Tyvärr är det inte mycket du kan göra. Han är vuxen, vägrar prata med dig eller gå till läkare.
Dessutom har han ju alltid vägrat be om ursäkt eller ens inse att även han är mänsklig och kan göra fel ibland. Det är ingen förutsättning för förändring.
Du kan bara ändra på dig själv. Vill du verkligen vara i ett förhållande med en som behandlar dig så?
Jag har också varit i något liknande för många år sedan och det är mycket därför jag blir orolig. Orkar inte gå igenom det en gång till. Samtidigt känns det så orättvist av mig att ens tänka på det då han aldrig slagit eller puttat mig eller rört mig på något sätt. Men det är just att hans ilska känns så okontrollerad och bottenlös när den väl kommer. Men det är ju en känsla o min uppfattning. För honom är det kanske självklart att han aldrig skulle röra mig. Är ju det som blir så svårt när vi inte kan prata om honom :/
Utanför sina utbrott är han den man jag träffat som varit mest respektfull överlag (förutom att han aldrig kan säga förlåt o det) och han behandlar mig mer som en jämlik vän än en tjej (på ett bra sätt alltså) och har noll av den där macho attityden, tack o lov. Men det är ju som sagt i hans "normala" stunder och är förstås ingen säkerhet för när han blir arg känns han verkligen som en annan person. Men det är ju vad jag känner och kanske inte sanningen. Eller ja, sanningen för mig såklart. Men i hans huvud kanske det inte ens finns på världskartan att han skulle slå mig? Förstår du? Känns orättvist att anklaga när det aldrig hänt. Och oron inför att han skulle göra det under ett utbrott kanske bara ligger hos mig?
Han är så jäkla överdramatisk av sig i sin ilska att jag blir helt matt..