Någon med erfarenhet av medicinsk abort i vecka 11?
Om tabletten inte lyckats avstanna graviditeten skulle jag absolut inte genomföra utskrapningen :(
Inlägg från: Anonym (Abort vecka 8)
|
-
-
Oj, jag har väldigt svårt att tro att du var så långt gången som vecka 11?? Då är det väldigt olika helt enkelt.. Ingen skräckpropaganda nej, söker du på graviditet vecka 11 så ser du ju själv hur långt det gått..Anonym (Frederika) skrev 2015-02-26 09:34:35 följande:
Jäklar vilken skräckpropaganda...
Jag har gjort en medicinsk abort i vecka 11 och upplevde det inte jobbigt alls. Det var inte smärtsamt trots att jag fick en enda och låg dos smärtstillande, därefter blödde det som en riklig blödning bara. Inga klumpar vad jag såg, men så höll jag väl inte stenkoll heller och granskade med lupp.
-
Oj, förlåt mig allihop! Jag trodde verkligen att det jag skrev stämde, jag googlade och kollade och när jag såg bilden tyckte jag det var hemskt och att det är bra med sanning, bättre förvänta sig det sannolika än att hoppas på lite blod och så får man en traumatisk utskrapning :( Jag menade inte något illa!! Vilken vecka kan bilden tänkas vara från då??? Källorna påstår vecka 8 :(
-
Men åh, då va det ju VISST propagandabild!! Varför gör folk så?? Jag tycker ju också abort är hemskt men det räcker väl med sanning och fakta, inte behöver man överdriva och ljuga?? Dumt:( beklagar att mitt bidrag var så felaktigt!! Jag trodde verkligen det var som det stod och ville varna så inget evt skulle komma som en chock (min kompis fixk ingen varning och säger att hon inte hade gått genom det igen nu som hon vet hur det skulle bli), så jag menade otroligt nog bara väl.. Förlåt! <3
-
Men nej, va hemskt3 Bra du har kunnat hämta dig, hoppas allt är bra idag!!<3Anonym (Frederika) skrev 2015-02-28 00:52:30 följande:
En eloge till dig att du kan medge det iaf.
Tyckte faktiskt att det var lite elakt att posta en sån där bild när du inte har en blekaste aning om anledningen till att TS väljer att göra en abort.
Själv gjorde jag en abort vid 33 års ålder pga att jag just blivit lämnad av pappan till "barnet". Han var dessutom psykopat och hade misshandlat mig psykiskt under hela förhållandet. Jag var psykiskt nedbruten, hade ätit starka mediciner som påverkat fostret negativt (mediciner man absolut inte får äta under en graviditet) och eftersom jag inte kände till att jag var gravid (använde preventivmedel) och mådde askasst så varken åt jag knappt alls under den tiden. Hade gått ner 5 kg från min ursprungliga vikt. Sov knappt heller. Hade varit inne på psykakuten för att jag fick panikångestattacker av allt han utsatt mig för. Blev diagnostiserad med PTSD. Hade ingenstans att bo och inget jobb (fick flytta in hos min mamma). Allt var kaos. Skulle jag ha valt att behålla barnet så hade jag förstört dess liv, och pappan ville heller inte veta av det. Det tog mig två år innan jag mådde okej igen.