Går svenska kvinnor med på att bli våldtagna av rädsla för att bli kallade rasister?

En våldtäkt är inte BARA en våldtäkt. Det är det värsta jag kan föreställa mig. Jag kallas hellre för rasist. Jag har aldrig varit med om eller hört talas om en kvinna som fredat sig från en utländsk man och därför stämplats som rasist. Det var en "kladdare" i Lund för ett antal år sedan, han är utvisad nu. Ingen av de kvinnorna blev kallad rasist.

I brist på något annat lämpligt svenskt uttryck: Are you shitting me?!?!

En sån vidrig trådstart var det längesen jag såg, och då får man tänka på att detta är Familjeliv trots allt.

Tror minsann att intelligensreserven är på rymmen...

Att det ens ska behöva förklaras, men du har helt rätt.

Jag hoppas innerligt att dessa vidriga funderingar kommer från en handfull provokatörer. Som om det inte är svårt nog för en våldtagen kvinna redan att bli tagen på allvar. Ska det läggas ytterligare tvivel på den kvinna som har varit med om bland det värsta man kan bli utsatt för.

Utöver klädsel, promillehalt, antalet "nej", våldsamt motstånd eller ej, nivå av flirtighet, så ska det dessutom läggas till "du är säker på att du inte ville bli våldtagen då? Så du inte skulle stämplas som rasist?"

Hur många kvinnor tror ni inte det är som lever med en fruktansvärd skam, känner sig smutsiga och maktlösa över att ha blivit våldtagna? Hur många kvinnor känner ni som känner samma sak över att ha blivit anklagade för att vara rasisister?

Jag lovar er, med allt detta informationsflöde som finns idag, att varenda kvinna, och tyvärr även unga flickor, är fullt medveten om hur illa det är att bli våldtagen, och att en eventuell rasiststämpel är långt ifrån lika illa att bli utsatt för. 

En mer rimlig förklaring i mitt tycke är väl snarare att folk idag lever under allt större press och därmed är mer mottagliga för den typen av uppvakning, som "massagemannen" t ex, och därmed utsätter sig för större risker. Det är inget jag orkar utveckla vidare, men en sak är säker:

Ingen kvinna, ingen, tar en våldtäkt över en rasistanklagelse!

Tycker du själv att detta känns troligt, ts?

Fast nu var det ju inte det som var frågan...

Det är ändå värt att nämnas.
Man är inte rasist om man bekräftar och talar om den sanna verkligheten.

Nej, och man är inte rasist om man försöker freda sig mot en våldtäktsman av utländsk härkomst. Ingen tycker det vad jag vet.

Jag har under en veckas tid bevittnat en man som varje morgon i väntan på bussen kladdade på en kvinna (det föregick nog långt innan och långt efter men jag åkte med den aktuella bussen under en veckas tid). Kvinnan försökte diskret undvika kladdandet, gick undan och flyttade på sig när han kom nära. Har alltid undrat varför hon inte sa till (vilket hon kanske gjort tidigare vad vet jag), varför ingen ingrep (ja, jag var som liten späd 15-åring tyvärr inte modig nog att ingripa), varför han bara fick fortsätta dag efter dag...

Men, det var ju ingen invandrare, utan han var en svensk man med en synlig utvecklingsstörning...

Jag är inte rädd för invandrare, inte räddare än för en svensk man. Det är en liten, liten del av alla invandrare som är våldsamma/våldtäktsmän de flesta är det inte.

De män som jag mött i mitt liv som varit våldsamma/våldtäktsmän har varit svenska män och tyvärr har det varit en relativt hög andel svenska män i mitt liv som visat sig vara våldsamma (inte mot mig dock men mot nära och kära).

Jag har i mitt jobb kontakt med män från andra kulturer, andra länder (afrika, medelhavet, asien, mellanöstern). De är inte mer skrämmande för mig än de svenska kollegorna.

Bara om syftet är att komma fram till varför det är så, och vilken typ av lösning som är lämplig. Vilka aspekter är värt att ta i beaktande? Att enbart häva ur sig ett "jag vet minsann" som egentligen inte har med grundfrågan att göra är ju onödigt.

Annars känns det som att din enda poäng med det inlägget är att få fram ett "Jag är inte rasist, men ut med dom jävlarna!"

Det gäller att se samband och helheter.