Han vill inte ha barn än, hur länge ska jag behöva vänta?

Du kan inte få honom att vilja ha barn. Du kan bara bestämma hur länge du vill vänta. Eller om livet med honom känns mer värt än att ha barn, stanna ändå även om det inte blir några barn.

Jag kan berätta hur jag gjorde när jag var i precis din sits (fast några år äldre).

Jag ville ha barn så det värkte inom mig. Men han ville inte nu, utan sen. Jag slutade med P-piller, han kom inte i mig och han höll bra koll på mina osäkra/säkra perioder. Jag bestämde mig för att sluta tjata, hålla tyst om det och ge det ett år. Om ingen förändring skett skulle jag lämna honom. 

Efter att jag bestämt mig kändes det som att jag kunde slappna av. Jag var övertygad om att han inte skulle vilja ha barn inom ett år, men jag var nöjd att valet ändå var mitt. Att det var jag som tog kommando över min egen situation och inte blev en tjatig kärring som blev sur och otrevlig och mådde dåligt över min längtan.

Ett halvår efter mitt beslut (som jag givetvis höll tyst om) blev jag, trots våra små försiktighetsåtgärder, gravid. Jag behövde aldrig göra allvar av mina planer vilket jag är tacksam för. Vi behöll barnet. Den blivande fadern sa efteråt att det var bra att jag blev oplanerat gravid, för om vi skulle vänta på att han själv skulle vilja få barn, hade det aldrig hänt. 

Jag har aldrig talat om för honom att jag var beredd att lämna honom. Det är min hemlighet. Men vi lever fortfarande ihop, har fått en handfull barn till och känner oss nöjda med tillvaron och varandra. 

Jag förstår att du är rädd att du aldrig kommer träffa någon och att tåget går. MEN, du är bara 28 år. Du har många år på dig att bli gravid, med eller utan din nuvarande sambo. Låt inte åldern styra dina val.

Mitt beslut grundade jag i att jag inte ville bli bitter på min sambo om han aldrig blev redo. Att jag kanske skulle förbli barnlös var faktiskt ingenting jag funderade på. Det hade jag kanske blivit ändå om vi inte hade kunna få barn ihop och det var inte barnfrågan i sig som var det viktiga. Det viktiga var inställningen till det. 

Jag kände bara att jag i det långa loppet inte ville stanna i en relation där vi ville så olika om en för mig, så viktig sak, och där vår olikhet ledde till tjafs, bråk och ilska från min sida. En sådan relation var varken jag eller han värda. Hade vi gemensamt försökt skaffa barn och det inte hade gått hade vi kunna sörja ihop.

Lycka till, för vad du nu bestämmer dig för.