Hur förklara att man vill vara själv på förlossningen?

Kan ni inte komma överens om att han håller sig i bakgrunden och håller tyst, tror du han skulle klara det. När min första föddes var pappan sen och kom 5 minuter innan bebisen var ute, helt ok. Andra gången var han med från början, fy fan. Några ordentliga tillsägelser fick han att hålla tyst å backa undan så jag kunde koncentrera mig, men till sist fattade han i alla fall

Men om han får komma in först när typ halva huvudet är ute då?

Jag tycker faktiskt det är elakt att utesluta pappan från förlossningen om han vill vara med. Det är trots allt hans barn också , inte bara ditt. För många pappor är det en stor sak att se sitt barn födas. Varför ska vi kvinnor ta ifrån dom rätten att närvara.? Sen undrar jag hur man kan känna sig obekväm med att ha mannen med? Vad är det då för typ ni skaffat barn med? Som sagt man är 2 om att få barn så i detta fallet får man inte vara så egoistisk.

Jo det är egoistiskt och taskigt att säga nej. Du beskriver bara dina egna känslor här. Inte pappans ett dugg....... Försök tänka dig in hur han känner när du säger nej!

Det kan ju vara värdefulla sekunder för honom att få vara med när barnet föds.

Ok. Att han skulle stressa dig under förlossningsarbetet är en sak, men jag förstår inte riktigt vad som är så stressande när barnet är halvvägs ute. Jag har inte haft en tanke alls på vem som befinner sig i rummet då. Jag har inte ens noterat personalen för att jag har varit helt upptagen med att krysta ut barnet. Hinner du alltså bli så stressad på de sekunderna att du slutar krysta? Eller vad händer?