Är jag galen? (Långt! men hoppas på svar)

Usch å fy!! Glad att du tog dig ur det!! Hur länge "höll han på" efter att du lämnat honom? Hur länge var ni tillsammans? Förlåt att jag frågar så mkt och ifall jag rör upp känslor!!! :( du behöver inte berätta!!! Men du är en kämpe som tagit dig ur helvetet!!!!

Han har aldrig slagit mig eller hotat med det, men jag har flera ggr känt mig psykiskt misshandlad. Men med tanke på att han aldrig gett sig på mig så känns det "inte så farligt". Tom min närmsta vän tycker han verkar vara en bra kille trots massa saker jag berättat å då vet hon mer saker än jag skrivit om här :/ Hon visste att jag inte mådde bra när jag träffade honom å det känns som hon med tror att jag är den som är galen... jag vet inte, men utomstående som känner till en del säger på en gång att det är verbal misshandel å att jag måste gå vidare.. Har han lyckats manipulera min kompis med? Hade hon sagt som folk som är utomstående säger hade det nog varit lättare att bryta bandet till honom.. jag vet inte.. som sagt så håller jag på att på riktigt förlora förståndet. :/

Känns som mina problem kanske är lite för små för att dra in kvinnojouren. Han har aldrig slagit mig eller hotat med det heller. Det är mer psykiskt!

Nej har aldrig hotat honom med nånting.

Har dessvärre alltid raderat allt då jag försökt gå vidare å inte vill bli påmind. Har bara det allra sista kvar.. iofs finns där en hel del elakheter med. Ska spara allt from nu ifall han fortsätter.

Jo fråga kan man nog alltid, mer bara det att jag känner mig dum om jag kontaktar dom då jag inte varit med om så illa behandling att jag blivit slagen eller så.

Är tacksam för att ni är flera som kommenterat.

Min tanke är liksom de flesta andras här att det är han med problemen.. som sagt det finns så många saker som hänt utöver det jag skrivit. Idag är en dag då jag känner mig starkare igen, klart jag fortfarande saknar honom (sjukt jag vet) men så är det!! Å jag ska nog vara jäkligt tacksam för att han inte har hört av sig på 3 dagar nu. Senaste mailet kom fr honom 6/2 på kvällen och då enbart ett "sov sött". Svarade inget på det för det här måste få ett slut. Jag kanske inte är på topp men jag är inte den galna här. Så många ggr som han lyckats få mig att tro att jag är den felet ligger hos.

Inte ens när jag bröt tån i höstas och hade riktigt ont trodde han på mig, han sa nåt i stil med "skulle den vara bruten skulle det göra mer ont" men jag misstänkte direkt när jag slog i tån med den kraft jag lyckades, att jag brytit den. Tom vid detta tillfälle när jag med gråten nära och något höjd röst ajade mig kallade han mig respektlös. Anledningen? Jo det var den att jag med höjd röst sa att det gör ont när han propsade på att den nog inte var bruten. Hur som vid röntgen, en vecka senare, fick jag bekräftat att den visst var bruten.

Ett annat tillfälle bråkade vi om något i bilen, han gasade som en idiot och körde agressivt för att sedan tvärtnita vid vägkanten å skrika åt mig att jag skulle ut ur bilen. Detta var sent på kvällen innan jul 2013 och det var mörkt och på ett ödsligt ställe. Ber nån mig gå går jag.. började gå å ca 5 min senare får jag ett sms att jag ska komma tillbaka, ber då honom köra å hämta mig men han vägrar. Istället kör han hem, skiter i att höra av sig eller nånting. Tog mig 1 1/2 timme kommunalt att åka hem till honom (hade mina hemnycklar hos honom)

Jag vet att detta är en psykopat jag haft att göra med, men jag antar jag mitt i svackorna inte vill tro det värsta om honom, då kommer de bra minnena tillbaka och jag börjar tänka att jag är galen. Men jag ÄR inte det!! Jag har läst mkt om manipulation och detta beteende. Så sjukligt många saker stämmer in på honom.. Helt galet!!

Men utifrån sett är han en bra kille med höga värderingar och mkt respekt för andra. Man kan enbart veta hur han är om man lever nära honom. I detta nu känner jag att våra bra stunder bara var fejk.... och det gör rätt ont i hjärtat :( men jag vet att hag är värd en man som respekterar mig och mina känslor, som älskar mig för den jag är! Mellan mig och honom blev det alltid bråk när jag öppnade mig och började prata om mina känslor. Något som inte alls hade med honom att göra fick honom att känna sig värdelös å jag hade fått honom att måndåligt. Detta resulterade i att jag alltid mådde sämre när jag pratat ut och att jag blev lämnad ensam för att kämpa med känslorna...

Nej det skulle aldrig leda någonvart. Det skulle sluta med att han skulle lycks manipulera även de vi skulle prata med och han skulle få mig att framstå som galen.

Ja det stämmer att (justme) är mitt ex. Vi har kontakt och ska som han säger till familjerådgivningen på tisdag och se om vi kan få nån hjälp Som ni ser har jag alltså varit öppen mot honom med hur jag känner med å han har varit likaså mot mig.. skulle vara intressant med era synpunkter nu när han också gett er en del av hans bild...

Vi pratar å pratar å ältar å ältar.. båda är sårade men ändå är båda öppna för ev hjälp.

Jag uppskattar alla era svar, att ni tagit er tid att läsa, försöka förstå å svara! Jag & han började ha lite "vanlig" kontakt igen i början av den här veckan. Jag var skeptiskt, men han sa att vi kunde gå å prata med någon utomstående. Han sa han var redo att inse å acceptera om det var han som gjort fel, alltså om det skulle komma fram att han är den som betett sig fel. Jag själv, jag vet att jag inte är på topp.. kämpar med deppighet, men allt är inte alltid svart.. hur som gick jag med på att gå å prata med någon. Han bokade tid till tisdag och vi hade en planerad tid. 

Han är inte personen som slår och jag är inte rädd för honom, därför har jag kunnat visa allt som skrivits i denna tråd. Jag har vid flera ggr sagt till honom hur jag känner, att jag stundtals känt att mina känslor förminskats, att jag blivit manipulerad. Jag ville inte skriva något om manipulation å förminskning i min trådstart då jag försökte ge er en helhetsbild av problemet. Hade jag enbart vid trådstart velat ha medhåll hade jag inte skrivit om mig själv, att jag till å från mår dåligt, att jag sart saker som att jag vill försvinna etc.

Det här med att han skriver att jag inte varit ärlig i allt.. det har att göra med.. en gång innan vi ens var tillsammans gick jag på aw med en kollega. Han ringde mig på kvällen när vi var ute å han frågade mig om jag var hemma varav jag tydligen svarat ja... har själv inget minne av detta men har erkänt att det inte var rätt ifall jag ljög på fyllan. Finns inga andra ggr jag varit oärlig mot honom! Det han skriver om, att jag skulle ha tjejhelg hemma hos mig med middag å tjejsnack, film å så.. ja det stämmer. Det var så det var planerat, men det blev ändrade planer och när vi fått i oss kanske lite för mkt bestämde vi oss för att gå ut. På väg ut försökte jag ringa honom, men han svarade inte. Skulle då berätta att vi skulle ut. Han ringde inte tillbaka och dagen efter flippade han då han fick reda på att jag varit ute. Efter detta gick jag med på det han säger, att jag inte behövde festa utan honom. Skulle vi festa skulle vi göra det tillsammans. Det var något jag accepterade. Accepterade hans oro när jag skulle dricka.

Hur som helst.. jag var hos honom fr igår till idag.. och när han gick in å läste inläggen från imorse blev han upprörd ( å ja jag vet att du kan läsa detta, men kan du ärligt säga att det inte var så det blev?? ) gick ut med hunden, fixade kaffe å satte sig i soffan.. efter ett tag kom han in med kaffe till mig. Han var besviken på det som skrivits här. Vi diskuterade lite å han flippade å skällde ut mig. Skrek tillbaka, gjorde mig i ordning, packade mina saker och sa att jag går.. Han kom till hallen och lät mig gå..

Ca 10 min senare skickade jag ett sms med en påminnelse om att avboka tiden för samtal på tisdag. Finns ingen mening med det samtalet! Han blåljög mig i ansiktet när han sa att han skulle acceptera ifall han gjort något fel, ifall han skulle få det sagt mot sig själv.. att han har några problem. 

Med andra ord.. case closed.. vi går skilda vägar han & jag.. utan samtalsterapi.

Tack snälla!! Uppskattar erat stöd! Blev tom lite tårögd av att läsa att ni finns där. Betyder mkt i dessa svåra jobbiga å känslomässiga stunder!! Även om jag inte känner er! Det är väl kanske därför jag uppskattar det extra mkt. Ni tar er tiden trots att ni inte känner mig <3

Dagen har varit rätt jobbig å pga starka känslor vilket resulterade i att jag hamnade i tjafs med barnens pappa idag pga att han var grinig. Kan nästan våga påstå att jag hade ett nervöst sammanbrott idag.. Eller ångest kanske.. Vet inte men fick sån stark känsla av att jag bara ville skrika mig hes å förstöra massa saker. Fick tag i en tidning å rev sönder den.. tur man kan tygla sig något. Det är sjukt men jag känner sån ilska inom mig.. haft det redan ett bra tag men det känns som det blivit värre å värre. Är det normalt? Jag ville som sagt på riktigt bara skrika mig hes (fick tag i en kudde å kunde avreagera mig något). Känner mig rätt galen med dessa känslor. Innerst inne är jag ju en glad tjej med positiva tankar. Nu kan jag på riktigt inte minnas när jag senast var glad å positiv :/

Hur läser man i Tuvaforum? Det verkar som man måste vara medlem för att läsa också..?

Ber inte om ursäkt för långt inlägg! Uppskattar att du tar dig tiden!

Ja jag tvekar ofta på mina egna känslor.. Fortfarande. Jag har massa tankar om allt möjligt.. Tänker ifall jag är elak som fortsätter skriva å han kan se, å andra sidan han vet vad jag hittills sagt å han var tom öppen för att ändra sig sa han om det skulle vara han som agerat fel.. nu blir det ju dock inget med det.. Iaf inte med mig. Tänker att jag är den som är galen å funderar på om jag gett en rättvis bild av det hela. Jag vet inte men jag vet att vårat förhållande var väldigt destruktiv å jag kunde inte slappna av.. Kände ständigt att snart kommer nästa bråk.. Å ja han vet det med. Inget av det jag säger här är nytt för honom å det är väl därför jag fortsätter skriva här trots han kan se om han vill. Har alltid varit ärlig mot honom förutom den ggn jag var ute på aw å hade druckit för mkt å tydligen sagt jag var hemma när jag var ute. Det var innan vårat förhållande om det har någon betydelse..

Jag är glad att du mår bättre nu, 6 månader efter erat förhållande. Hur länge var ni tillsammans?

Kram på dig å tack för du tror på mig!!

Känner så igen mig i det du skriver, känslan av att vara så arg så man inte vet var man ska ta vägen. Så kände jag idag. Var som sagt så arg så behövde bara få ta sönder något å skrika.. tog ett tag innan jag kunde lugna ner mig :/ tog som sagt en kudde å skrek lite å sen gick jag mest runt å var frustrerad å nervös.. Eller inte nervös kanske men.. Hittar inte rätt ord.. Ja men frustrerad bara kanske.. Inte alls nån kul känsla!

Ok du har sagt ditt. Så var god lämna tråden.

Ja jag var på en dejtingsite flera av de gångerna vi gjort slut, för att försöka gå vidare, glömma dig!

Å jag har ALDRIG nånsin gömt min telefon för dig. Lämnade den öppen när jag duschade etc å du visste min kod! Å nej, jag svarar aldrig på okända nummer, har aldrig gjort!

Du sa du var redo för förändring men du kunde inte hantera att flera reagerat på att ditt beteende inte varit helt ok. Vilket bekräftar du bara ville få mig att känna mig galen. Att vi skulle gå till nån tillsammans å där bli bekräftad att jag är galen.

Å nej, jag letar inte efter att andra ska tycka synd om mig!!! Du har uppenbarligen missat massor å

Flera av mina rader. Du behöver inte skriva mer eller ska du börja attackera mig öppet inför alla här å vara elak?

Det räcker!

Tack för att ni tagit er all tid tjejer å delat med er av era erfarenheter, samt uppfattningar gällande oss!!!

Jag lämnar tråden här då jag inte orkar mer tjafs.

Tack för allt å ta hand om er!! Kram