Gör jag rätt som stannar kvar? 25 årig kille med 25 årig tjej
Hej!
Jag har varit tillsammans med en tjej sen 6,5 år tillbaka. Vi är förlovade och går ihop bra i personligheterna.
Nu till problemen. För två år sedan raserade min värld då jag fick veta att hon inlett ett förhållande med en studiekamrat till henne. Detta fick jag veta då jag såg sms där de skrev att de älskade varandra bara dagar innan julafton 2012 då vi tillsammans med min familj skulle resa utomlands.
Jag försökte reda ut vad som hänt innan vi åkte och kände att hon var ärlig med mig då hon sa att det enda de gjort var att ge varandra en puss.
Utlandsresan var ett helvete då mitt känslomässiga tillstånd var allt annat än bra och jag konstant oroade mig för vad som skulle hända väl hemma. När vi så kom hem såg jag att hon använt min telefon för att stämma träff med denne man för att "studera" med honom samt att hon skickat intima mail från min telefon till honom.
Givetvis exploderar jag då jag får veta detta och kräver en förklaring från hennes sida om hon överhuvudtaget vill ha mig längre. Efter många tvister kommer vi överrens om att hon vill ha mig och att vi ska försöka reparera vårt förhållande.
Tiden som följer är allt annat än bra omän jag hela tiden börjar lita mer på henne. Vi hamnar i någon sorts dvala fram till slutet av maj då jag inser att hon fört mig bakom ljuset och under falskt namn skapat en mailadress för att fortsatt hålla kontakten med denna man. Återigen brister hela min tillvaro och jag hamnar i en sorts dvala där jag inte längre vill vara med henne men heller inte ser någon framtid utan henne. Detta var våren 2013.
Tiden som gått sedan dess har jag verkligen försökt komma över det som hänt men jag vaknar fortfarande av mardrömmar ang detta. Min morfar och farfar har också hunnit gå bort under denna period och jag är verkligen känslomässigt i spillror fortfarande 1,5 år efter den senaste händelsen med falsk email.
Anledningen att jag stannar kvar är att jag känner att jag investerat så stor tid av min ungdom i henne och vi har trots allt många fina minnen tillsammans. När hon nu börjar prata om att skaffa barn och gifta sig känner jag att det låser sig för mig och det enda jag ser framför mig är en skilsmässa om X antal år.
Utöver det så är hon väldigt passiv i vårt sexliv, något hon alltid varit, och skulle inte jag verkligen anstränga mig skulle vi inte ha sex mer än varannan vecka.
Jag önskar att jag skulle få objektiva svar från personer som varit i samma sits som mig.
Finns det någon framtid i vårt förhållande?
Kommer jag komma över det hon gjort mot mig?
Och isåfall hur ska jag gå tillväga för att komma över detta?