Trött på att min kille inte säger ifrån????

Varför klagar du på mamman?

Om din sambo inte ens har sagt att hunden inte är välkommen utan tvärtom sagt ja till sin dotter så kan ju detta omöjligt vara mammans fel!

Typiskt bonusmamma beteende - allt är alltid biomammans fel oavsett om hon gjort nåt eller ej.

Skäll på din mes till man istället!

Jag vet inte om du läst tråden men naturligtvis är jag frustrerad på min sambo med som inte har stake eller styrka att säga ifrån. Klart jag är förbannad på mamman, varesig hon är hans X eller inte. Man skaffar inte hund om man inte kan ta hand om den.

Tycker det är otrolgit dålig stil att bete sig som vissa vuxna har gjort, en hund är ett ansvar, man skaffar inte en hund för att låta ett barn ta huvudansvaret för den och man ålägger inte heller ansvaret på andra vuxna.
Ts din man är faktiskt det största problemet även om mamman är orsaken till det från början.

Jag tycker du ska sluta curla din man för du gör likadant mot honom som han gör mot sin dotter, det är dags att säga nej och visa att det inte alltid går att få igenom sin vilja.

Hunden bör lämnas tillbaka till säljaren eller säljas till någon som kan ta hand om den både när det gäller ansvar och tid.

Jag vore tacksam om du har något tips på hur jag ska vidröra denna känsliga punkt med min sambo utan att jag blir den elaka. Håller med om att hunden skall lämnas tillbaka och denna hunden borde aldrig blivit köpt från första stund. Tyvärr har jag ingen rätt att säga till min mans X att hon borde lämna tillbaka hunden även om jag har väldigt god lust till det.

Jag har inga problem att prata med min sambo om detta, men jag tycker det är jobbigt att jag blir den "elaka" som inte vill ha hunden här. Även om min sambo inte heller vill ha hunden här, vill han inte säga nej eftersom han känner sig underlägsen tror jag. Han vill bara göra sin dotter lycklig.

Jag på min sida är inte lika glad, jag rullar ihop mattor, dammsuger och ser att hunden inte tuggar på sladdar.

Dottern sitter mest men ögonen på iphonen.

Egentligen har du all rätt att göra det då du lämnas med ansvaret i ett hem som också är ditt, men du ska inte behöva ta den biten utan det ska din man göra.

jag tycker att du ska visa din man att det är fler som reagerar på hans beteende, kanske visa honom den här tråden, ta upp det när ni har vänner elle rbekanta över, något som gör att han ser att det faktiskt är han som har fel tänk här.  Vissa reagerar först när dom märker att även andra finner deras agernade heltokigt.

Jag förstår att din man älskar sin dotter och vill ge henne hela världen men det är så fel det han gör och det går inte bara ut över en hund utan även ert förhållande också, och faktiskt en dotter som mer än något behöver engagerade föräldrar som både finns där och som kan sätta gränser. Flickans mamma behöver finnas där lite mer och flickans pappa behöver sätta gränser lite mer.

Jag är själv enorm sjurvän men det är mycket jobb att ha en hund även för oss vuxna och det är inget man är på deltid, det är en vuxen som ska ha det ansvaret barn får gärna kalla det sin hund men det är det vuxna som ser till att mat finns, att hunden får motion och får göra sina behov, får stimulans, har bra hälsa, vetrinärbesök man blir ansvarig för vad en hund gör osv osv, man lägger inte det på en 14 åring.

Samtidigt kan jag förstå din man. Det är nog inte det lättaste att säga nej när det gäller en gullig hundvalp.

Om dottern ringer efter träningen och vill bli hämtad för att hon inte orkar vänta 20 min på bussen, inte vill gå hem för att det regnar eller liknande så är det nog enklare att säga nej. Men en ny hundvalp....det skulle jag aldrig kunna neka om det gällde mitt barn.

Har hon eget rum hos er? Låt henne ha hunden där så får hon ta hand om kiss m.m.

Ställ krav på flickan men ge henne chansen att visa om hon kan ta hand om den eller ej.

Släpp tankarna på om mamman jobbar eller inte, kan nästan garantera att dottern velat ta med sig valpen oavsett.

Ras?

Ja det är ju tyvärr så att detta har gått ut över förhållandet ( från min sida) och jag tycker hela situationen är absurd.

Jag förstår min man med, det är det som gör hela situationen jobbig. Jag vet hur han har slitit under alla dessa år och naturligtvis är det lättare för honom att jag blir frustrerad än att dottern blir ledsen. Ja hon har ett rum här men är sällan i det utan vill vara med oss vuxna. Jag tvivlar inte på att dottern kan ta hand om hunden men hon ser inte att hunden fäller, biter på lister och tar med sig grus in som vi vuxna som inte önskar hunden här får plocka upp.

Jag har inte hjärta heller att be dottern dammsuga hela lägenheten efter träning för jag vill inte bli den elaka styvmodern.

Rasen är Tibetansk Spaniel.

Det kommer bli en ohållbar situation ts, det säger sig själv att det här går ju inte.