"Varför är inte diskmaskinen tom om den är ren?"

Heeelt rätt!

Hon behövde väl ventilera med andra än sin man antar jag. Så hon prioriterade säkerr bort nåt annat o jag antar då att hon vill ha vettiga svar.

hade inte småbarnsmammorna skrivit nåt här inne så hade detta varit ett dött forum.

Det kostar både mindre pengar och mindre tid, att bolla sina frågor på ett forum än att bolla de med en psykolog som tar 500:- så snart lilltån sticker innanför dörren.

Det får du fråga nån annan om. Jag gnäller oftast inte på forum o just idag har jag mycket tid o slå ihjäl för hemmet är städat o diskmaskinen går för fullt o sonen sover gott

..Så har jag precis haft ett praktgräl med min man. Jag är så jävla förbannad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. "Om diskmaskinen är ren, varför är den inte tom?".

Vi har en liten son och jag är föräldraledig. När sonen sover springer jag runt som en iller för att städa, tvätta, laga middag, fixa mat till sonen (puréer), plocka hemma och ringa viktiga telefonsamtal. Idag hade jag gjort just det samt passat på att handla när sonen var vaken. Jag är dessutom uppe i en rekryteringsprocess och det är fullt upp.

Fick sent på eftermiddagen ett telefonsamtal angående en återbudstid för tandläkarvård. Då blev det ännu mer hektiskt med allt så att pojken fick mat och så att jag kunde slänga i mig en gnutta mat därefter, innan tandlagningen. När min man kom hem sa jag att tvättmaskinen och diskmaskinen var klara..men han hörde bara det om tvättmaskinen.

När jag kom hem från tandläkaren är diskmaskinen igång. Det är andra dagen i rad som han inte tittar efter om den är ren eller inte.

"Men om diskmaskinen är ren, varför är den inte tom?" utbrister han anklagande.

..alltså, jag jobbar häcken av mig här när pojken sover. När han är vaken försöker jag göra så gott jag kan med att fortsätta greja, men utan att försumma honom. Vad är det min man inte fattar?

Är det bara jag som blir provocerad av detta till kokpunkten?

Här står maten klar när till han kommer hem från jobbet och så får jag höra detta! Nej, jag hade inte 3-4 minuter över för att plocka ur för jag har haft *fullt upp*!

Sedan fortsätter han med ett "hur ska jag se att diskmaskinen är ren om den inte är full?" Jo, jag tog några rena skålar till pojkens mat, men annars var diskmaskinen full.

Det är väl ändå inte *mitt* fel att han inte kan se sig för? Eller att han inte lyssnar när jag säger att den är ren?

Så nu har vi skrikit på varann. Jag har varit tokarg. Han har hött med fingret och sagt till mig att "passa mig", vilket provocerade mig över bristningsgränsen. Det hela gick alldeles för långt och jag tappade behärskningen helt.

Och jag har skuldkänslor för att vi skrämde sonen. Nej, vi brukar inte bråka. Men det här accepterar jag bara inte!

"För att du inte har plockat ur den än, älskling"...?

Jag måste säga att det är höjden av slöhet att vara hemma föräldraledig och inte plocka ur den rena disken.

Ja det fanns säkert diskmaskiner på stenåldern. .

Tycker inte man kan jämföra sig med äldre generationer då man hade mycket mer hjälp av kvinnliga släktingar, mostrar, mormödrar, syskon osv.. Jag tror dock att man hade annat att bekymra sig över på den tiden..

Vad spelar det egentligen för roll vad du anser vara tillräcklig standard i TS hem? Märkligt att tvinga på andra sina sjuka värderingar.

Jag förstår att andra inte känner likadant. Jag förstår däremot inte hur det gynnar TS att yttra sina känslor och påtala att det är slött att inte hinna tömma diskmaskinen. Men det kanske du begriper?

Nej, jag tycker att den minst konstruktiva kritiken - i det här fallet "du är slö och allt var bättre förr" - bäst stannar i skribentens huvud. Det är en ren och småaktig förolämpning, inte kritik.

Nej, det var någon annans uttalande jag hänvisade till.

Varför skulle jag inte försvara TS? Jag tycker att det är HELT orimligt av någon att slänga ur sig en kommentar som den TS fick. Jag hade aldrig accepterat det och min man skulle aldrig ha sagt så. Respektlöst och empatilöst, i synnerhet som TS själv känner sig så slutkörd. Och om diskmaskinen ska vara tömd eller inte - fuck it, skit samma, gör det själv om det är viktigt! Vad andra anser vara slött eller inte hör inte hit, det är inte deras hem det handlar om.

 

Men var det verkligen bättre på 40-50 talet? Jag har en känsla av att eftersom hushållssysslorna tog mer tid fanns mindre tid till barnen, vilka fick roa sig själva eller sina syskon. Bra eller dåligt? Finns nog en hel del olika åsikter om detta.

Hur det såg ut på 40-50-talet varierar mycket i vilken samhällsklass vi talar om. Min mamma föddes in i en familj som var fattiga på riktigt. Huset var aldrig riktigt rent, det gick inte att få rent. Blöjtvätten hängde på tork över den vedeldade spisen som ofta sotade in. 

Min pappa föddes in i en fattig bondfamilj. Det var ett heltidsarbete att driva den lilla gården. Att skura köksgolvet varje dag var det liksom inte tal om. Och 1967-flyttade hela familjen till ett annat land eftersom det inte gick att överleva på det lilla jordbruket. Då blev det fabriksgolvet för både farmor och farfar och barnen fick klara sig bäst de kunde. 

50-talets hemmafruar ala hollywood har liksom aldrig varit en norm i Sverige.  

Nej, frågan var om det var bättre än idag. Du hävdar att det var så enkelt för dessa mammor för 60-70 år sedan att sköta både hem och barn, och att dagens mammor mest gnäller och inte ens fixar att tömma en diskmaskin. Jag tror inte det var bättre för varken mammor eller barn i mitten på 1900-talet. I inlägg #48 och #61 tex kan du inte alls förstå att det är stressigt att sköta hem och barn, för att hemarbetande "aldrig haft så lite att göra som nuförtiden".