Känslomässigt skadad p.g.a. ett promiskuöst förflutet. Försent göra nåt åt?
Är strax 30 fyllda. Stadgad med sambo men inga barn. Oroar mig lite över mitt sexuella förflutna, vilket kommer över mig ibland framför allt så här nattetid när killen sover och jag tenderar att grubbla alldeles för mycket eftersom vi just haft sex. Det är inte bara mitt tidigare antal partner som gör mig bekymrad, utan mer hur lättvindigt jag ställde upp på saker redan i 15-årsåldern. Har en rätt skev bild av sex p.g.a. det jag gått igenom. Samhällets syn på promiskuösa kvinnor gör inte saken bättre. Att jag haft en del pojkvänner och även varit sambo tidigare spelar liksom ingen roll. Det är tydligen antalet dejter, KK:s och ons som avgör och svärtar ner en människa. Jag ska erkänna att jag är väldigt påverkad av normer och föreställningar kring detta med sexuell erfarenhet, men jag inser också nu i vuxen ålder att jag blev väldigt illa behandlad många gånger (snudd på våldtäkt i dagens juridiska mått mätt).
Lärde mig tidigt att få orgasm och ta för mig sexuellt, men av någon anledning dröjde det 2-3 år innan jag sedan började tillämpa detta med en partner. Fram tills dess gjorde jag grejer (även för pengar) med i stort sett vem som helst, helt urskiljningslöst. Jag var urtypen för en ung vilsen tjej som sökte bekräftelse på fel sätt. Det har tagit sig uttryck i sexmissbruk och desperation utan dess like.
Har nu äntligen lyckats hitta en man som jag känner att jag vill leva med på riktigt. Upplever mig dock vara ganska hämmad rent känslomässigt. Han känner till min bakgrund men säger sig inte döma mig mer än att om jag vaknar upp en morgon och vill börja knulla av mig igen så får vi prata om det då... Jag känner mig dock färdiglekt sedan länge. Har alltid testat mig för könssjukdomar (aldrig haft några trots slarv med skydd) och aldrig varit oplanerat gravid.
Min orgasm har sedan åren av sexuell utnyttjning blivit lite av en symbol för att jag tagit tillbaka makten de tidigare unga männen stal från mig. Inser nu att sex är så mycket mer än orgasmen, och det är den biten jag verkligen känner att jag behöver jobba mer på. Att _älska_ med någon på riktigt.
Går det att reparera en sån här sak?