Inlägg från: Anonym (rådlös) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rådlös)

    gör jag fel om jag slänger ut sambon?

    För att göra en lång historia kort, vi är en familj. Två vuxna och 3 barn. Min sambo har varit arbetslös i 4 år nu och under denna period haft som mest ca 3-4000 kronor i inkomst per månad. Senaste 1-1,5 året har sambon haft 0 kronor i månaden i inkomst. Vi går back ca 10000 per månad för tillfället och jag kan inte längre försörja sambon och sagt ifrån.åtskilliga gånger sedan januari att sambon måste få en inkomst. Har nu sagt att sambon har månaden ut på sig att få in pengar och jag skiter i hur det fixas. Även gjort klart att det inte längre räcker med 3000 per månad som akassan blir när den blir aktiverad längre utan måste bidra med hälften nu, minst 7000 per månad iaf. Hen säger att hen förstår men hen har inga mirakel idéer att komma med. Jag har sålt min bil nu för att kunna betala av räkningar som inte kunnat bli betalda osv. Sitter nu kvar med en fyrhjuling som är något av värde. Hen tyckte vi kunde sälja den för att klara oss lite längre, jag sa nej och att den säljes först när det inte finns andra alternativ längre. Fyrhjuling är min trygghet att få in pengar när jag själv behöver det för att klara stora utgifter.

    Skulle sambon flytta innebär det ca 6000 mer i månaden för mig och barnen, 2000 ca som inte går åt i mat osv samt underhåll på nästan fyra. Det skulle innebära att vi skulle klara oss jag och barnen utan sambon.

    Jag vill såklart inte slänga ut hen, men jag kan inte fortsätta så här. Är det fel om jag säger i början av januari att hen måste flytta? Hen har ju hört det och vet att jag inte har råd längre. Är det på något sätt mitt ansvar att se att hen klarar sig vid en separation? Hur gör jag, hur får man ut hen, hur klarar man det, hur förklarar man för barnen? Som sagt har jag försörjt sambon fyra år och jag kommer inte sälja allt jag har för att hen skall få gå hemma och lalla längre

  • Svar på tråden gör jag fel om jag slänger ut sambon?
  • Anonym (rådlös)

    Bostaden äger jag, förvisso efter att vi träffades som vi tillsammans flyttade hit, men det är min bostad. Även fyrhjuling och allt annat är skrivet i mitt namn då jag inte skriver på någon annan med tanke på en ev separation. Han får sina kläder och sin dator, resterande får han klara sig utan då det är mina pengar allt kommit från. Kanske låter hårt, men är förbannat trött på att försörja en vuxen människa.

    Han påstår han vill jobba och bidra till familjen, mesta jag ser är data spel istället. Fortsätter jag så kommer det drabba barnen och det går jag inte med på, de kommer i första hand. Samtidigt känns det tufft att ens tänka på att sätta mina barns andre förälder i en.sådan sits.

  • Anonym (rådlös)

    Bostaden äger jag, förvisso efter att vi träffades som vi tillsammans flyttade hit, men det är min bostad. Även fyrhjuling och allt annat är skrivet i mitt namn då jag inte skriver på någon annan med tanke på en ev separation. Han får sina kläder och sin dator, resterande får han klara sig utan då det är mina pengar allt kommit från. Kanske låter hårt, men är förbannat trött på att försörja en vuxen människa.

    Han påstår han vill jobba och bidra till familjen, mesta jag ser är data spel istället. Fortsätter jag så kommer det drabba barnen och det går jag inte med på, de kommer i första hand. Samtidigt känns det tufft att ens tänka på att sätta mina barns andre förälder i en.sådan sits.

  • Anonym (rådlös)

    Slutade gå till arbetsförmedlingen och blev därav utskriven därifrån. Blev väl deprimerad eftersom de vägrade hjälpa till med utbildning eller praktik eller något sådant, men får räcka nu. Han har haft från januari på sig att fixa akassan igen och fortfarande inte gjort det så kan inte helt ge honom längre tid heller. Skälig vräkningatid tycker jag nog redan uppnåtts efter ett år, och om han skall få vara kvar i en månad eller två till innebär det förlust för mig och barnen ännu längre tid. Såklart vill man hjälpas åt i sådana situationer, men efter 4 år tröttnar man på det

  • Anonym (rådlös)

    Ok, men kan jag i så fall skriva ett hyresavtal eller liknande på de månaderna så han får söka hjälp hos socialen eller så för överlevnad tills han har boende? Eller är jag skyldig att betala för hans överlevnad även efter en separation tills han ordnat med eget? 3 månaders överlevnad för en vuxen människa kostar ändå en del.

  • Anonym (rådlös)
    Anonym (I nöd och lust) skrev 2014-12-28 02:31:18 följande:

    Jag vet att ni inte är gifta men man stöttar väl ändå varann i nöd och lust? Det är inte lätt att hitta ett jobb nuförtiden speciellt på vissa håll i landet. Finns det inga bidrag ni kan söka än så länge om ni ligger back så mycket? Jag tycker ni borde prata om det här grundligt och se om ni kanske kan flytta om får han får jobb på annan ort. Tycker det låter konstigt att mellan din din fyrhjuling och dina barns pappa så väljer du fyrhjulingen??


    Det handlar inte om att jag väljer fyrhjulingen, men har redan gjort mig av med min bil för överlevnad, och har.betalat allt för honom i fyra år nu. Nöd och lust absolut, men efter fyra år kan jag inte bara.se på längre. Ett år sedan jag gav honom ultimatum att han måste få in pengar annars flytta. Så länge han vägrar skriva in sig och få akassan finns inga bidrag att få då vi inte kan få social.bidrag heller om han inte gör det han kan för överlevnad.

    Jag vill däremot inte sälja fyrhjulingen för att försörja honom ytterligare 3 månader och sedan vara i samma sits igen och då inte ha kvar fyrhjulingen och säkerheten i den. Säljer jag den nu skjuter jag fram problemet ett par månader. Nu börjar ju barnen bli drabbade av det också då jag som mamma mår uselt av stressen det innebär för mig att ha ansvaret för fem personers överlevnad. Vissa tillfällen jag inte äter ordentligt just för att resterande skall få i sig det de behöver, äter jag då mindre än jag behöver sparar jag några kronor per måltid. Flytta skulle jag gladeligen göra om han får jobb, men för att få ett jobb krävs att han aktivt söker en också. Jag tänker däremot inte riskera mina barns trygghet och hem längre vilket jag gör så länge sambon inte tar sitt ekonomiska ansvar. Vi lever för tillfället på under 10000 kronor per månad, fem personer, det fungerar inte i längden. Och väljer han att strunta i arbetsförmedlingen och därmed neka resten av familjen ekonomisk hjälp så har ju han redan gjort sitt val att välja bort familjen
  • Anonym (rådlös)
    Anonym (Maja) skrev 2014-12-28 07:11:44 följande:

    Men om ni har mindre än tio tusen att leva på bör det ju innebära att du inte heller har ett jobb (bara bb för fyra barn lär ju stå för nästan hälften av den summan).

    Eller har jag missförstått något?


    Är för tillfället föräldraledig, därav den låga inkomsten just nu. Så det kommer bli bättre ekonomiskt senare, men även om jag själv hade haft tjugo i inkomst så vill jag inte längre. Allt mitt sparande är slut nu och klart som fan man blir förbannad när ens sambo visar sig vara en person som inte bryr sig om ifall han lever på andra.
  • Anonym (rådlös)
    yodi skrev 2014-12-28 05:58:11 följande:

    förstår att du funderar på att kasta ut honom, men jag vill råda dig till att kolla upp ordentligt hur det ligger till med tanke på att bostaden skaffades för gemensamt bruk.


    Ja han kan ju glömma att han får boendet då det står i mitt namn och han inte betalat en krona för det.
  • Anonym (rådlös)
    Anonym (Trist) skrev 2014-12-28 08:33:00 följande:

    Har han någonstans att ta vägen eller blir han hemlös? Låna ut några filtar och kanske en sovsäck om du har det? Så han inte fryser ihjäl innan våren kommer.


    Han har en syster bland annat, och även vänner så han bör kunna fixa sovplats osv tills han får eget boende.
  • Anonym (rådlös)
    Anonym (hm) skrev 2014-12-28 10:40:17 följande:

    Vart tog Hen vägen?


    Såg jag missade hen på ett ställe, utöver det så avskyr jag ordet.
  • Anonym (rådlös)
    Monkii skrev 2014-12-28 10:41:32 följande:

    Söker han jobb på andra orter?


    Med tanke på att jag inte vet om han söker jobb alls längre så vet jag inte heller vart han söker. Han påstår sig söka massor av jobb, men får inte svar på ett enda av dem. Det jag ser är att han sitter vid sin dator och spelar.
  • Anonym (rådlös)
    nymedlem skrev 2014-12-28 10:54:14 följande:

    Han borde få ett "tack för visat intresse" svar åtminstone OM han sökt jobb.

    Tycker du gör rätt då han inte ens FÖRSÖKER ändra sin situation!

    Bekväm? Lat? Deprimerad?


    Misstänker det sistnämnda, men svårt att säga egentligen. Efter att jag sa ifrån igen igår så såg jag att han i alla fall suttit och kollat på jobb igen, kan ju alltid hoppas att han får tummen ur och försöker nu och kanske kan få ett arbete. Innan detta så funkade allt bra, visst har vi haft våra tvister som alla andra par, men vi mådde en gång bra tillsammans och hade det bra. Högsta drömmen är ju ändå att han får en inkomst och vi hittar tillbaka igen
  • Anonym (rådlös)
    SchaefferBoy skrev 2014-12-28 11:17:24 följande:

    Är det hans barn? Om inte, så är 7000kr helt på tok för mycket att begära av honom. 3000-4000kr för hyra värme internet osv är rimligt. Dock ingår inte mat och transportkostnader där.


    Det är hans barn också, och i de 7000 så ingår.även mat och allt annat.
  • Anonym (rådlös)
    Ejin skrev 2014-12-28 11:24:13 följande:

    om man inte ens försöker söka jobb eller ens akassa så hade jag kastat ut han alla gånger.. varför ska du försörja en jätte bebis när du redan har barn att försörja?

    Men sen undrar ju jag varför är ni båda hemma om han nu är arbetslös och du fl ledig. varför jobbar inte du så får han vara hemma med föräldrapenning och du jobba? 


    Skulle du vilja lämna tre barn hemma själv med en person som inte ens kan gå till arbetsförmedlingen, som blir galen av att vara hemma själv med små barn? Jag jobbar lite ibland för att öka inkomsten något, men vill inte lämna dem hemma på heltid själva då jag vet att sambon inte skulle orka med det.

    Och för att klargöra så var inte minsta helt planerad, dock högst älskad för det, och jag hade fortfarande undansparade pengar när jag var gravid och i början av livet som trebarnsmamma. Sambon lovade att han skulle skärpa till sig och se till att få sig arbete eller praktik eller så just för att jag skulle vara hemma med barnen och minsta ska kunna vara hemma till 1,5 år.
  • Anonym (rådlös)

    Fast vad gäller boende och mina ägodelar osv så är det sagt att han inte kommer kräva mig på det om vi går isär så hoppas han håller sina ord i så fall.

    Skulle han iaf försöka hade han fått vara föräldraledig tills han får arbete, men även det skulle idag bara skjuta fram problemen för mig. Visst hade vi klarat oss lite bättre om han var föräldraledig istället men så sitter man i samma sits igen om några månader för att han fortfarande inte fått tummen ur.

    Så länge han.inte ens försöker vill jag inte göra så

  • Anonym (rådlös)
    Anonym (Parasit eller vad?) skrev 2014-12-28 12:06:28 följande:

    Men då borde han söka hjälp för det o istället kanske få ett läkarintyg, som ger honom rätt till sjukpenning? Det låter ju lite så, eftersom han inte klarar av att vara ensam hemma o sköta om barnen, som lovar att skärpa till sig men inte gör det.

    Så verkar det som att han o TS inte ens pratar med varandra, eftersom hon inte ens vet om han är lat, sjuk eller deprimerad o hon vet inte ens om han söker jobb eller inte. Låter mer som att han är gratis inneboende än sambo.

    Vad jag inte förstår är att fyra år har fått passera utan att något hänt TS? Hur kan du hellre sälja allt du har än att ställa krav på honom?


    Försöker ju prata med honom men svårt att prata med någon som inte vill prata om det som bara säger att han förstår och skall bättra sig. Är lite mer aktiv i allt i ett par dagar och sedan återgår till gamla vanorna igen. Ska jag bara klaga på allt varannan dag så är det absolut ingen idé att ens försöka längre. Och ja jag misstänker att han är.deprimerad men han vägrar ju prata om grejerna och vägrar lyssna på att han får söka hjälp.

    Jag är inte själv bästa människan på jorden, men försöker så gott jag kan med att få familjen att fungera, men har kommit till gränsen att det inte längre fungerar och nu sätter jag stopp efter att ha ställt krav och gett han massor av chanser att lösa det.
  • Anonym (rådlös)
    jagärjagvemärdu skrev 2014-12-28 12:15:57 följande:

    Varför skaffade du barn med denna man?


    Han har inte alltid varit sådan och det är ju inte barnens fel att deras pappa inte klarar av det längre. Älskar mina barn, och utan deras pappa hade de inte varit de de är. Som sagt var yngsta inte direkt planerad heller.
  • Anonym (rådlös)
    Anonym (Parasit eller vad?) skrev 2014-12-28 12:44:55 följande:

    Men grejen är ju att kommer undan med det! Han behöver bara säga att jag förstår, ska bättra mig osv men så är allt likadant efter några dagar igen o allt fortsätter som förut.

    Så eftersom du nu försökt massa gånger att prata med honom men det inte funkar, så tror jag att du helt enkelt får sätta hårt mot hårt. Även om det känns jobbigt. Tycker du ska säga honom att jag orkar inte med den här ekonomiska bördan längre, därför får du flytta hem till din syster närmsta tiden (eller kompis, mamma, nån annan) så får vi se sen. Du gör inget för att förbättra situationen, så du får packa ner datorn, tandborste etc o flytta ut. Tills du kommit ekonomiskt på fötter.

    Han kommer säkerligen att protestera men försök stå på dig!

    Om du är bästa människan på jorden eller ej, men det är iallafall du som försörjer familjen nu. Utan dig skulle det ju inte gå alls!

    Vad tror du om detta?


    Mer eller mindre precis så jag gjort nu. Sagt ifrån att det blir.för stor press på mig att ta hand om allt sådant själv och att han måste flytta om han inte får in pengar snarast. Hjälper inte om han sköter barnen bättre eller så för jag har inte råd längre helt enkelt. Ska fönska prata mer med honom senare idag när barnen sover, vill inte de ska behöva höra vad som pågår heller
  • Anonym (rådlös)
    Pröva skrev 2014-12-28 13:19:19 följande:

    Jag har varit där din man är idag och jag kan säga dig att det är en fruktansvärd upplevelse att vara arbetslös idag med alla krav och regler som finns, som tur är slängde inte min man ut mig utan stöttade mig och vi hjälptes åt, jag var inte lat jag var bara extremt deprimerad efter alla dörrar som stängdes var jag än vände mig och självförtroendet var som bortblåst

    Vad tror du händer om det ligger en djup depression bakom det hela och han slits från familj och hem?

    Jag vet att det inte är ditt ansvar och att barnen måste gå i första hand men kan du med handen på hjärtat säga att ni försökt göra något åt situationen tillsammans?


    Vad tror du händer när jag inte längre kan köpa mat till oss, när elen stängs av för att jag inte längre kan betala elen? När bostaden säljs för att kunna betala skulderna som blir? Barnen kommer mista både sin mor och far i så fall, är det inte då bättre att sambon får försöka klara sig medan jag ser efter barnen och de fortfarande har kvar både mor och far fast de bor hos sin mamma under tiden pappan fixar upp allt runt sig?
  • Anonym (rådlös)
    Tom Araya skrev 2014-12-28 13:40:21 följande:

    Ammar du?


    Ja jag ammar fortfarande, förstår inte riktigt hur det spelar någon större roll dock.
Svar på tråden gör jag fel om jag slänger ut sambon?