aomj skrev 2014-12-10 17:20:54 följande:
Haha, kände mig så dum igår när jag satt och tittade barnkläder på nätet (som jag alltid gör) och han gick förbi bakom. Han bara log och tittade på mig, så sa jag: förlåååt, jag hann inte klicka bort sidan! Men då sa han bara att det behöver jag inte göra. Han sa också häromdan att det ska bli roligt att börja renovera barnrummet också. Känns jättekul. Det är sån skillnad jämfört med hur han var för ett år sedan.
En såndär nalleoverall har jag! Hihi, så himla fin. Bara fantiserar om när det ligger en bebis i den.
Ja, jag blir så arg på mig själv och känner mig så himla elak, men jag kan inte hjälpa det! Kan inte hjälpa att jag sitter och kritiserar dom för mig själv, hur de håller henne, hur de matar henne, hur de beter sig helt allmänt, visar för lite intresse osv. Men det är värst just att träffa min sambos systerdotter, har vänner med barn och det är inte lika jobbigt. Tror mest att det är det faktum att de hann före med något som jag velat i så många år. De snodde det från mig liksom.
Lite bättre känns det nu, men jag är så himla orolig av mig och tänker: ja men min sambo kommer vilja vänta då, och sen kommer jag få gå och vänta ännu längre och så kommer jag inte ens kunna bli gravid då eller så får jag 15 missfall och sen... ja, alla dumma katastroftankar. Samtidigt så försöker jag också tänka på det jobbiga med barn, att jag ska försöka njuta nu och göra saker som jag inte kommer kunna göra sen. Ut och festa, käka brieost, sova till klockan 12.. haha :)
Det låter ju helt klart som att din partner också börjat längta lite! Min partner vet att jag tittar på mammabloggar hela tiden, svårt att dölja. Jag har också varit tydlig med att berätta hur jag känner. Det känns verkligen som en dröm att skaffa barn och få längta tillsammans! :)
Min kille sa en konstig kommentar imorse vid frukosten. Han sa "oj vilka stora bröst du har idag, är du gravid?". Fattar inte ens varför han kläcker ur sig det, han om någon borde väl veta att han inte kommit i mig. Men nu går jag nästan runt och hoppas att jag ska vara gravid trots att det inte är särskilt troligt att jag skulle vara det.
Ja jag förstår att du känner som du gör. Det är ju just det du beskriver som jag är orolig över, att de närmaste ska hinna före. Jag vet att en av mina bröder och hans flickvän ska börja försöka snart. Men det allra roligaste vore nog ändå om det blev rätt samtidigt. Man vill ju gärna att människor i ens närhet ska ha jämnåriga barn.
Ja det blir ju lätt att man tänker massa katastroftankar. Jag räknar med att det kommer att ta minst ett år. Men försöker iaf redan nu att "lära känna" min kropp, tänker att det kanske ökar chanserna lite iaf! Vill ju helst att det ska hända direkt! Man kan ju aldrig ta för givet att det ska gå snabbt eller att det ens går, men det är nog dumt att oroa sig innan man vet. Håller tummarna att det kommer gå snabbt för oss båda! :)