Biomamman springer här som om hon bodde här!!!
Min sambo har en son som vi har vv. Rätt som det är klampar hans mamma in utan att ens ringa på! Vad gör man?!
-
-
Svar på tråden Biomamman springer här som om hon bodde här!!!
-
Det är inte särskilt kul när sambons ex kommer in medan man står naken i badrummet eller ligger sjuk och känner sig ofräsch (har jag varit med om).
Man knackar på, och om ingen öppnar får man väl ringa på telefon eller komma tillbaka senare! Hör till normalt hyfs. -
Jag hade rusat ut naken med en kniv eller annat tillhygge i handen, sen hade problemet varit löst.silhuett skrev 2015-03-02 13:49:24 följande:
Det är inte särskilt kul när sambons ex kommer in medan man står naken i badrummet eller ligger sjuk och känner sig ofräsch (har jag varit med om).
Man knackar på, och om ingen öppnar får man väl ringa på telefon eller komma tillbaka senare! Hör till normalt hyfs.
-
Nej, det är väldigt tydligt.Anonym (Fliff) skrev 2015-03-01 11:07:23 följande:Det är just uttrycket biomamma dom är överflödigt. Mamma och bonusmamma - blir knappast virrigt.
Det här med kvinnor och andra kvinnor. Det är lite bäddat för konflikt då man benämner barnens mamma som biomamma, och sig själv som bonusmamma. Det en då gjort är att jämställa sig själv som förälder med den verkliga mamman, något som varken är korrekt eller särskilt produktivt. Det kan faktiskt vara så att en del problem som upplevs i relationen till mamman skulle kunna undvikas genom att undvika sådana uppenbara snedsteg och istället respektera hennes mammaroll. Den är viktigare för kvinnor än för män generellt.
Men det är klart, om en vill ha ett konfliktfyllt förhållande till bonusbarnens mamma, fortsätt med att trampa henne på tårna. Men bonusmammor, tänk över hur känsliga ni själva är. Lite takt och respekt kan göra underverk. -
Jag tror det är väldigt få som använder epiteten bio- resp bonus i verkliga livet utanför FL. Jag kallar ju knappast mamman för biomamma till henne, på samma sätt som jag inte benämner mig som bonusmamma inför henne. Det är ju endast här på FL som jag använder orden för att enkelt belysa våra olika roller. Det påverkar ju inte hennes konflikt med mig alls.Solidaritet skrev 2015-03-09 09:25:56 följande:Nej, det är väldigt tydligt.
Det här med kvinnor och andra kvinnor. Det är lite bäddat för konflikt då man benämner barnens mamma som biomamma, och sig själv som bonusmamma. Det en då gjort är att jämställa sig själv som förälder med den verkliga mamman, något som varken är korrekt eller särskilt produktivt. Det kan faktiskt vara så att en del problem som upplevs i relationen till mamman skulle kunna undvikas genom att undvika sådana uppenbara snedsteg och istället respektera hennes mammaroll. Den är viktigare för kvinnor än för män generellt.
Men det är klart, om en vill ha ett konfliktfyllt förhållande till bonusbarnens mamma, fortsätt med att trampa henne på tårna. Men bonusmammor, tänk över hur känsliga ni själva är. Lite takt och respekt kan göra underverk.
Så jag tror inte namnen i sig skapar konflikterna, utan rollerna rent generellt. -
Menar du att hennes roll blir otydlig om du enbart kallar henne för mamman? Då kanske hennes namn kan komma väl till pass. Jag förutsätter att hon har ett.BioBonus skrev 2015-03-09 10:06:26 följande:Jag tror det är väldigt få som använder epiteten bio- resp bonus i verkliga livet utanför FL. Jag kallar ju knappast mamman för biomamma till henne, på samma sätt som jag inte benämner mig som bonusmamma inför henne. Det är ju endast här på FL som jag använder orden för att enkelt belysa våra olika roller. Det påverkar ju inte hennes konflikt med mig alls.
Så jag tror inte namnen i sig skapar konflikterna, utan rollerna rent generellt.
Jag tror dock att benämningen bio- och bonusmamma kan betyda att en jämställer föräldraskapet. Kanske inte i ditt fall, men det är en indikator då mamman inte är bara mamman, utan biomamma.
Det låter ungefär som om hon var en surrogatmamma, som om hon blivit reducerad till ett kärl som en gång födde barnet, men att hennes mammaroll inte har mer status än så.
Det kan mycket väl skapa konflikter då det handlar om en inställning. En inställning leder till attityder och handlingar. Redan då du valt att tänka på henne som biomamma kan det innebära att du jämställer era föräldraroller, något som sedan kommer att spegla sig i din attityd och i dina handlingar. Precis som det kommer att spegla sig i hennes attityd om hon tänker på dig som "exets flickvän" snarare än som en bonusmamma och långsiktig familjemedlem.
Även om en meningsmotståndare aldrig rakt ut kallar mig för idiot kan det vara rätt tydligt om hen anser att jag är en idiot. På grund av en attityd och sättet denne bemöter mig. -
Har inte läst allt, så håller mig till ts fråga.
Jag har suttit i samma sits.
När jag flyttade in med min sambo så började mamman till barnen, som bor här VV ränna här i tid och otid.
Först kändes det bara bra att få träffa mamman.
Hon dök bara upp den vecka vi hade barnen först.
(Utan att ringa/messa)
Hade full förståelse att hon ville få grepp på vem jag är, jag som ändå "tar hand om" hennes barn.
Sen började hon dyka upp med barn/ nya sambon barnfria veckor, fortfarande inge telefon el mess innan.
Då började vi ledsna lite.
Sambon påtalar att detta inte är okej.
Hon får ringa innan hon dyker upp.
En dag (barnfrivecka) är sambon iväg och jag står å duschar, när jag hör hur hon knackar och ropar utanför dörren.
Öppnar dörren i enbart handuk, ungarna rusar in.
Ställer mig i ren protest i dörröppningen för att markera att här kommer dom inte in.
Ungarna rusar ut och över till grannen.
Jag frågar då vad dom vill, hon hade sin sambo med sig.
Vart något ohörligt svajande svar, så jag sa ifrån ordentligt att nu får det vara nog.
Det är inte okej att dyka upp 3-5 dagar varje vecka.
Och i fortsättningen ska hon ringa innan hon kommer hit, annars är hon inte välkommen.
Så här i efterhand vet jag inte om det var det bästa, hon har slutat komma över, helt och hållet.
Lämnar inte ens barnen hos oss längre.
Men däremot så har det blivit mycket tjafs mellan sambon och hans ex, där hon mer än gärna smutskastar mig, ska strula med allt som har med barnen att göra osv.
Man har sällan mycket att sätta emot mot en mamma, på både gott och ont! -
Du menar väl i ditt hem? För vi har det inte så där. Hos oss kan barnen själva bestämma vem/vilka som släpps in i vårt gemensamma hem.Anonym (Qwe) skrev 2015-03-01 08:02:03 följande:
Ingen kommers in i ett hem utan att det är okej med de vuxna som bor där oavsett vem det är?!?
Ibland passar det inte med besök, även en bioförälder är en häst och har inte särskilda regler.
Nej, barnet har ingen rätt att själv bestämma över vem som släpps in!
-
Vad tycker du att du kunnat göra annorlunda i den situationen?Anonym (anonym) skrev 2015-03-09 11:17:47 följande:
Har inte läst allt, så håller mig till ts fråga.
Jag har suttit i samma sits.
När jag flyttade in med min sambo så började mamman till barnen, som bor här VV ränna här i tid och otid.
Först kändes det bara bra att få träffa mamman.
Hon dök bara upp den vecka vi hade barnen först.
(Utan att ringa/messa)
Hade full förståelse att hon ville få grepp på vem jag är, jag som ändå "tar hand om" hennes barn.
Sen började hon dyka upp med barn/ nya sambon barnfria veckor, fortfarande inge telefon el mess innan.
Då började vi ledsna lite.
Sambon påtalar att detta inte är okej.
Hon får ringa innan hon dyker upp.
En dag (barnfrivecka) är sambon iväg och jag står å duschar, när jag hör hur hon knackar och ropar utanför dörren.
Öppnar dörren i enbart handuk, ungarna rusar in.
Ställer mig i ren protest i dörröppningen för att markera att här kommer dom inte in.
Ungarna rusar ut och över till grannen.
Jag frågar då vad dom vill, hon hade sin sambo med sig.
Vart något ohörligt svajande svar, så jag sa ifrån ordentligt att nu får det vara nog.
Det är inte okej att dyka upp 3-5 dagar varje vecka.
Och i fortsättningen ska hon ringa innan hon kommer hit, annars är hon inte välkommen.
Så här i efterhand vet jag inte om det var det bästa, hon har slutat komma över, helt och hållet.
Lämnar inte ens barnen hos oss längre.
Men däremot så har det blivit mycket tjafs mellan sambon och hans ex, där hon mer än gärna smutskastar mig, ska strula med allt som har med barnen att göra osv.
Man har sällan mycket att sätta emot mot en mamma, på både gott och ont!
Är ert hem barnens hem, eller bor de numera bara hos mamman? -
Barnen bor här VV.Solidaritet skrev 2015-03-09 11:36:48 följande:
Vad tycker du att du kunnat göra annorlunda i den situationen?
Är ert hem barnens hem, eller bor de numera bara hos mamman?
Jag, barnen och sambon har det väldigt bra.
Dom aceptera mig helt å hållet.
Väldigt kärleksfulla och vi har en toppen relation.
Jag har väl inte riktigt vilja lägga orden i min mun att jag ogillar deras mamma.
Hon är speciell, hennes föräldrar får inte träffa barnen pga att dom sagt ifrån mot hur hon beter sig.
Hon vill att den minsta ska byta avdelning på dagis för att en av fröknarna sagt ifrån när hon sagt mindre trevliga saker inför barnen.
Hon har styrt omgivningen med järnhand fram tills jag kom in i bilden.Jag har sagt ifrån och ställt krav, det accepterar hon inte.Sambon har erkänt att han låtit henne hålla på innan för han orkar inte bråka.
Men även han säger ifrån nu, och då blir det bara kaos. Jag vet faktiskt inte hur jag ska agera. Jag känner mig ganska maktlös. Det känns som om sista veckorna är lite lugnare så man får väl hoppas att allt löser sig. -
Tycker du att du hanterade det rätt då du hindrade barnen från att komma in i ert hus? Är det inte deras hem också? Hur tror du att det uppfattades av mamman och kanske av barnen själva? Genom att blockera dörröppningen visar du väldigt tydligt att barnen inte är välkomna.Anonym (anonym) skrev 2015-03-09 12:05:50 följande:Barnen bor här VV.
Jag, barnen och sambon har det väldigt bra.
Dom aceptera mig helt å hållet.
Väldigt kärleksfulla och vi har en toppen relation.
Jag har väl inte riktigt vilja lägga orden i min mun att jag ogillar deras mamma.
Hon är speciell, hennes föräldrar får inte träffa barnen pga att dom sagt ifrån mot hur hon beter sig.
Hon vill att den minsta ska byta avdelning på dagis för att en av fröknarna sagt ifrån när hon sagt mindre trevliga saker inför barnen.
Hon har styrt omgivningen med järnhand fram tills jag kom in i bilden.Jag har sagt ifrån och ställt krav, det accepterar hon inte.Sambon har erkänt att han låtit henne hålla på innan för han orkar inte bråka.
Men även han säger ifrån nu, och då blir det bara kaos. Jag vet faktiskt inte hur jag ska agera. Jag känner mig ganska maktlös. Det känns som om sista veckorna är lite lugnare så man får väl hoppas att allt löser sig.
