Jag har själv aldrig haft ett förhållande. Förr brukade jag fråga tjejer om råd hur man ska vara som kille. Ett tips till andra killar: gör inte det.
Tjejer säger en sak, och gör tvärtom.
Jag brukade få höra att tjejer gillar manlighet, man ska vara drivande, den som tar första steget, inte blyg och en massa olika saker. "Du borde göra så..."
Nu gnäller samma tjejer över sina män, en sa att hon har mer gemensamt med mig. En annan sa "tänk om han varit mer som mig."
Vad BRA att kvinnor är exakt likadana allihop så man kan kategorisera och döma dom allihop i ett och samma svep.
Vem var det som gnällde på det andra könet sa ni?
Ts, jag kan förstå om du blir frustrerad av att inte finna någon.
Men jag tror att en bra början är att inte se kvinnor som en enhet, för vem vill bli betraktad som en schablon.
Ha ett öppet sinne och försök se människan framför dig istället, var nyfiken och intresserad av vem just hon är, om det är någon du vill lära känna bättre.
Och kompromissa aldrig med vem du är, måste du förändra dig för att få en kvinna så är det ändå inte dig hon vill ha.
Det där med karisma är svårt, det kommer ur en god självkänsla, den som tycker om sig själv och är trygg med sig själv och villig att tycka om andra också, har ett öppet välkomnande intryck som är i det närmaste oemotståndligt.
Alla dessa floskler om hur han ska vara drivande, framåt, tjäna pengar, veta bäst, dom är ju resultat av dom könsroller unga flickor får lära sig att det ska vara så från tidig ålder, det är inte så konstigt då att dom tror att det är det dom vill ha.
Med ökad ålder kommer ökad självkännedom, och med den skalas dom flesta av schablonerna hur det ska vara bort för dom flesta av oss, män som kvinnor, för även män dras med sviterna och föreställningar om hur dom tror det ska vara.
Ju äldre jag blir desto mer värdesätter jag en egenskap som jag som ung nästan såg ner på, för jag förväxlade den med mesighet, idag vet jag bättre.
Och det är snällhet, bara en stark människa orkar vara snäll, en snäll männska är värd sin vikt i guld för hen gör så mycket gott.
Min man är genuint snäll, och han är den som känner mig bäst av alla, både mentalt och fysiskt,
Vi är ett team, och tillsammans har vi skapat det liv vi vill leva, tillsammans har vi stöttat varandra när det varit svårt och tillsammans har vi njutit frukterna av det arbete vi lagt ner, och tillsammans har vi lyckats fostra 4 barn till att bli vuxna harmoniska samhällsmedborgare.
Han är min allra bästa vän och min man och min älskare.
Det finns inget jag inte skulle göra för honom och inget han inte skulle göra för mig.
För jag är hans bästa vän, hans kvinna och hans älskarinna.
Vi litar på varandra och är fullkomligt trygga med varandra, men så har vi också känt varandra i många år och vi valde varandra och vi väljer varandra gång på gång även när det känns motigt, så väljer vi varandra först av allt.
Vad BRA att kvinnor är exakt likadana allihop så man kan kategorisera och döma dom allihop i ett och samma svep.
Vem var det som gnällde på det andra könet sa ni?
Ts, jag kan förstå om du blir frustrerad av att inte finna någon.
Men jag tror att en bra början är att inte se kvinnor som en enhet, för vem vill bli betraktad som en schablon.
Ha ett öppet sinne och försök se människan framför dig istället, var nyfiken och intresserad av vem just hon är, om det är någon du vill lära känna bättre.
Och kompromissa aldrig med vem du är, måste du förändra dig för att få en kvinna så är det ändå inte dig hon vill ha.
Det där med karisma är svårt, det kommer ur en god självkänsla, den som tycker om sig själv och är trygg med sig själv och villig att tycka om andra också, har ett öppet välkomnande intryck som är i det närmaste oemotståndligt.
Alla dessa floskler om hur han ska vara drivande, framåt, tjäna pengar, veta bäst, dom är ju resultat av dom könsroller unga flickor får lära sig att det ska vara så från tidig ålder, det är inte så konstigt då att dom tror att det är det dom vill ha.
Med ökad ålder kommer ökad självkännedom, och med den skalas dom flesta av schablonerna hur det ska vara bort för dom flesta av oss, män som kvinnor, för även män dras med sviterna och föreställningar om hur dom tror det ska vara.
Ju äldre jag blir desto mer värdesätter jag en egenskap som jag som ung nästan såg ner på, för jag förväxlade den med mesighet, idag vet jag bättre.
Och det är snällhet, bara en stark människa orkar vara snäll, en snäll männska är värd sin vikt i guld för hen gör så mycket gott.
Min man är genuint snäll, och han är den som känner mig bäst av alla, både mentalt och fysiskt,
Vi är ett team, och tillsammans har vi skapat det liv vi vill leva, tillsammans har vi stöttat varandra när det varit svårt och tillsammans har vi njutit frukterna av det arbete vi lagt ner, och tillsammans har vi lyckats fostra 4 barn till att bli vuxna harmoniska samhällsmedborgare.
Han är min allra bästa vän och min man och min älskare.
Det finns inget jag inte skulle göra för honom och inget han inte skulle göra för mig.
För jag är hans bästa vän, hans kvinna och hans älskarinna.
Vi litar på varandra och är fullkomligt trygga med varandra, men så har vi också känt varandra i många år och vi valde varandra och vi väljer varandra gång på gång även när det känns motigt, så väljer vi varandra först av allt.
