Prata med henne, fråga varför hon slutade med allt. Är hon även annorlunda mot sina vänner o familj? Om hon har svårt att prata med dig, skriv ett mail till henne, med vad du känner o lite småfrågor, så kanske hon kan svara den vägen till att börja med.
Hoppas att du får någon förklaring o att det löser sig för er! 
Det är jättesvårt att ge några råd, då jag själv har varit nere i några svackor under våra år tillsammans, o det har alltid varit olika saker som har "fungerat". Men något som fungerade ena veckan, kunde ha motsatt effekt nästa.
Några exempel,
Sambon slet med mig ut på promenad, bara för att få komma utanför lägenheten. I början var det jätteskönt, fick lite ny energi o var inte lika hatisk när vi kom hem, efter ett tag fick jag för mig att han gjorde det för att han tyckte jag var tjock! 
Vilket han aldrig någonsin har tyckt eller gett sken av att tycka!
En annan sak var att han såg till att storstäda hemma, jätteskönt till en början. Då kunde jag med gott samvete åka ner till träningen utan att ha städningen som ett stressmoment. Efter ett tag så fick det mig att känna mig ännu mer misslyckad, att jag inte hann, vilket gjorde att jag letade efter fel. Att han hade lagt något på fel ställe eller missat något på ett annat. 
Om han sa att jag var fin var jag övertygad om att han ljög, om han sa att jag var bra, berättade jag allt som just då var fel/värdelöst med mig eller något jag gjort. Försökte han krama mig, kände jag det som han antingen gjorde det för att han tyckte synd om mig, eller för att han var tvungen. Alltså ingenting han ville.
Så jag känner igen det du skriver, fast från andra sidan.
Men som sagt, prova skicka ett mail? Ett sms är inte samma sak, eller det var inte för mig i alla fall. Mail är inte samma stress att svara på (kände jag), jag kunde ta tid på mig att läsa o även att svara.