• Anonym (Man)

    Min fru slår mig

    Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

    Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

    Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

    Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?

  • Svar på tråden Min fru slår mig
  • Anonym (Man)

    Jag har läst alla era inlägg. Uppskattar ert stöd ni ger mig.

    Många har undrar om inte jag har försökt prata med henne. Det har jag, men utan framgång. Med tiden har jag bara accepterat hennes beteende utan att säga emot henne när hon gör så mot mig.

    Någon undrade dessutom om jag är rädd för smärtan att behöva separera. Svaret är ja. Jag älskar henne, även om det låter rör galet. Men som sagt, jag kan inte rå för mina känslor. Jag kan däremot bestämma om jag ska lämna henne, men känslorna dödar mitt initiativ att ta ett sådant beslut.

    En annan sak som hindrar mig från att agera är skammen. Jag skäms för det hon gör. Jag skulle skämmas att tala om för folk att jag separerar på grund av misshandel. Jag försökte föreställa mig situationen att jag kontaktar utomstående hjälp såsom mansjouren etc (som någon föreslog), men hur tar jag ett sådant initiativ när jag skäms så mycket? Jag vet att de finns där för att hjälpa men asså det tar emot så jäkla mycket att våga ta steget!

  • Anonym (Man)

    Hej. Jag vill bara säga att jag läser era inlägg varje dag och jag uppskattar ert stöd. Att jag inte svarat hela tiden är för att jag inte vet vad jag ska svara då jag känner mig ganska vilsen så jag sitter istället och läser det ni skriver och försöker ta till mig och få tips och råd.

    Och sen finns vissa som anklagar mig för att trolla. För att jag beskrivit utförligt vad som händer? Om jag skriver fattigt-då skulle jag bli ifrågasatt varför jag inte utvecklar det som har hänt? Jag går inte runt och tycker synd om mig själv, men jag tycker det är sjukt jobbigt att läsa kommentarer där jag blir anklagad som lögnare. Just detta skrämmer mig att ens våga komma ut och berätta för någon om vad som händer. Dels att jag skäms över situationen, dels att jag dessutom ska behöva bli dömd. Ni behöver inte tro på det jag skrivit i min trådstart, men jag hade uppskattat om ni bara lät bli att ikläda er en roll där ni analyserar mitt skrivsätt för att sedan döma mig till en lögnare så jag slapp backa 10 steg tillbaka i hela processen...

  • Anonym (Man)
    vackerkvinna skrev 2015-02-12 14:14:17 följande:

    Jag ber om tusen ursäkt. Det var fel av mig! Hoppas du kan förlåta mig.

    Om jag visste hur man kan ta bort så hade jag gjort det.

    Jag råder dig till att ta kontakt med hjälporganisationer. Här vill de flesta att du bara packar och drar. Jag tycker experter kan ge dig bättre förslag. Jag skrev detta efter att jag såg din kommentar och jag bad om ursäkt innan jag såg din kommentar gällande en som skrev lång kommentar.


    Det är ingen fara, tänk inte på det. Sånt som händer.
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tyrann!) skrev 2015-02-16 22:34:45 följande:

    Hej Ts, hur mår du? Har du kunnat samla tankarna något? Förstår att tankarna snurrar i huvudet på dig.


    Hej, tack för att du frågar och bryr dig.

    Nej jag har inte vågat ta steg ännu. Däremot har jag funderat mycket på det ni har skrivit. Kloka ord från många av er. Det är svårt för mig i praktiken att handla bara...men jag hoppas på att jag kommer klara av det snart
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tyrann!) skrev 2015-02-16 23:41:23 följande:

    Klart att jag funderar och tänker på hur det känns för dig nu. Ja, du fick ju många kommentarer. Du har något att reflektera över och smälta det som skrivits till dig. Förstår att det inte är lätt att göra allt i en handvändning. Nu har du i alla fall ett annat perspektiv på det hela. Du kommer att klara av detta! Var inte hård mot dig själv. Som jag skrev i ett inlägg att din familj och vänner hade gärna velat veta hur du har det. Dom vill stötta dig. Det är jag säker på.

    Alla som tagit sig ur en sådan situation du är i, frågar sig efter, varför de inte lämnat tidigare. Det är alltså ingen som ångrar sig. Tvärtom , så har nya dörrar öppnats till ett liv i harmoni, kärlek och omtanke. De har lärt känna sig själva på nytt som glada och aptit på livet.

    När du visualiserar om din nya framtid , då kommer du också se till att det händer. Du kommer att känna dig fri! En ny underbar känsla omger dig! Lycka till fina Man!


    Vilken fantastisk människa du är, dina ord värmer oerhört mycket ska du veta. Och det gäller er alla som kommenterat här och stöttat. Tack verkligen. Jag ska verkligen fundera ordentligt och försöka samla mod att handla på ett bra sätt!! Och försöka våga att inse att det finns möjligheter. Tack!
Svar på tråden Min fru slår mig