Hej!
Får man fråga hur gammal du är?
Jag fick själv mitt första panikanfall när jag var kring 20 år, och är numera 27 år. Min ångest är nästintill borta, men det har krävd hård träning och rätt mediciner. Ångest upplevs väldigt olika, och orsakas av olika anledningar, därför är det svårt att säga att just detta bör du göra. Men jag kan gärna skriva en hel del om vad som har hjälpt mig, om du vill:)
För det första skall du göra det klart för ditt huvud att du aldrig kan dö av panikattacker. Det kan kännas outhärdligt och läskigt, men det är INTE farligt. Om du någonsin tänker eller känner "Nu håller jag på att bli galen!", bli inte rädd. Du blir inte galen! Hade du blivit psykopatisk etc, så hade du inte varit medveten om det.
Det som händer är att kroppens inbyggda larmsystem kopplas på utan anledning. Det kan hjälpa att ta reda på vad man tänker eller känner precis innan attacken kommer, eller ta reda på om det är en viss situation etc som utlöser den. På det sättet kan man jobba med dessa tankar, situationer osv. Men det kan vara svårt att komma fram till, eftersom ångest-tankar ofta är omedvetna, och det kan ta lång tid att komma fram till vad det är som kan utlösa attacken.
Människan behöver detta larmsystemet, och har haft det sedan vi kom till på denna jord. Det är ett grundläggande system som talar om för hjärnan att det är fara på gång, och att vi snabbt måste flykta. Panikattacker får man om detta systemet reagerar på fel saker, som inte gör någon uppenbar fara. Tex. kan man ha haft en jobbig uppväxt som kan väcka jobbiga känslor, eller att man är en människa som är orolig för hur man uppfattas av andra eller något helt annat. Det kan ibland vara svårt att sätta fingret på vad det är som utlöser paniken.
Väldigt många som har drabbats av panikattacker, får även problem med generell ångest eller social fobi. Eller ångest för ångesten. Det är när man blir generad över sina attacker, när man börjar bli rädd för att dom skall komma på olägliga tidpunkter etc. Försök att tänka positivt, och var inte rädd! Människor är mer förstående än vad du tror. Panikattacker är idag ingen ovanlig psykisk åkomma. Folk tar hänsyn, och folk förstår! om du märker att du börjar bli nervös i sammanhang du inte varit nervös för tidigare, ta en funderare och undvik INTE dessa situationer. Ångesten frodas när du låter dig själv bli drabbad. Öva istället på att trotsa rädslan, och undvik inte obehagliga situationer. Det är väldigt viktigt! Och kognitiv beteendeterapi handlar om just detta, att själv ta kontrollen över situationen och öva sig på att göra saker man blir nervös av.
Som inläggen över här säger: Ta emot attacken. Det måste låta konstigt, men det är det enda som fungerar. Åk in i den. stäng ögonen. Tvinga dig själv att slappna av. Ångesten äter rädsla, den vill att du skall bli rädd. Det är så den fungerar. Den skall varna dig för fara. Om du är övertygad om att attacken inte är farlig, lugnar ner dig själv, andas och tänker meditativt, vill attacken gå över snabbare. Du skall alltså undvika att gödsla alarmsystemet. Se det som att din kropp felaktigt tror att du står framför världens största lejon, och att djuret är beredd att springa efter dig för att äta upp dig, du får panik för att systemet säger åt din kropp att springa därifrån! Adrenalinet i kroppen ökar för att du skall få ökad styrka och vips! Där har du din panikattack. Det var ju bara det att det inte fanns något lejon. Panikattackens fysiologiska bit ger dig faktiskt ökad puls och adrenalin, men det är alltså inte alls farligt!
Det finns en del tekniker man kan göra för att bli av med den dagliga "strypkänslan" eller "klumpen i bröstet". Själv hade jag ett halvår med en fysiologisk reaktion var enda dag jag skulle till att somna. Som att min kropp upptäckte att jag höll på att bli påkörd, släppte loss ALLT mitt adrenalin så jag helt i panik spratt upp på benen med hjärtat i halsen. Det var ju omöjligt att låta bli, eftersom adrenalinet var så kraftigt, och detta hände nästan var enda kväll! Tillslut låg jag bara och inväntade attacken och sedan kunde jag somna.
I alla fall: Att stressa ner hjälper mycket. Låt kroppen få sitt lugn. Var medveten om att hela tiden gå igenom kroppsdel för kroppsdel, sänk axlarna och avspänn dig själv flera gånger dagligen. Att meditera hjälper! Det är det ultimata för överarbetad kropp, själ och hjärna. Det tar tid att lära sig meditera ordentligt, och man kan inte gå halvhjärtat in meditationen. Men lär dig andningstekniker, att släppa stress och jobbiga tankar. Det finns väldigt många sätt att meditera på.
Din hjärna består av miljontals nervbanor. Dessa banor är till för att skicka information snabbt från den ena delen av hjärnan till den andra. När du lär dig en ny sak, börjar hjärnan använda nya nervbanor, se på dessa nervbanor som tunna och sköra. Om du gör något som du har gjort väldigt länge, vill det gå snabbt och enkelt och nervbanan vill se tjock och stabil ut. Vår hjärna är exceptionellt formbar. Jag tror inte jag drar den för långt, om jag säger att du tex. kan tänka dig till att få krulligt hår, eller tänka dig till att bli en bra schackspelare. Det handlar om att använda samma nervbanor ofta, vilket i sin tur skickar signaler till hjärnan om att en förändring är på gång. Underskatta inte din egen förmåga att tänka dig frisk! Det är vad KBT handlar om, du går igenom en situation och vänder den från negativ till positiv, vid att göra det om och om och om igen. Och på sätt omstrukturera nervbanan. Ju mer du ser på din panikattack som farlig, eller jobbig. Desto tjockare kommer nervbanan med just den tanken och känslan att bli och desto svårare blir det att ändra på sedan. Ju mer du intalar dig själv, och säger till dig själv att panikattacken inte är farlig och att det kommer gå över, desto snabbare vill du lära nervbanan ett "nytt sätt" att åka på.
Att dansa ut kroppens attacker hjälpte mig extremt mycket. Det kunde vara med eller utan musik, men det viktigaste var att föreställa mig att varje gång jag tex. skakade häftig med armarna, desto mer "ångest" flög ur min kropp. Detta är kopplat i hop med nervbanorna, plus at musik är den konstform som berör vår hjärna allra mest. Musik kan göra undervärk och ändra hela ditt humör ! Dansen hjälpte mig att slappna av, att fokusera på att ångesten skulle ut.
Om jag inte orkade dansa, kunde jag lägga mig i sängen, gå igenom kroppen bit för bit, och försöka andas lugnt och sakta samtidigt som jag släppte på varje del av kroppen. Tillslut föreställde jag mig min egen hjärna, och att min ångest såg ut som en tjock svart olja i alla "sladdarna" där inne. Sen tänkte jag aktivt på att jag sakta men säkert drog all denna svarta olja genom rören och ut av huvudet. På det sättet kunde jag känna att jag "rensade" mitt huvud. Detta är en typisk meditationsteknik som går ut på att visualisera och aktivt visualisera bort eller fram. När jag hade gjort denna tekniken en del gånger, hade jag skapat en ny nervtråd som snabbt signalerade att attacken var över och att kroppen kunde slappna av. Det kräver träning, men det är så värt det och det fungerar på ALLA.
Detta blev otroligt långt!
Men jag önskar själv att jag hade läst liknande när jag fick ångest. Prata med psykologen om dessa tekniker och hur du själv aktivt kan ändra på "hjärnan". Det kräver tid, tålamod och viljestyrka. Men det GÅR! Och när du blir bättre, kommer du säga som 99% andra som upplevt liknande och blivit friska, att man inte skulle vilja vara förutan upplevelsen, just för att man lärde sig så mycket om sig själv :)
Lycka till! Och förlåt igen för att det blev så sjukt långt!
Och förresten! LYSSNA INTE på folk som inte vet dom pratar om! Mediciner är ett bra verktyg i samband med träning och psykolog! Det som fungerar för dig, behöver inte fungera för en annan. Att ta medicin är inte ett nederlag, och blir du trött, eller får andra biverkningar så skall du byta märke. Medicinen skall enbart hjälpa, inte ge dig biverkningar. Men som med alla andra mediciner, måste man testa sig fram till vad som fungerar för ens kropp!
Ingen mening att vara hetsk. Det är inte konstigt att man är lite rädd för ssri-mediciner, eftersom det kan kännas som att man "förändrar något i hjärnan" och/eller har hört massa skräckhistorier.
Kort berättat: Ssri-preparat (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) hjälper serotonin-skytteltrafiken i hjärnan att balanseras och gå som normalt. Inte hoppa fram och tillbaka. typ.