Han vill inte ha barn än, hur länge ska jag behöva vänta?

Har han sagt varför han just vill vänta fem år? Jag menar hade han gått en utbildning på fem år så hade jag förstått att han velat vänta just fem år. Men fem år för att bli redo? Hur vet han ens om han är redo om fem år?

Om man vill ha flera barn, som du vill, kan det ju vara bra att börja lite tidigare. Vet inte riktigt vad jag ske ge för råd, mer än att sluta tjata, det brukar aldrig fungera. Du skriver samtidigt att ni haft långa konversationer, och då har du redan försökt med allt.

Vad är det han är rädd för? Att er relation ska förändras? Att han inte ska få någon egentid? Utövar han flera hobbies? Har han ett krävande jobb?

Jag vet inte, om jag var du skulle jag nog säga att jag vill vara ifred, ha tid för mig själv att fundera över mitt liv och om vi ens har nåt gemensamt liv tillsammans att se fram emot. Låter kanske hårt men om man väntat länge och som du säger, du är 33 om 5 år, så är de nog nu någon form av beslut måste tas. Kan han inte tänka sig börja försöka snart , måste ju du vara den som bestämmer om hur ditt liv ska vara. Förstår du inte vill lämna, men till slut kan det gå så om ni är fast i ett låst läge, länge. Har ni funderat på att gå i parterapi för att få hjälp att diskutera saken lite mer objektivt?

hm, lite taskigt sagt av honom tycker jag. Kan det vara så att han faktiskt hellre ser att det tar slut än att ni ska börja skaffa barn? 

Grejen är ju att det ÄR ett problem. Sen om han inte fattar det kanske du måste boka in terapi (om du nu skulle vilja gå på det) och säga att ni behöver en tredje part för att prata om detta eftersom han inte förstår hur du mår av det. Om han vägrar, kan han inte värdera er relation lika mycket som du? Han borde åtminstone kunna säga "ok vi går väl en gång då så får vi se hur det är", typ. 

Jag fick en dotter för 5 månader sen och har redan barnlängtan efter ett syskon till min dotter dock tycker jag det är lite för tidigt att skaffa en till redan nu men kanske när min dotter är 1 år, men min sambo vill inte ha fler  han säger att han kommer inte ha tid för ett barn till och älskar min sambo över allt annat och kan inte tänka mig skaffa barn med någon annan så hur jag ska få han att ändra på sig vet jag inte . Så jag förstår dig ts  , sen finns det aldrig en rätt tidpunkt att skaffa barn jag var heller inte redo för mitt första utan va vettskrämd över tanken   , varför vill han vänta så länge ? är han kanske rädd?

Jag är också en person som hatar att planera och tar vardagen som den kommer, men varför inte ta ett steg i taget och sluta med preventivmedel och självklart måste  han också vara med på de , och blir du gravid så blir du det kan ta upp till ett år innan du  blir gravid till och med längre vissa har det lättare andra har det svårare 

är han medveten om att det kan ta tid att bli gravid ?  Har han barn sedan tidigare?

Vi kör faktiskt utan preventivmedel men han kommer inte i mig. Det funkar (tyvärr) väldigt bra hittills. Förstår dock inte hur han vågar med tanke på att han inte vill ha barn än. Han

Jag har varit i din situation. Min sambo sa precis som din, att han kanske ville ha barn om 5 år. Jag försökte med alla tänkbara sätt att övertala honom. Men det funderade inte särskilt bra. Jag sa precis som du att jag inte visste om jag skulle klara av att vänta.

Men efter att ha pratat med min sambo ordentligt så beslutade jag mig för att sluta försöka övertala honom. Pratade om barn lite allmänt någon gång ibland men aldrig något försök att övertala eller ens om när vi två skulle börja försöka. Efter en tid så började min sambo ta upp ämnet lite då och då och helt plötsligt så säger han att han vill börja försöka. Så nu ska vi börja försöka om en månad!

Jag vet inte om det är någon hjälp för dig att jag berättar om mig och min sambo. Jag trodde aldrig att min sambo skulle ändra sig. Jag vet egentligen inte vad som gjorde att han ändrade sig, men jag tror att han behövde tid att vänja sig med tanken. Prata om det ordentligt med din sambo och ge det sedan lite tid. Ändrar sig inte din sambo så kanske du måste fundera på om du kan vänta eller inte. Man kan ju trots allt inte gå runt och vänta på att man ska få börja leva det liv man vill leva hur länge som helst.

Hur länge kan du vänta tycker du? 33 år och vänta i 5 år och sedan skaffa 2-3 barn låter ju inte optimalt. Tänk om ni inte kan bli gravida? Då tar det ännu längre tid.

Om barn är viktigare än din partner ( vilket jag kan förstå om det ä) så kanske det är dags för ett ultimatum. Säg att du vill ha barn med honom men att du inte vill vänta längre. Om han då inte vill så kanske du måste gå vidare? Känns ju väldigt tufft men kanske det enda du kan göra.

Ja hopp finns det allt! :)

Det hela började väl egentligen för 1,5-2 år sedan. Men från det att jag slutade mitt "tjatande" tills att han sa att han ville så tog det ca 6 månader.

Jag tror nästan att han saknade mitt tjat om barn och att han då själv började känna att han ville ta upp ämnet. Sedan kan det nog ha haft viss inverkan att några vänner till oss skaffat barn. Förut brukade han nästan bli irriterad när jag tog upp barnfrågan, men det blir han inte längre.

Nä det är ju tyvärr omöjligt att veta om din sambo kommer att ändra sig oavsett vad du säger eller gör. Men jag hoppas verkligen att din sambo också ska ändra sig! :) Visst var det så att din sambo pluggar? I sådana fall kanske han ändrar sig när han har pluggat färdigt. Många väljer ju att vänta tills plugget är färdigt.

Jag spenderade rätt mycket tid här på fl och skrev av mig en del. Försökte även bearbeta mina känslor genom att skriva "dagbok". Vissa dagar var det oerhört jobbigt och jag har känt mig väldigt nedstämd. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat trycka bort alla jobbiga känslor som jag hade och istället fokuserat på att göra saker som jag tycker om. Jag tror nästan att det hade varit bättre att inte läsa så mycket här på fl och kanske avskärma mig lite från sociala medier.

Jag bestämde mig bara för att sluta tjata. Tycker att det gick rätt bra ändå. Men som sagt så pratade vi ändå allmänt om barn lite då och då. Jag har också gjort sånt som du pratar om, har sedan länge haft en lista i telefonen med massa tänkbara barnnamn. Men jag försökte dölja en del av de knäppa sakerna som jag gjorde pga. min barnlängtan! Vågar nog inte berätta för min sambo förrän jag är gravid, haha ;p

Jag tycker också att det är jobbigt när människor i min närhet blir gravida. Vill verkligen känna glädje för dem men det har inte varit enkelt vissa dagar:/ Hoppas verkligen att det är din tur snart! :)

Han kanske vill försöka bli förälder för att han vill det och inte för att du vill det? Du vet ju säkert själv hur det fungerar med tjat. Vad händer? Man känner precis tvärtom! Hur ska han kunna få de där känslorna och dessutom presentera dem för dig när han aldrig får riktig möjlighet att känna efter vad HAN egentligen vill? Dina känslor för detta kanske tar för stor plats helt enkelt för att han ska KUNNA känna någonting?

Jag tycker att det var en jättebra idé och oerhört moget gjort som någon beskrev ovan att hon bestämde sig för att inte tjata eller diskutera det längre. Det måste ha varit jättesvårt men måste vara det absolut smartaste men också det mest respektfulla man kan göra i ett sånt här läge.

Sedan tycker jag också att du ska vara respektfull mot dig själv. Vill du ha barn så gärna som det verkar så tycker inte jag att man ska låta alla chanser till det gå förbi en för att man måste vänta på någon som aldrig kan bestämma sig och ge ett besked. När det beskedet behöver komma kan du ju göra upp en mental gräns för själv. Säg att du är villig att vara tyst om detta och vänta i tio månader. Då ger du det den tiden och sedan kanske du måste vata beredd att fatta beslut om ifall den här mannen är värd att offra barn för, eller om du måste bryts upp och ge dig in i en ny, jobbig men potentiell fantastisk ny erfarenhet med en annan man framöver.

Jag är själv lyckligt lottad och har tre barn, är 31 år. Kan inte tänka mig ett liv utan barn och jag stödjer alla som känner på samma sätt som jag. Gör vad som krävs och var lite klok nu.

Lycka till!

Du kan inte få honom att vilja ha barn. Du kan bara bestämma hur länge du vill vänta. Eller om livet med honom känns mer värt än att ha barn, stanna ändå även om det inte blir några barn.

Jag kan berätta hur jag gjorde när jag var i precis din sits (fast några år äldre).

Jag ville ha barn så det värkte inom mig. Men han ville inte nu, utan sen. Jag slutade med P-piller, han kom inte i mig och han höll bra koll på mina osäkra/säkra perioder. Jag bestämde mig för att sluta tjata, hålla tyst om det och ge det ett år. Om ingen förändring skett skulle jag lämna honom. 

Efter att jag bestämt mig kändes det som att jag kunde slappna av. Jag var övertygad om att han inte skulle vilja ha barn inom ett år, men jag var nöjd att valet ändå var mitt. Att det var jag som tog kommando över min egen situation och inte blev en tjatig kärring som blev sur och otrevlig och mådde dåligt över min längtan.

Ett halvår efter mitt beslut (som jag givetvis höll tyst om) blev jag, trots våra små försiktighetsåtgärder, gravid. Jag behövde aldrig göra allvar av mina planer vilket jag är tacksam för. Vi behöll barnet. Den blivande fadern sa efteråt att det var bra att jag blev oplanerat gravid, för om vi skulle vänta på att han själv skulle vilja få barn, hade det aldrig hänt. 

Jag har aldrig talat om för honom att jag var beredd att lämna honom. Det är min hemlighet. Men vi lever fortfarande ihop, har fått en handfull barn till och känner oss nöjda med tillvaron och varandra.