Attitydproblem

Jag tycker ni verkar resonera klokt och lyhört. Ni ser henne i de olika situationerna och ni hör hur hon upplever det och anser att det inte riktigt stämmer. Om hon är svår att nå fram till kanske det första steget kan vara att få stöd i föräldrarollen.

Här ser ni vilka olika alternativ det finns, www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/barns-och-ungas-halsa/foraldrastod/exempel-pa-foraldrastod/ och det jag skulle göra är att ta kontakt med BUP för er del. Skulle hennes beteende eskalera eller hon får svårt i relation till vänner och så vidare kan ni sen gå vidare inom BUP med stöd för henne.

Finns det kurator på skolan? Det kan vara ett alternativ om hon känner att ni missuppfattar, att ha någon alldeles egen att prata med. Kuratorer är proffs på att sätta igång lite nya tankebanor utan att denne känner sig bannad eller orättvist behandlad.

Jag är, och har alltid varit, viljestark och envis och har alltid hemma fått höra att jag är besvärlig, provokativ, bråkmakare osv. Jag fick alltid skulden för gräl med syskon, vilket inte är konstigt då jag var upphovet i 95% av fallen. Men, det förstärkte bara mitt beteende när jag fick skit för det. Svårt att hitta en balans i det där, vad jag vill säga är att ni försöker ge cred för de sidorna när det blir något positivt av dem så de inte bara förknippas med negativa beteenden. Typ att hon är driven, engagerad, vet vad hon vill och står för det osv. Är det yngre eller äldre syskon?