Dålig anknytning till pappan

Ts, hur gammal är pappan till er dotter? Ca alltså 25, 30..?

Citerar mig själv för ett samband till det jag ska skriva. Brist på tid verkar inte vara problemet här.Pappan väljer att inte vara med sin dotter. Han ser inte att han är förälder här, han vill göra det HAN tycker är kul. Han motarbetar anknytningen till sin dotter genom att inte låta dottern göra det hon vill , som att leka i snön. Han ser bara sina behov likt ett barn, därför frågade jag om åldern. Kanske att han är ovanligt omogen, för han beter sig som ett barn tex, retar dottern när han inte får en puss, sen " ryter till" och skrämmer sin dotter.

Han ser inte dottern som 1,5 år utan som äldre. Time out på en ett åring , visar att han inte ser skillnaden som faktiskt finns mellan ett litet barn och ett äldre barn. Som tex , när han också skrämmer dottern med att låtsas att han är en björn och ska äta upp henne.

När dottern är ledsen lämnar han över henne till dig och skyller på annat. Han väljer att inte ha henne då, precis som han väljer att gå in med dottern, när hon vill leka i snön.

Du säger att så fort han inte får som han vill ger han upp. Det tyder på att han inte är intresserad av någon anknytning till sin dotter , då hade han tagit tillvara på tillfällena han har/haft till att lära känna henne. Istället vill han göra det han själv tycker är kul, som när han hellre ville köra skoter.

Skylla på brist på tid är inte orsaken här. Är han ledsen över den dåliga anknytningen, får han själv anstränga sig och göra det som krävs för att det ska bli bättre. Ta sig tid, och inte lämna över dottern så fort det är tråkigt , eller när han som pappa borde trösta sin dotter om hon är ledsen. Om han hållit kvar dottern hos sig, hade han kunnat trösta henne och anknytningen kunde blivit starkare dom emellan. Dottern hade känt sig lugn och trygg med pappa. Nu vill hon inte vara hos honom.Du ska inte vara rädd för att prata med pappan till ditt barn om detta. Han har inte rätt att bli arg på dig för att du vill att han har en bra relation med er gemensamma dotter. Du skriver att du är VÄLDIGT konflikträdd. Det känns som att er hemma miljö inte är riktigt sund. Du är rädd för bråk. Tänk när barnet blir äldre, du måste kunna upp saker med honom som rör er dotter. Kan bli problem om han tar det du säger som kritik eller vill bestämma allt själv. Det kan få tråkiga konsekvenser för er dotter och dig.

HAN ska vilja göra det han kan för att få en djup anknytning till sitt barn, inte du. Det borde ligga honom varm om hjärtat. Vad du har beskrivit här, tänker han bara på sig själv. Du vågar inte ens prata med honom , låter som en varningssignal. Något stämmer inte här. Mår du bra med honom?

Tänk igenom din situation och agera därefter. Det kan bli mycket värre än såhär om pappan väljer att inte se sin dotter. Värst för henne ,men också för dig som mamma. Du kan svara till dig själv. Jag vill göra dig uppmärksam på att det kan vara allvarligt, på det sätt pappan agerar gentemot sin dotter och dig.

Se hur intresserad han är i fortsättningen av att få en bättre anknytning till er dotter. Utan att du påpekar det. Viljan att förbättra ska komma naturligt från pappan själv. Kommer den inte kan du inte göra något åt det. Det är bara han själv som kan visa sin dotter att han älskar henne, genom att vilja vara nära henne och lyssna till hennes behov. Kram!