Engstrom skrev 2015-02-18 04:46:53 följande:
Ingen förväntar sig att du ska förbjuda någon att uttrycka sig på ett visst sätt, däremot att du säger ifrån att du inte tycker det är okej. Det räcker med ett enkelt "Jag uppskattar inte sådana skämt.", då har du visat var du står, och samtidigt tagit ställning emot kvinnoförtrycket OCH emot bilden av män som förövare. Bra va? Alla tjänar på det! Tyvärr räcker det inte riktigt att bara låtsas som ingenting när någon uttrycker kvinnoförakt, det tysta massan hjälper endast förtrycket att växa, det stoppar det inte. Men självklart är det ändå bättre än att skratta med, tro inte att jag menar annat.
Kvinnors ansvar och mäns ansvar skiljer sig åt något enormt, dels genom att männen är de som har övertaget. Som jag skrev innan, mäns åsikter värderas högre än kvinnors. Den kamp en kvinna för för sig själv kommer tyvärr att lyckas sämre än den kamp en man för för en kvinna.
Sen är det en del i det ojämlika att kvinnor förväntas vara tysta, snälla och inte protestera. Kvinnor har fostrats att låta mannen leda, stå bakom honom och uppmuntra det han gör. Kvinnan lär sig att inte för sin egen talan, och det kan vara mycket svårt att bryta igenom den bilden av män och kvinnor som skapats, särskilt som en lätt förlöjligas och trycks ner ännu mer när en försöker försvara sig.
Givetvis har kvinnor också ansvar, men med männens stöd har vi inte en lika lång väg bort ifrån det ojämlika samhälle vi har idag.
Arbetslösa är en grupp för sig, tyvärr är det inte något som passar in i sådana här diskussioner. Åtminstone inte utan att vi går in på arbetslösa män kontra arbetslösa kvinnor, och arbetande män kontra arbetande kvinnor. Vi kan dela upp det på så många sätt, i de allra flesta fall kommer det i slutändan vara männen som har fördel i alla grupper jämfört med kvinnorna. Återigen önskar jag att jag kunde ge dig ett annat svar och hålla med om att "arbetslösa" har det sämre än "kvinnor", men tyvärr håller det inte.
Anledningen att du bakas in i gruppen män är helt enkelt för att du är man. Liksom jag bakas in i gruppen kvinnor bara för att jag är kvinna. Jag tvivlar inte på att du är en fin man som inte passar in i bilden av förtryckande, misshandlande män. Men, det hela handlar inte om Dig och Mig, utan om Män och Kvinnor, men Du och Jag måste ta vårt ansvar för det som sker. Vi måste klumpa ihop oss alla för att kunna uppnå ändring, annars blir det miljoner olika kamper som förs på miljoner olika håll, miljoner kamper som måste vinnas och sedan kanske det ändå fortsätter i samma spår eftersom man inte ser hela bilden. Man behöver se till helheten i sådana här frågor, annars når man aldrig resultat.
Jag själv ser mig som sagt inte som ett offer, jag är självständig och ser mig som likvärdig alla andra. Men jag blir ständigt påmind om att jag är kvinna, att jag förväntas bete mig på ett visst sätt, jag har ett "kvinnoyrke" med sämre lön än "mansyrken", jag möts av fördomar och blir antastad och kränkt för att jag är kvinna. Det man som kvinna får leva med som något normalt, skulle en man aldrig acceptera att bli utsatt för, dag efter dag, ett helt liv. Jag som kvinna har lärt mig att stå ut, för det finns inget alternativ till det. Det enda jag kan göra är att hoppas att jämställdheten går framåt såpass snabbt att jag hinner få uppleva friheten. Förmodligen lever jag inte så länge.
Det är beklagligt att vissa män hamnar i kläm, men tänk då på att alla kvinnor hamnar i kläm.
Hoppas verkligen du blir lite klokare på det hela när du läst min långa bok här, haha
Låter väldigt bra. Och det är ju så det går till för mig, jag ber dem sluta och sedan är det över. De få som uttrycker sig så, jag har förhållandevis få sådana män i min omgivning. Men få är ändå för många, naturligtvis.
OK, du talar väldigt abstrakt om att män gör att kvinnor inte kan kämpa alls, utan mer bör vänta på att männen gör jobbet? Vad mer konkret behöver män ändra på för att jämställdhet skall uppnås? Eller rent samhälleligt, vad bör förändras? Konkret.
Du behöver inte säga att jag har det sämre än en arbetande kvinna, bara instämma i att en arbetande man har det bättre än mig. Att bara se kön och inte klass, är inte det problematiskt i sig?
Jag förstår, men eftersom vi vet att det inom könen finns stora variationer, varför då ensidigt tala om kön undrar jag? Blir det inte litet onyanserat då?
Tack för erkännandet! :)
Jag förstår att helheten är viktig, samtidigt vet vi ju att de flesta män inte våldtar och misshandlar andra män och kvinnor, blir det inte då lite kontraproduktivt att bara tala generellt? Dessutom är det ju mer män än kvinnor som blir misshandlade (av män, nästan enbart), så att bara ställa män mot kvinnor, är det alltid konstruktivt? Jag tycker en diskussion om mansrollen i så fall är väsentligare.
Tråkigt med dina personliga erfarenheter, hoppas det blir bättre på jämställdhetsområdet så du upplever större frihet!
När det gäller att hamna i kläm tror jag betydligt fler män känner sig påverkade av den trånga mansrollen, än kvinnor känner sig av det stereotypt kvinnliga. Män förväntas ju vara känslokalla och våga gå ut i strid, det tror jag få män i Sverige är bekväma med. Är inte det också viktiga feministiska frågor? Män som beter sig kvinnligt hånas ju betydligt mer än kvinnor som beter sig manligt.
Ha ha, ja din bok var vettig och läsvärd! Skall ta mig till det du skriver och reflektera. Tyvärr misstänker jag att det blir som innan, dvs det känns lättare att kämpa för de saker män missgynnas av den stereotypa mansrollen för. Jag kan liksom inte alltid relatera till kvinnors situation. Tråkigt, men sant. Däremot känna sympati, och solidaritet. Men vi får se, mitt feministiska "sökande" fortsätter. :)