Dumt att bli ssk? Vad tycker ni som har facit?

Jag är högskoleutbildad inom ekonomi och har jobbat som ekonom i ca 10 år. Har bytt jobb ett antal gånger och har en bra lön och arbetsuppgifter i nivå med min utbildning. Det finns utvecklingsmöjligheter både på mitt nuvarande jobb och i nya tjänster på nya arbetsplatser som jag skulle kunna söka. Jobbet är på dagtid, med lite övertid vissa perioder men inte värre än att man orkar med (har dessutom övertidsersättning).

På pappret låter det väl rätt ok? Men i princip sedan dag 1 (alltså i ca 10 år) har jag tyckt att det är så vansinnigt TRÅKIGT. Med undantag för ett fåtal gånger då det har glimmat till. Men resten av tiden.... jag är inte speciellt intresserad av verksamhetsutveckling och bokföringsbiten... ja, har man lagt en budget, gjort en momsredovisning eller en periodisering har man gjort dem alla.

Det finns ingen kreativitet, jag sitter mest still vid min dator, det är repetativt och när jag väl träffar människor så är det i ekonomimöten där vi ska dra ned på kostnader och dissikera budgetar. Jag skulle kunna stå ut i 30 år till pension men känner att jag sakta kvävs. Hur många fler ekonomjobb ska jag gå igenom innan jag vågar säga till mig själv att det blev fel?

Som barn var drömmen att jobba på sjukhus och den drömmen har aldrig riktigt försvunnit. Läkare är uteslutet pga min ålder och rätt medelmåttig plugghjärna (skulle aldrig ens komma in på utb) - men sjuksköterska?

Då är frågan - är det vär att ge sig in i den svängen av usel lön, neddragningar, helgjobb, slit, ansvar? Kommer jag att längta tillbaks till mina intetsägande Excelfiler när man läser om vårdpersonal som gråter på toaletten eller inte hinner äta lunch? Eller kommer jag känna att jag äntligen får göra något meningsfullt och ta det onda med det goda? Kommer jag att värdesätta mitt tråkiga jobb som trots allt har lediga helger, jular, somrar när jag blir inringd mitt i semestern och känner lojaliteten mot slitande kollegor?

Finns det någon som gått ungefär samma väg och vill dela med sig? Eller någon annan ssk? Har läst här att många syrror sökt sig bort från vården och jag vill inte skönmåla bilden av vårdyrket. Men NÅT måste jag göra!