännande!
Jag skall försöka svara, men en sådan situation är så ovanlig att det är lite svårt att ge några klara svar. Jag förstår inte riktigt vad pappan prata, menar du att han blandar alla språken hela tiden, eller att vilket språk han tlar varierar?
1. Hennes primära språk (och här kan man ha mer än ett) är troligtvis svenska, samt, om jag får gissa, luxemburgiska eftersom jag skulle tro att det är det hon hör mest av. Fast lite beror det på vad pappa pratar mest, samt vad de ni umgås med mest pratar.
2. Hur man skall göra med skriv och lästräning är väldigt omdebatterat, men det råd jag läser oftat från forskare är att vänta med att introducera skriftspråk tills barnet fått en grund att stå på i majoritetsspråket i skolan. Om hon börjar att lära sig att läsa och skriva vid fyra eller fem års ålder skulle jag nog vänta ett år eller två (beroende på hur lätt eller svårt det är för henne) innan ni börjar lära henne att läsa och skriva på svenska. Så gör de också på de flesta tvåspråkiga skolor, att det introducerar läsning och skrivning på majoritetsspråket först för att inte förvirra barnen. Sedan kan ni också fundera på vilket mål ni vill sätta för läs- och skrivträning på svenska. Vill ni att hon skall ha samma nivå som på de andra språken? Skulle ni tycka att det räckte om hon kunde tillräckligt för att t ex kunna skriva email och brev till släkten, men inte för att läsa svenska romaner? Det finns inget rätt eller fel, men beroende på vad ni bestämmer er för kan ni utforma "undervisningen" på olika sätt. Ju högre nivå ni satsar på, desto mer formell undervisning krävs troligtvis.
3. Ramsor, böcker och sånger är alltid bra för språket (och även för läsningen), men samtidigt gäller det att ta vara på tillfällena ni har tillsammans för att satsa på att ge henne så mycket svenska som möjligt, så jag hade nog försökt göra det mest på svenska.
4. Jag tror inte att det är negativt att ni pratar engelska med varandra, och det får ju inte kännas konstigt eller onaturligt när ni pratar med varandra. Om hon får franskan från omgivningen i alla fall behöver ni inte bekymnra er så mycket om vad ni pratar med varandra (däremot hade det varit jättebra om ni hade kunnat prata svenska med varandra så hon fick en liten extra dos av det, men det kanske inte är något alternativ). Det är inte dåligt för henne, och troligtvis kommer hon tack vare det att få viss passiv kunskap i engelska. I regel lär sig ett barn så mycket som han eller hon behöver av ett visst språk, och enbart de språk han eller hon behöver, så länge de bara får chans att höra och/eller använda det tillräckligt.
Ja, det är väl de svar jag kan ge, men med så många språk i omlopp, och utan att veta helt hur hennes språkvardag ser ut är det lite svårt att säga. Det bästa är att se till att satsa på det/de språk hon hör och får använda minst om ni tycker att det/de är viktiga. Det/de andra språken hon hör omkring sig i sin vardag, och lite senare speciellt det/de kompisarna pratar kommer av sig själva, så det behöver man oftast inte bekymra sig så mycket för.
Lycka till!
