fladdertanke skrev 2015-02-21 22:27:38 följande:
DarlingNicolina skrev 2015-02-21 21:26:26 följande:
Jag förstår precis hur du känner dig, jag och min sambo har väntat på IVF efter att ha kämpat och gått på utredning o så plötsligt hände det! Känns overkligt och precis som du tycker jag att det är konstigt att jag inte känner mig glad hela tiden. Mycket oro och undrar också om jag/vi är redo. Detta är precis vad vi har längtat efter... men jag tror det är för att det inte känns som det är på riktigt än och det är så tidigt i graviditeten!
kram på dig <3
Jag tror också att det är lite extra svårt att ställa om om man kämpat lite längre och har vart fånge i barnlösheten och allt vad de innebär. Det är en stor omställning att kämpa för en graviditet och sen bli gravid. Ångesten finns ju liksom kvar. Åren som man kämpat försvinner ju liksom inte bara för att man blir gravid. Det är en del av ens identitet och jag tror inte de är konstigt om man tom känner sig lite deppig (!) I mellanåt.
Jag har iaf väldigt svårt att ställa om. Att släppa allt och bara vara glad? Från att ha haft ångest dagligen pga barnlösheten. De tar nog ett tag innan man känner den där hysteriska lyckan. Idag berätta vi för Mina föräldrar om allt, och en liten sten släppte och ersattes med glädje. Sakta men säkert.
Ja jag håller med dig! Den dagliga ångesten som jag hade pga av barnlösheten har inte försvunnit, bara förändrats lite. Nu är jag mer orolig för missfall för att jag har läst att risken ökar om man har haft problem med att bli gravid. Jag försöker att vara glad men känner ibland att det är farligt att bli för glad, för det kanske går åt helvete då... vilket är så klart inte hur det funkar men jag är lite orolig. Det känns nästan inte som att detta är på riktigt, att det inte kan bli en bebis efter vi har kämpat så länge...