• Anonym gäst

    Vad gör jag?

    Äntligen har du kommit till det enda vettiga beslutet, LÄMNA HENNE!!!!

    Låt dig aldrig mer bevekas av den här fullkomligt hänsynslösa människan som du lever ihop med, för innan du vet ordet av så har det gått ytterligare elva år av ditt liv.

    Hon VILL INTE, inse det. Och du har låtit henne slippa. Hade hon velat så hade hon gjort något för många år sedan. Hon är förmodligen psykiskt sjuk i flera avseenden, men HON SAKNAR ALL VILJA och det gör att loppet är kört mellan er.

    Du har bara ett liv, ta chansen att leva det. Och vet du vad... när du äntligen lämnar denna hemska kvinna så ska du se att du plötsligt får syn på henne utomhus, duschad och ren som en normal människa, för första gången på åratal Tungan ute

    Rädda dig själv och dina barn och ge dem några års normalt familjeliv att minnas!

  • Anonym gäst
    Anonym (Därför!) skrev 2015-03-05 07:58:59 följande:

    Fruktansvärt frustrerande att känna oro utan att kunna sätta fingret på vad man känner sig orolig över.


    För mig låter det som ångest. Alternativt ett stort stresspåslag i kombination med ångest. Har du någon samtalskontakt, exempelvis med en psykoterapeut? Om inte så försök få komma till någon. Psykodynamisk terapi tycker jag själv är att föredra när hela ens livssituation har slagit knut på sig, som i ditt fall, och kraven känns helt oöverstigliga.

    Lycka Till!


Svar på tråden Vad gör jag?