Han vill inte ha barn än, hur länge ska jag behöva vänta?
Jag har en stark längtan efter barn och har haft det länge. Det jobbiga är att min kille inte vill ha barn, än.. Han vill vänta minst fem år för han är minsann inte redo än.. Då är jag 33 år och jag känner bara nej! Aldrig att jag väntar så länge till. Tänk om vi får problem? Jag vill dessutom helst ha två-tre barn och då blir det stressigt att skaffa syskon sen. Han pratar ibland om våra framtida barn, men jag känner bara vilka framtida barn?
Tidigare har jag tjatat en del vilket han inte uppskattade, såklart. Men nu orkar jag inte hålla tyst längre, jag mår seriöst dåligt över att bära den här enorma längtan inom mig! Jag kan till och med sura en hel dag för att han inte vill försöka och då börjar han påpeka att han inte vill ha barn med någon som är så sur. Men jag blir ju sur för att han låter mig vänta! Det blir en ond cirkel. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag väntar så länge och så visar det sig att vi får problem med att skaffa barn.
Vi har haft långa diskussioner om det här men han kan inte ens kompromissa eller ge mig något slags hopp. Han förstår inte att det verkligen tär psykiskt att vänta när jag så gärna vill ha barn nu! Gör jag slut (vilket jag inte vill!) så kommer jag ju behöva lära känna en ny kille och de kan ju också ta sin tid.. Vet inte vad jag ska göra :( Finns det något mer att göra än att vänta och vänta och vänta??
Vi har varit tillsammans i dryga tio år. Min barnlängtan kom för ca fyra år sedan men den verkliga extrma jobbiga och smärtsamma längtan kom för ett år sedan. Jag fyller trettio i januari, sambon har ytterligare ett år dit.
Vi pratar till o från om det här, eller rättare sagt jag gråter och han säger att han inte är redo. Det är oerhört plågsamt att veta att vi är så långt ifrån varandra i det här. Han säger att han tar kliv varje dag mot familj, dock är det ju inget som syns utåt vilket gör mig ännu mer frustrerad. Han tror också att han kommer känna sig redo en dag, jag tror inte alls på det och är rädd att det aldrig kommer bli av...att vi kommer ha väntat för länge.
Jag hatar att tjata o jag veta att det gör mer skada än nytta, men hans ovilja att ta nästa steg i vårt förhållande efter så många år skadar också.. Och hur mkt mer skada jag kommer orka ta vet jag inte. Men jag tror inte att jag skulle kunna lämna honom...
Usch, varför ska det vara så svårt??