Pappan prioriterar ALDRIG barnet!

TS, jag har inte läst allt så jag kanske upprepar något som någon annan redan har skrivit.

Pappans intresse kan du inte göra något åt. Du kan bara erbjuda honom vara med när saker händer och erbjuda honom umgänge. Vill han inte vara med så finns inget som kan tvinga honom vare sig man har dom på umgänge eller skriftligt.
Det är helt på frivilligbasis. Det enda domen reglerar är ATT han ska få ha umgänge och ett umgängesavtal beskriver när, var och hur. Men han måste inte följa det. Du däremot måste följa det och lämna ut barnet på hans tid annars kan du få betala vite.

Du skulle kunna åka hem till pappan med barnet när det är pappans tid och lämna barnet där och hoppas på att pappan har umgänge och inte lämnar barnet till farmor eller så. Men det är allt förutom att du kan skriva/säga till honom precis vad du anser om hans bristande föräldraskap om det känns bättre för dig.

Så, mitt råd till dig är att ställa in dig på att bli helt ensamstående. Det tjänar du mest på rent hälsomässigt. Du kan göra mycket för ditt barn, men inte ge honom en engagerad pappa.
Det kan bara pappan själv göra.

Ja, jag är hundra på det. Man kan aldrig någonsin tvinga någon till umgänge och tänk efter; hur bra blir det för barnet att vara med någon som inte vill ha det?

Du har ensam vårdnad, då har du lite större krav på dig att meddela pappan, det kan du efterleva genom att skicka sms/mail om viktiga saker som sker tex läkarbesök och meddela tider så får han göra vad han vill med detta. Se bara till att du meddelar honom om att du kommer att göra så framöver och att han är välkommen att höra av sig i god tid innan om han vill ha umgänge men att du from nu inte kommer att tjata.

Det tog mig sju år att inse att vad jag än gjorde så kunde jag inte ge mina barn en engagerad pappa. Och då var det ändå han som bad mig kasta p pillren när vi hade varit tillsammans i 6 år varav 2 som gifta. De sju åren kunde jag ha mått bättre om jag lagt ner försöken att få pappan att ha umgänge.

Så lite så, kan jag hjälpa någon att inte kämpa i sju år och må dåligt lika länge så är det 'belöning' nog

Det är bra att du informerar, han får ju inte själv ringa då han inte är vårdnadshavare. Och, kanske blir han lite rädd om han inser att du inte kommer lägga två strån i kors för att hans kontakt med sonen ska vara bra. Kanske struntar han i det, men så länge du informerar och erbjuder umgänge så har du gjort vad du kan.

Ok, jag trodde inte fullmakt gick att skriva, det var vad vi fick veta iaf, därför behöll vi gemensam vårdnad ändå, men det var aldrig någon som ifrågasatte mig vid beslut.

Ah ok.

Att umgängesföräldern träffar barnet med en annan person närvarande som hjälper dem att få ett bra umgänge. 

Inte aktuellt i ert fall troligen då umgänget fungerar bra när det väl sker? Det handlar mer om att stödja en osäker förälder eller en förälder som mår psykiskt dåligt så att umgänge kan ske på ett bra sätt för barnet.

Pappan i texten verkar inte fungera så bra med sitt barn men jag antar att du tänker på det att ingen förälder har rätt att strunta i sitt barns väl och ve?

Rätt och rätt, det finns ingen lag som tvingar föräldrar att vara med sina barn, tack ock lov måste jag faktiskt säga för det kan aldrig bli bra för barnet. Däremot kan man, om oviljan att vara med barnet beror på att uf inte känner sig trygg i sitt föräldraskap.

Oviljan i ditt barns fall handlar ju om att pappan hellre gör saker för sig själv. Och vad man än tycker om det moraliskt sett så kan ingen tvinga honom att prioritera annorlunda.

Om vi säger att du och pappan hade haft gemensam vårdnad och pappan inte bryr sig om sitt barn så kan han minsta vårdnaden, det är allt. Om du istället struntar i ditt barn, eller inte skyddar ditt barn så kan du mista både vårdnaden och boendet, antingen till pappan eller så får barnet bo i fosterfamilj om inte heller pappan är lämplig.

Pappan i fallet som beskrivs har ju velat ha gemensam vårdnad och umgängesavtal, varför vet jag inte, men troligen för att  jävlas med mamman eftersom han sen struntat i barnet och hans 'straff' kan då bli att han fråntas vårdnaden och att umgänget istället kommer att ske med umgängesstöd istället för att han får träffa barnet själv. Men i ditt fall så är det ju annorlunda.

Ja tyvärr är det så det blir när en förälder inte vill.
Däremot måste du inte stå i givakt på så vis att han kan komma när som och kräva umgänge, dels måste umgänget ske på barnets villkor, har han inte träffat pappan på länge kanske han behöver ha dig med eller bara ha dagumgänge till en början och dels så kan ju ni ha planer om pappan inte meddelar i god tid.

Men i övrigt så ja, du kan bara hoppas att pappan kommer att vilja ha mer umgänge.

Men vad ska göras? Tvinga föräldrar att umgås med sina barn även om de inte vill? Barnet drabbas hur man än gör så allt man kan göra är att försöka så gott man kan att skaffa barn med någon som är vettig. Men även om man gjort allt man kan så kan folk ändras.

Troligen kommer inget gott ut av att du gör likadant, det är som sagt bara barnet som drabbas.
Pappan gör förvisso så här för att han kan, han vet att du finns där och att du inte vill använda barnet som slagpåse er emellan.

Tror inte heller det handlar om att vara iskall mot barnet, utan om att vissa män, oftast är det män, är vana vid att kunna ägna sig helt åt sig och sitt för att de alltid fått vägen fri för det hela livet. Han kan älska barnet ändå, på sitt vis, men ändå välja att sätta sig själv före.
Det må låta konstigt, men det finns skillnader mellan kvinnor och män vad alla än må säga i jämställdhetens namn.